Alla vill slippa ta ansvar



Som vanligt är hon vass som ett rakblad: Alice Teororescu. I sitt ledarstick skriver hon om det som bloggaren alltid vill framhäva: Bränn offerkoftan, inte grannens bil.

Det finns inga människor som är predestinerade för en speciell position och framtid bara för att de tillhör en speciell grupp. Och det gäller hög som låg.

Kvinnan i vitt och mannen i svart har valt, inte tvingats till, var de nu än befinner sig. Ett eget val innebär ansvar för det valet. Tror man att man inte har kunnat välja så anser man att man inte heller behöver ta något ansvar.

Teodorescu retar alltid gallfeber på vänstern. Hon suger ut själva livsluften ur dem; nämligen att människor i dåliga miljöer inte kan ta sig därifrån utan för alltid blir ett föremål för "samhällets" insatser. Att orsaken alltid är att man t ex är invandrare, utestängd, utsatt för diverse förtryck och rasism, fattigdom och befinner sig i ett förnedrande utanförskap. Frustrationen över denna situation visar sig som brinnande bilar och skolor, attacker mot räddningspersonal och polis inklusive brott av de flesta slag.

Teodorescu skriver:
"I dag förklaras inte minst sådant som vandalism, stenkastning och IS-rekrytering med att segregationen vuxit. Det är synd om stenkastarna, helt enkelt. Det är att göra det väl enkelt för sig. Från vänster vill man ofta förstå företeelserna som desperata rop på hjälp, som attacker på det samhälle som exkluderar.
Men det är inte det samhället som drabbas, inte det samhällets skolor som vandaliseras, inte det samhällets bilar som sätts i brand. Det är ligisternas skötsamma grannar som är de främsta offren, de som vänt på varenda krona för att ha råd att skaffa sig en bil för att kunna arbeta och göra rätt för sig."



Genom att "samhället" representeras av politiker, allsköns insatser av skattefinansierade organisationer med snygga namn, socialförvaltningar och sjukvården, blir tänkandet om utanförskapet just offertänkande. Dessa vandaler behöver alltså hjälp och stöd.

Så om jag blir knivhotad och rånas på mobilen ska jag även plocka upp plånboken och ge förövaren en rejäl hacka för att han är utsatt och lever i utanförskap. Då är jag en fin människa.

Strategin Fixing broken windows blev verklighet när Rudolph Giuliani blev borgmästare i New York. Nolltolerans mot alla typer av brott blev en framgångssaga för 10 miljonerstaden. Alla brottstyper blev färre. Och mest minskade antal mord.

Att se till att ett fönster aldrig blir krossat genom att en potentiell gärningsman hindras från att slå in den första doran, är den enkla teorin. Den utgår från ett verkligt experiment där två övergivna bilar placerades ut: En i Bronx och en i Palo Alto (välbärgat område). I Bronx blev bilen vandaliserad redan samma natt medan den i Palo Alto fick stå ostörd natt efter natt. D v s ända till försöksledarna krossade ett fönster på denna. Efter ett dygn såg den likadan ut som den i Bronx.

Fenomenet handlar inte om speciella klasser eller "grupper" utan själva förekomsten av förstörelse. Något att tänka på för våra klasslallare och offerälskare. I själva verket är det dessa som kommer att lida mest om lag och ordning åter upprättas.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många