DÖ för folket

Kanske är det symptomatiskt. Svenskar är så tillitsfulla mot makten att man inte längre känner till vad den sysslar med. Därför är det bara knappt hälften som har någon kunskap om vad DÖ (Decemberöverenskommelsen) egentligen innebär. 31 procent har hört talas om den men har inte en susning om vad den går ut på. Och 15 procent har bara en aning om att man har hört talas om DÖ.

Det är nämligen dags att pröva DÖ för första gången i Riksdagen. Idiotligan, Regeringen, lägger fram sin definitiva budget 16 juni och Alliansen förväntas då ha en skuggbudget som man också förväntas rösta ner. Eller snarare inte rösta på alls utan lägga ner rösterna.

När man börjar betrakta detta ur ett renodlat konkret perspektiv, så stirrar bekräftelsens mörka ansikte tillbaka: Vi lever inte längre i en demokrati.

DÖ innebär kort och gott att Riksdagen ska släppa fram en minoritetsregering där det enskilt största partiet ingår, för närvarande S. Eller:

"Den statsministerkandidat som representerar största partikonstellationen släpps fram vid en omröstning i riksdagen om talmannens förslag. Det sker genom att övriga partier som står bakom överenskommelsen lägger ned sina röster."

Överenskommelsen ska gälla fram till 2022 och det är väl ingen gigantisk gissning att S kommer att vara störst vid de två närmaste valen, 2018 och 2022. Det enda som kan rädda oss från Idiotligans fortsatta framfart är om Alliansen vinner valet 2018 med egen majoritet.

Orsaken till att DÖ sjösattes var att Alliansens budget gick segrande ur valet 2014 med hjälp av SD. Alliansen drabbades av kollektiv krupp och på bara några dagar lades DÖ fram som räddningen. Genom DÖ har alla förlorat förutom MP och V som nu får en oproportionerligt stor makt i förhållande till sitt väljarstöd. Var det någon som ville detta?

Alliansen har mest att förlora och SD knaprar i sig fler och fler röster från M där missnöjet över DÖ är stort. Flera moderater tänker gå emot partiledningen och rösta som man bör - på det egna förslaget. Dessa står upp för de demokratiska spelreglerna och förstår att man måste anpassa sig till att Sverige har förändrats. 7-klövern måste krossas.

7-klöverns verkställande makt ligger egentligen på myndighets- och tjänstemannanivå där politiseringen är nära nog hundra procent.  Myndighetssverige är gjutet i betong och det är detta vi möter som konsekvenserna av denna politik. Eftersom makten är så endimensionell får vi också en endimensionell vardag där våra egna val blir begränsade av myndigheternas evigt kladdiga fingrar. Staten tar och staten ger beroende på om du väljer att leva "rätt" eller inte. 7-klövern är helt överens om att folket ska dompteras, dresseras och idiotförklaras. Alliansen har helt abdikerat från sin borgerliga identitet och verkar också anse att det inte spelar någon roll vem som regerar. Åtminstone var det det de gav uttryck för i DÖ.

Så vad beror det på att en majoritet av svenska folket inte känner till DÖ? Vad beror det på att man bara accepterar det myndighetsförtryck som Staten utsätter dem för, beslutar om deras everyday life och registrerar deras följsamhet? Varför förstår man inte att man inte har någon reell makt att påverka, att 7-klöverns hegemoni är omöjlig att rubba, nu mer än någonsin tidigare?

Svaret är att påverkan har skett under en sådan lång tid; under 6-7 decennier har makten pumpat folket fulla med socialpolitik. Alva Myrdal lade grunden för att barnuppfostran skulle ske på institution. Per Albin Hansson gav projektet namnet Folkhemmet som innebar ett förtroendekapital mellan folket och Staten.. Staten gavs namnet "samhället" och blev då synonymt med människornas vardag. Tage Erlander fyllde på förtroendekapitalet med en hel industri av bidrag. Men det var med Olof Palme som folkhemmet falnade och ersattes med "internationell solidaritet" vilket på hemmaplan uttrycktes som det "mångkulturella samhället". Samtidigt höjdes skatterna våldsamt under 70-talets första fem år och om man hade öron och ögon öppna kunde man upptäcka att pengar bara tycktes försvinna, som ner i svarta hål. Välfärdsbygget hade växt fram och med det slöseriet. Här borde svensken ha vaknat. Det var här han/hon började ätas upp.

DÖ är bara den yttre konsekvensen av en politisk adel som gör vad de vill med den arbetande befolkningens pengar. Det är föraktfullt, det är respektlöst, det är hänsynslöst. 7-klövern och dess hantlangare i departement och myndigheter har inte längre någon koll på vad väljarna har velat. Väljarna har för första gången blivit besvärliga och olydiga, åtminstone en del av dem. Det är denna bångstyrighet man försöker kväva genom diktaturfasoner som DÖ. Med detta steg finns det gott om plats för nästa steg och nästa och nästa. Om inte fler svenskar vaknar upp vill säga.

Samtalen runt köksborden är demokratin på sin mest elementära nivå. Låt inte den officiella demokratin dö med DÖ..


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många