Piller för att bli som alla andra?



Medicin tar man av en enda orsak: För att bli frisk. Att vara frisk är det viktigaste i livet, utan en bra hälsa reduceras livet på ett drastiskt sätt till en form av halvtillvaro.

Inte minst gäller det psykisk hälsa och ohälsa. Frågan är om inte psykisk sjukdom sänker livskvaliteten ännu mer än vissa andra sjukdomar. Fast hur många vet egentligen vad och hur psykisk sjukdom egentligen manifesteras hos den enskilde individen?

Enligt den nu pågående kampanjen (H)järnkoll är det tre fjärdedelar av vår befolkning som på något sätt berörs av psykisk sjukdom; antingen själv eller också anhöriga och vänner.

Newsdesk har en lätt fantasyanstruken artikel om hur en världsomspännande konspiration strävar efter att åstadkomma det absoluta slätstrukenheten genom administration av psykofarmaka till världens befolkning.

Vad som är sant i artikeln är emellertid det faktum att 20 procent av svenskarna tar psykiatriska mediciner; s k psykofarmaka. 2011 var nästan 1,5 miljoner svenskar under behandling med anti-depressiva (Cipramil, Zoloft, Seroxat), , anti-psykotiska (Haldol, Risperdal, Zyprexa), benzodiasepiner (Sobril, Stesolid, Rohypnol etc) och diverse lugnande, sömngivande mediciner Imovane, Stilnoct).

Att lida av en psykisk sjukdom är ett helvete. Punkt slut. Det kan inte jämföras med någon annan sjukdom. När själen håller på att implodera går något annat också sönder: Personligheten. Den du är, eller snarare var, kommer delvis att för evigt vara borta.


I inledningsfasen av all psykisk sjukdom måste medicin insättas. Beroende på vilka symptomen är så är medicineringens längd åtminstone flera månader. Under den tid som medicineringen pågår är en kontakt med terapeut möjlig och många gånger nödvändig för att komma vidare i livet.

Visst är bloggaren biased eftersom jag tycker att ingen riktig hälsa är möjlig utan en riktig titt på sig själv och hur man ska utrusta sin verktygslåda för att hantera livet utifrån sina egna villkor.

Idag är det majoriteten som inte ens kommer i närheten av psykologisk hjälp. Pillren skrivs främst ut på överbelastade vårdcentraler där stafettläkare försöker sätta rekord i antal patientbesök per dag.

Den psykiska vården har slaktats under drygt 20 års tid. De första som sågades av var just psykologerna. Socionomer var så mycket billigare och om de kallades för kuratorer så lät det förtroendegivande. Sanningen är dock att socionomer har en mycket begränsad kunskap om människors psykologi och hur man tar hand om en raserad personlighet.

Det är fler saker som sammanfaller med pillerexplosionen i början på 90-talet och som sedan dess bara har ökat.
  • Samhällsekonomin. All misshushållning med svenskarnas pengar slog tillbaka och skapade på 90-talet ett stort finansiellt hål. Regeringen Westerberg/Bildt öppnade 1992 gränserna och en massinvandring inleddes trots den begynnande ekonomiska kraschen.
  • Indragningar, skattehöjningar och nedmontering av viktiga samhällsfunktioner. Bl a slutade politikerna att prioritera sjukvården utan slutade att satsa nytt.
  • DSM IV (Diagnoser inom psykiatrin, Del 4), introducerades med ett rekordstort antal nya diagnoser, bl a ADHD plus att det krävdes färre kriterier för vanliga diagnoser som depression.
  • Som av en slump låg så läkemedelsföretagen i startgroparna för lanseringen av den nya generationen psykofarmaka för behandling av depression, ångestsjukdomar och sömnlöshet.
  • Nya generationen för anti-psykotiska mediciner introducerades också.
  • Vårdplatserna skars ner på det mest ansvarslösa sätt man kan tänka sig. Köer in till specialistsjukvård, operationer och utredningar började ringla okontrollerat. Det hade varit köer redan innan! Nu började folk dö i vårdköerna.
  • Psykiatrireformen betydde att mentalsjukdomen stängde, men det blev lite för många. Idag finns inte många psykiatrika vårdplatser kvar. Samtidigt verkar det som om den psykiska ohälsan har ökat.
  • Ofantligt många lämnar arbetsmarknaden i unga år p g a psykiska sjukdomar. Eller helt enkelt är för obekväma för att ha kvar.
  • Den nuvarande regeringen är beredd till vilka åtgärder som helst för att nå "full sysselsättning". Alla ska med. Hur det är med detta vet vi alla.
Det har uppstått ett system där alla vassa kanter hos individerna måste slipas ner för att även fyrkanterna ska passa in i de runda hålen. Hela vår nuvarande samhällsidé bygger på att elimineringen av skillnader mellan människor ska skapa "hållbarhet", "jämlikhet" och "allas lika värde".

Det är kanske inte rättvist mot de ursprungliga tankarna hos socialdemokratin, men det är i denna riktningen som hela tankegodset har slagit in på.

Det slätstrukna som modell för den perfekta samhällsmedborgaren; medelmåttan, lagommänniskan, livspusslet, fredagsmyset, institutionaliseringen av individernas ansvar och skyldigheter men också rättigheter: Vart leder det oss?

Jo, vi måste ha piller för att åstadkomma Utopia. Utan människornas likformighet och konformism kan aldrig någon konsensus uppnås eller skapas. Vi blir bara okänsliga inför detta, ett slags mentalt handikapp ersätter eller vidmakthåller den ursprungliga psykiska sjukdomen

Forskning har också visat att dessa mediciner faktiskt inte gör oss friska, genom sin utsuddande effekt av de "vassa kanterna". Robert Whitaker är journalisten som har sammanställt statistik från flera håll och håller här föredraget om att psykofarmaka snarare gör oss sjuka. D v s om man med frisk menar att människan har ett eget tänkande och inte är en papegoja

Filmen är lång men helt klart sevärd. "Pillerparadoxen".


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många