Flykting - och Hitlerporr

Det liknar en besatthet. Ett ohämmat beroende av att hitta offer. Ett lika stort behov av att framställa sig själv som Jesus i en ond värld. Flyktingar står i en klass för sig. Salvesfyllda tal och reportage som blir allt längre och extremare.En mycket obehaglig approach till människor visar sig; t ex när det handlar om s k båtflyktingar, eller "ensamkommande flyktingbarn".

 Dessa kategorier människor är skildrade som om de vore hjälplösa mähän. Att sätta sig i en båt som knappt ens flyter tyder på ett väldigt mod där valet är högst frivilligt. De här människorna är inga barn, men skildras och även tilltalas som om de vore det.

Cecilia Uddén toppar nog listan över snyfteriet och förminskningen av vuxna människor. Hon letar aktivt efter potentiella offer, ju mer människor gråter, lider och hatar desto bättre. Cecilia Uddén snaskar på andra människor. Det är lätt att glida in på tanken att det här skapar någon slags tillfredsställelse hos henne. En slags skildra-offer-orgasm.

Bland de svenska offerskildrarna, till 99 procent kvinnor, som bl a antisemiten Katja Magnusson och den vidriga skrikhalsen Cecilia Wikström om romer eller det som för närvarande är i ropet. Man sätter upp ett blött finger och känner efter vilka som är mest offer för närvarande.

De sk ensamkommande flyktingbarnen, som i själva verket är unga män mellan 18 och 30, så när man intervjuar dessa "barn" får de frågor som om de verkligen vore barn:

- Tycker du det är kallt här? Har ni varmt där ni bor? Har du varma kläder? Får ni god mat? Är man snälla mot er?

Osv osv.


När man sitter och lyssnar så är det svårt att frigöra sig från känslan att de här damerna har en personlig njutning i att skildra människor som offer. Det verkar uppfylla ett uppdämt behov av att känna sig behövd. En väldigt mänsklig känsla, men i hög grad uppfylls denna kvot av kvinnor. Det är inte konstigt. Det som likhetsfeministerna försöker utplåna, kvinnornas längtan efter att vårda och balansera, tar sig uttryck i deras yrkesval. Även som journalister och som politiker väljer kvinnor att arbeta med mjuka sociala frågor. Det har mer än en partiledare fått erfara.

Tätt förknippad med flyktingporren ligger Hitlerporren. Allt som oftast rör sig ett samtal omkring flyktingspolitik om att man tar i så det knakar. "Det var så här nazisterna resonerade", alternativt hur Hitler tänkte. Och när man väl har gått in i Hitlerfällan så slutar man aldrig.


Nu ska tydligen det nationalistiska Svenskarnas Parti demonstrera i Jönköping på 1 maj. Partiet tror att det finns etniskt svenskt DNA (den nordiska rasen) och vill helt förbjuda invandring. I alla fall ska icke-svenskar inte få medborgarskap utan sakna all form av inflytande. Ändå är det stor skillnad mellan SVP och Svenska Motståndsrörelsen där de senare inte hymlar om sin vurm för Hitler och att man inte skyggar för våld. ("Fel sida vann kriget".)

Demonstrationen är redan top of the line i media. Men till skillnad mot det vanliga gull-gull med samhällets olycksbarn (där svenska utsatta människor knappt nämns) har nu retoriken hårdnat när man vill förbjuda SVP att demonstrera därför att de inte står upp för "alla människors lika värde".

Täppas Fogelberg gjorde en riktig tabbe i Ring P1 när han mitt i sin Hitlerporr påstod att demokrati definieras som "alla människors lika värde". Som bloggaren brukar hävda så har Sveriges grundlagar ersatts av det sociala fostringsverktyget  "gemensam värdegrund". Men man brukar aldrig säga det rakt ut.

Täppas blev förmodligen tillrättavisad av ett antal inringare och mailbombad för idag var yttrandefriheten tillbaka. Demokrati betyder förstås folkstyre och ingenting annat. Men Täppas slip of the tunge avslöjade tyvärr just den nya ordningen som kommer att beskära vår frihet mer och mer.

Idag är det högerextremister som ska förbjudas för att de är "antidemokrater" (med Täppas definition av demokrati). Är då inte vänsterextremisterna "antidemokrater" som faktiskt är så många fler och där flera organisationer (AFA, Revolutionära Fronten) propagerar för samhällsomstörtande våld?

Redan har begreppet "antifeminism" börjat sätta sig. Det räcker att man tycker att pojkar och flickor är olika för att man ska bli kallad för "antifeminist".

Det vänster- och feministextremistiska F! har nu lanserat ett slags partiprogram som inte gör någon glad. Här gör Rebecca Weidmo Uvellu slarvsylta av detta program. Det är ett enda hopkok av idioti utan verklighetsförankring. Och finansiering; Vad är det?


Män ska skickas till läger för att lära sig att konsumera mindre. En slags ny världsordning ska upprättas där konflikter ska lösas via fredsduvorna bland kvinnorättsaktivister, antirasister och HBTQ-personer.

Barnen ska stöpas genomsyrade av sexualkunskap och klimatkunskap redan från fem års ålder.

Ursäkta, men ger inte detta lite antidemokratiska vibbar? Pådyvlande och stöveltrampande. Men det är här allt möts. Alla de "goda" krafterna med Jesuskomplex som till skillnad mot Jesus inte förlåter sjuttio gånger sju gånger.


F! bygger på tanken om kvinnans underordning. Därför tar man i som man spricker genom sina läger för män och könsneutraliserade dagis. Antagandet att män måste tuktas i ett feministiskt samhälle bygger i själva verket på antagandet att män ÄR starkare och en topdog som inte förtjänar det. Det är inte långt ifrån att man anar ett feministiskt penisavund.


Antagandet att vissa grupper av människor är underordnade i förhållande till andra, är starkt i Sverige. Det är visserligen kvinnorna som ägnar sig åt offeronani i anslutning till "svaga grupper" med stort behov av omhändertagande. Men samma kvinnor kan utan betänkligheter köra förbi en gammal person med rullator som står och väntar vid trottoarkanten för att gå säkert över gatan.

De höga moraliska standardmodellerna för hur man ska bete sig mot sina medmänniskor har fallit tillbaka till förmån för gråterskor likt Cecilia Uddén i flyktingbranschen. Visst, får man betalt för att vara gråterska så kanske man tycker att det är lite som att slå flera flugor i en smäll.

Istället skapar man nya underordningar. De måste bara finna där för att legitimera gråterskans existens. Därför är egentligen inte målet jämställd- eller jämlikhet. Likt vanlig pornografi så tjänar man storkovan på att ägna sig åt människors elände i denna bransch.

I slutänden handlar det om samma sak: Att lösa sina egna komplex och behov av kärlek och uppskattning. Det räcker alltså inte att ge sig ut på flyktingreportage för tillfredsställelse. Någon måste även älska en för att man gör det. Och det så underordningar skapas. Och vidmakthålls.

                                                                                                                                                                                                                                                                         





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många