Om IQ, kunskap och kultur

Islam och socialism/kommunism. Två våldsideologier som varje dag tvättas rena av medieetablissemanget. System som aldrig går att instifta om inte hela folket är med på tåget. Kommunismen med sitt proletariatets diktatur talar för sig. För att en revolution ska bli möjlig måste folket tvingas ner på knä och låta sig bojas av skrupellösa politiker. Det finns ingen fri människa som frivilligt ställer sig under kommunismens diktat om hur och var och för vem man ska leva. Därför är det en ideologi för den ofria människan.

Islam har ett liknande innehåll, där muslimska bibeln; Koranen, dikterar för folket om hur, var, med vem och vilka du ska inrätta livet efter. En tvingande ideologi som innebär att en upphöjd diktator religiös oftast, slår folket i bojor. Därför är islam en ideologi för den ofria människan.

Den svenska vänstern, och uppseendeväckande, den svenska radikalfeminismen; kramar islam som om det vore ett övergångsobjekt. Kritik mot islamskvinnoförtryck kallas för rasism. Från feminismens extremistiska syn på icke existerande kön och 'hen', känns det väldigt schizofrent att man skyddar det muslimska kvinnoförtrycket.






På 70-talet hade den frigjorda samlingen pajaskommunister, en vördnad för diktaturer. Den postmodernistiska konsensuskulturen; en blandning av marxism, värderelativism, sexuell utlevelse, feminism och materialistisk människosyn, hade egentligen ett behov av att låta sig domineras och styras. Av skrupellösa diktatorer.

Är det likadant med feminismens försvar för islamskt kvinnoförtryck? Delar man i själva verket synen på kvinnan som ett redskap i första hand? Och som en objektifierad sexuell varelse som behöver tuktas i andra hand?

Bloggaren har skrivit det förut. En stor grupp som kallar sig för feminister har fördummat hela Sverige. Eftersom de själva har ett begränsat intellekt och dålig utbildning (och bildning) framhärdar man ideligen att böcker kan man klara sig utan. Kunskap genom utbildning behövs inte. De framhäver alltså sin egen dumhet och okunnighet som ett ideal.

Nima Gholam Ali Pour, lärare och från Iran, är sverigedemokrat eftersom han fick nog när sossarna valde in Omar Mustafa i partistyrelsen. Nima har mycket att säga om den förtryckande ideologin islam. 

I sitt blogginlägg om Vänsterns syn på muslimer skriver han utmärkt om det faktum att vänsterfeministerna indirekt försvarar sådant som tvångs- och barnäktenskap, könstymptning, hedersvåld, månggifte, och våldtäkt och misshandel i äktenskapets namn.


Hanna Gadban; också lärare, är numera utfryst ur de Fina gänget av Könsneutrala likhetsfeminister. När hon i höstas tilldelades Södertörns pris som årets alumn blev följden ett vänsterdrev utan motstycke. Ett vänsterfeministiskt drev.


Hanna Gadban är nämligen inte alls vänster, snarare en muslimsk liberal feminist. Det är ett kors i taket och hon borde vara en förebild för alla muslimska flickor därute som lever under hot och våld. Så är hon naturligtvis mot våld i alla dess former, även vänstervåld (=det "goda" våldet). 

Men nu tände vänsterfeministerna till och började skriva hatmail och begäran om att Södertörn skulle återbörda priset. Det är beklämmande att läsa hur illa namnkunniga och kända feminister resonerar och skriver. Det hela liknar uppsatser i nian som har skrivits av elever med bokstavsdiagnoser och utvecklingsstörning. (Men det är väl den svensk skolans fokusering på "kritiskt tänkande" vi får en dos utav.)


Mehrtab Mottavas som är riksdagskandidat för Feministiskt Initiativ, jämför Hanna Gadban med Hitler!! Detta för att Gadban bekämpar muslimskt kvinnoförtryck och våld. 

Har man inget att säga så kan man alltid dra fram Hitler. Det tror man räcker för att vinna gehör. Det otäcka är att det oftast fungerar. Ett kunskapsföraktande folk kan inte avgöra eller förstå det orimliga i ett sådant påstående eftersom man själv saknar grundläggande kunskaper om världen. Vem har satt plattformen för detta kunskapsförakt? Jo, vänstern. Alla är ju lika; så har en förståndshandikappad ett IQ på 70 får inte du stoltsera med något bättre. Genom att slå sönder utbildningsväsendet så föder man bara fram idioter.


Anna Ardin, ordförande för Hjärta; en subgrupp under den gamla Broderskapsrörelelsen (numera Tro och Solidaritet som som bäst håller på att avskaffa svensk kristendom) gjorde sig först känd som ett av Julian Assange's våldtäktsoffer. Numera är hon vänsterpolitisk feministaktivist och prisbelönt statsvetare plus sitter i förbundsstyrelsen för Tro och Solidaritet. Så lite måste väl människan ha i huvudet? Så här skriver hon i sitt protestbrev till Södertörns högskola i samband med utnämningen av Hanna Gadban som årets alumn:



”När Södertörn väljer att ge henne pris för detta så slår även detta mot Sveriges muslimer. Det gör mig ont. Och jag hoppas att ni förbereder en smart mediehantering för den glädje som kommer utbryta bland islamofober och motsvarande sorg bland folk som tänker som jag, som ser på nära håll hur uttalanden som Hannas direkt drabbar människor som är eller uppfattas som muslimer.”
Om jag var svenskalärare och skulle rätta detta, så skulle antalet röda anmärkningar täcka hela texten. Om jag var examinator till något av Ardins projekt, så skulle jag utan bekymmer dra ett streck över hela uppsatsen och rita dit ett stort IG.

De frågetecken som uppstår omkring dessa broilers på tillväxt är hur Sverige ska kunna överleva. Både som kunskapsnation och som bärande av höga ideal. Vänsterfeminister har inga höga ideal. När de försvarar kvinnohat och anfaller de som poängterar detta hat, så verkar de ha sin framtid utlagd som en yellow brick road. Det finns däremot inte något större hopp för sådana som Hannan Gadban och Bahareh Andersson, också akademiker med liberal grundsyn på människan.

Så här skriver hon på sin blogg angående det kvinno/flickförtryck som hon har upplevt inom islam:

"När jag var en ung tjej så bodde jag i ett stort land men jag hade många små rädslor . Jag var rädd när jag var ute, jag kollade extra noga på min slöja och min klädsel. Jag var rädd när jag var på fest, jag kollade extra noga hur jag skulle kunna rymma om moral polisen plötsligt kom. Jag var rädd när jag skulle hem ensam på kvällarna, rädd för bilar som envis ville övertyga mig att följa med dem hem. Jag var rädd när jag skulle till skolan, jag kollade extra noga i min väska som kontrollerades av skolpersonalen varje morgon, att jag inte glömt någon olaglig och förbjuden bild på min favorit sångare, Mikael Jackson i min väska.Jag var rädd när jag drömde om giftermål. Jag önskade att jag kunde blöda tillräckligt mycket på bröllopsnatten som kunde dölja min synd och jag var rädd när jag skulle födda en dotter som hon i sin tur skulle uppleva samma rädslor."

Anna Ardin som blev "våldtagen" av Julian Assange har aldrig varit i den situationen som Bahareh Andersson beskriver. Inte heller förstår hon den kamp som försiggår mot hedersförtrycket, könsstympning och tvångsäktenskap.

För henne och de andra vänsterfeministerna med IQ 75, så går det inte att förstå en verklighet som man inte omedelbart känner igen sig i. Det fordras kunskap för att förstå hur andra folk lever ute i världen.

Men den anti-rasiströrelse som pågår förstår man tydligen. Eller snarare, man kan härma andra som tror att de förstår. En Anna Ardin och en Mehrtab Mottavas i varje skolklass och även nästa generation är förlorad.

Precis som Bengt Westerberg inte kunde förklara uttrycket "allas lika värde" när web-radiokanalen Granskning Sverige frågade; lika lite kan Ardin och Mottavas förklara vad antirasism är. Eller för all del 'rasism'.




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

"Förgyllning förgår, men svinläder består"