The fall of a welfare system Del 2

Bloggaren har tidigare skrivit om sin far. Han var mutterpräglare på Bulten i Hallstahammar. En omodern fabrik utan skyddsombud och MBL. Smutsigt och ingrott med gammal olja. Min far blev varje dag nersprutad med maskinolja där han stod och präglade mutter ett, mutter två, mutter tre osv. Hemma satt han och klämde ut oljemaskar ur porerna, jag var fascinerad.

Men han gjorde det som en arbetare egentligen inte ska göra. Han kastade verktygen och studerade till ekonom. Var han då en lyckad klassresenär eller en klassförrädare?

Jag har alltid varit väldigt stolt över vad min far gjorde. Han underlättade det för mig och min framtid genom sin klassresa. Men hur uppfattades det här bland pappas gamla jobbarkompisar? Jo, han hade blivit 'märkvärdig' och det får man definitivt inte vara i Sverige. Jante har alltid varit vår kung och statsminister här. Föraktet för akademiker är än idag väldigt utbrett. Just av den anledningen att man är 'märkvärdig', osolidarisk med de 'svaga' och 'sköter sig själv och skiter i andra".

I den allt mer inflammerade svenskdebatten som nu har passerat anständighetens gräns, ligger alla ingredienser framme för tillredning. I denna hög trängs det minst välsmakande i den svenska kulturen. Och resultatet blir antingen svartsoppa eller blodpudding. Kort sagt; gammalt stelnat blod.
Det är också tillståndet för det politiska läget. Sitt still i båten, gå i raka led, ställ inga frågor och framför allt: kom inte med egna förslag. Den som framför en idé som inte är tätt förankrad i Partiet, blir som en pinuppa och kallad 'vilde'. Blodet stelnar till is.

Att svenskar i internationella undersökningar scorar in på en förstaplats som världens mest individuella folk är om inte underhållande, så väldigt ironiskt.

En annan årlig rapport (det finns flera i och för sig) är GNH (Gross Nationel Happiness). Det är denna som Tällberg Foundation (en samling konsensussocialister) tar fasta på när man beskriver svenskar som "världens lyckligaste folk" (!) Ja senast var det faktiskt Danmark som låg i topp.

Denna "lycka" består av hög inkomst, individualism, mänskliga rättigheter, social jämlikhet , mångfald, liten korruption och jämställdhet mellan kvinnor och män. Detta förväntas resultera i att folket är lyckligt. Eller 'well being' som kanske mer beskriver det mått man använder.


Detta mått har sitt ursprung i Himaylas Bhutan och det buddhistiska tankegodset. Vad som inte brukar framkomma i beskrivningen är att Bhutanistisk 'lycka' består i att individen uppslukas i kollektiv och avsäger sig sin egen personlighet. Femårsplaner och stark stat ingår också.

Eftersom GNH har blivit svårt kritiserat p g a sin fokusering på det politiska systemet, har andra typer av mer individuellt anpassade studier gjorts. Dessa har en helt upp och nedvänd profil. Här får människorna ange på en skala hur lyckliga de vanligtvis känner sig  och hur deras livsstil korrelerar. I topp hamnade då Indonesien, Indien och Mexiko!!! De gamla u-ländernas folk, korrupta och narkotikadrypande Mexiko, här känner sig individen lycklig och tillfreds. Och Sverige? Vi hamnar i den nedre delen av listan tillsammans med övriga europeiska länder.

Skillnaden mellan 'Lycka 1' och 'Lycka 2' handlar om skillnaden i känslan av rörlighet. Att inte sitta still, att inte följa med strömmen, att inte tycka lika och avundsjukt jämföra.
Det är vad jag vill, vad jag vill göra och hur jag ska göra för att lyckas.

USA som är det land som mest har satsat på det sistnämnda, hamnar på 11:e plats. Där har välståndet,det individuella valet och ansvaret funnits så länge att entusiasmen har lagt sig. Men i tillväxtregionen i bortre Asien är detta en revolution som får vårt Folkhem att likna ett vilohem där patienterna drogas ner med tokknark för att vi inte ska förstå hur lurade vi är.

Men det kanske avspeglar sig i det psykiska måendet. Svenska befolkningen är inte lyckligt, så många som mår dåligt samtidigt har aldrig tidigare förrekommit.  Långa är de köer som idag ringlar upp till BUP (Barn- och Ungdomspsyk). Ungdomar i 14-18 års ålder, särskilt flickor, mår så dåligt att att de skär sig, vräker i sig tabletter eller speedar och går loss på allmän egendom. Alternativt gömmer man sig på sina rum vid datorn och sitt artificiella liv. Där är allt öppet och tillåtet. Man kan t o m byta kön och ras. Att lägga in bilder på någon annan än sig själv är inte ovanligt.

Kvinnor är de som är mest missnöjda med sina liv. Det är bara att sätta sig vid fikabordet på en vårdavdelning för att man ska få höra hur det gnälls och klagas i en aldrig sinande ström. Värst är alltid den fackliga representanten.

Dessutom har de visat sig (åtminstone innan EU blev dekis) att ett folk som har en religiös övertygelse rapporterar att de känner sig lyckligare än sekulariserade folk. Europa toppades tidigare av Grekland, Italien och Spanien. Av förklarliga skäl räcker inte Gud till för att hjälpa folket nu. Vägledningen utförs av Angela Merkel, pengarna från Europeiska Centralbanken,plus IMF och kritiken från hela Västvärlden. Så istället för att knäfalla inför Gud tvingas man nu ner på knä av en samlad världsmarknad.

I Sverige är vi åtminstone världsbäst ur en aspekt: register. LifeGene är ett register som kartlägger svenskars totalhälsa, livsstil, boende, inlkomst m m. Ytterligare ett samkörningsregister annonserades idag: Totalregistret: Kartläggning av varje medborgares arbetsliv, etnicitet, föreningstillhörighet, straffregister, facktillhörighet plus allt det som ingår i LifeGene-projektet. Personnumren gör det hela möjligt. Men vem är den svensk som blir upprörd över detta? Staten har förslavat oss till nickedockor.

All form av registrering och "lycklighetslistor" är egentligen ett symptom på sönderfall. Makthavarna är skitnödiga av skräck inför det faktum att deras styrmedel med skatter och förbud inte längre har någon som helst effekt. När länder som Sverige inte längre har en arbetande befolkning som täcker upp kostnaderna för alla de i utanförskap (många helt frivilligt) så går hela väldfärsprojektet i putten.

Men makten har bundit riset runt allas rygg. Att skapa en oformlig stat som vars inkomster omfattar drygt 50 procent av BNP är helt enkelt inte sunt. EU har som gräns för den offentliga sektorns storlek på 40 procent. Och det är väldigt, väldigt mycket.

Greklands fall berodde till stor del på den gigantiska offentliga sektorn. Men den var inte så stor som den svenska.

Att försöka driva och bygga ut den skattebaserade sektorn samtidigt som man ska följa den monetära marknaden i stort är inte realistiskt i längden. Problemet har alltid varit och kommer alltid att vara folket. Det går aldrig att förutse vad de de små gynnarna hittar på.

Och att år ut och år in köra över majoritetsbefolkningen och försöka kollra bort dem med piskor och morötter gör bara situationen alltmer ohållbar. Gigantiska register för att ha stenkoll på alla är ren DDR-diktatur. Det är bara ren tankeavläsning som fattas.

Det är så desparat att fler borde förstå att detta är ett sista försök att ta kontroll över ett skenande tåg som har passerat the point of no return.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Språket som klassmarkör

A-barn, B-barn och C-barn

IS, OS, Co2 och JÖK