Vansinnet som kultur
Finns det flera olika sorters galenskap? Är en människa som pratar med utomjordingar via sin pelargon galnare än en spelmissbrukare, sexmissbrukare eller plastikmissbrukare?
Nej. All galenskap fyller ett behov och har ett syfte. Om den talande pelargonen är en vanföreställning så finns det ändå ett kommunikativt syfte: Man vill att andra människor lyssnar och förstår en. Och man vill förstå sig själv.
All form av missbruk är det spegelvända sättet att tackla kommunikation. Man vill dölja sina egna behov för att man inte står ut med dem. Och hur dessa kan te sig inför andra människors kritiska blickar.
Galenskap är den lösning vi människor alltid har nära till hands i byrålådan. Vad är det vi vill ha en lösning på? Oftast är det det vi är mest rädda för: Döden. Hur kommer man förbi tanken på denna?
De allra flesta passerar dödsångesten och accepterar den. Sedan lever man sitt liv. Men hos vissa dröjer tankarna kvar och blir alltmer panikartade. Två sätt att komma undan det är att bli galen eller missbrukare. Ofta tillsammans.
Här har vi ett typexempel:
Det talas ofta om masspsykos när alla springer i en riktning för att undkomma ett inbillat (eller verkligt) hot. Men det går ju inte att lura alla hela tiden. Då kan man låtsas att man ingår i masspsykosen. Man kan låtsas att man ser hot som tornar upp sig och följer den stora massan för att slippa sticka ut. Det kan nämligen kosta rejält. Detta är också en form av dödsångest. Rädslan för att petas ut ur gemenskapen och få leva sina framtida dagar i stadens kullriga, men mörka gränder.
I Sverige har vi vansinnet som en kulturform. Eftersom det inte finns någon svensk kultur nu för tiden ( = tillåts att finnas), så får den skapas utifrån och ovanifrån för att sippra ner i folklagren istället för tvärtom. Kultur kom att bli politik i slutet av 60-talet. Från välrenommerade familjer växte den generation fram som skulle komma att förändra Sverige för alltid. Överklassen - 40talisterna - började spela proletärer på Stockholms alla scener. Överklassungar i varje svensk stad med aktning, måste ha proletärteatrar. Det hela var helt enkelt - schizofrent.
Det är ur denna schizofrena mylla som konformismen och åsiktskorridoren har sin moder. Ingen vill sparkas ut i tomhetens gapande hål. Det är bara att nicka, tacka och buga för överklassen av idag: Media. Marx och proletariatets diktatur har i Sverige förvandlats till överklassmedias diktatur.
Den galna mediaeliten i Sverige har gjort galenskapen till lag. Jo faktiskt. Kränkningslagar och inskränkning av det tillåtna och det otillåtna har inneburit allt fler stängda och låsta dörrar människor emellan.
Den svenska kulturen och det självklara i att bevara den, har släpats i smutsen och både förnekats och förlöjligats på ett sätt som borde vara straffbart. Och var är alla kränkningslagar då?
Nationell identitet är lika viktig som individuell identitet. Utan fastställd identitet famlar vi i kompakt mörker. Vansinnet som detta har skapat är bara ett av hundratals. Men alla har de en gemensam tråd och ett gemensamt mål. När kulturen kidnappades av marxister, kommunister, anarkister och socialister, så blev den det främsta verktyget att tämja och slimma vår uppfattning om verkligheten. En verklighet som varken var sann eller objektiv. En verklighet där inga sanningar finns eftersom all verklighet kan skilja sig från någon annans verklighet. Ur ett sådant förvirrat vansinne föddes värdegrunden.
Värdegrunden om "allas lika värde" startades som en fostringsmetod för barn på 90-talet. Ett instrument som måste låta likadant även om det handlar om gitarrer, pianon eller stråkar. Allt ska låta och se ut på samma sätt annars blir det oroligt i leden. I överklassmedialeden och de "fina" leden utan närmare koppling till någonting, men också i akademiska miljöer vilket kan sägas vara samma sak.
Överklassmedia blir alltmer vansinnig. På något sätt räcker det aldrig. Svarta eller bruna människor har gått från icke-vita till rasifierade kroppar. Sicken utveckling: Från människa till kropp.
Utlänningar blev invandrare som blev nysvenskar som blev nyanlända (svenskar). Att hela världen är svensk tyder snarare på ett enormt självförhärligande och platsar i den grandiosa, narcissistiska personlighetsprofilen.
Romer tigger därför att de är tvungna. Noll självrannsakan. Varför skulle inte romer kunna jobba? En förklemande syn på zigenare som oförmögna, utsatta offer, får tuppkammen att resa sig på överklassmedia. Man vill ju så gärna hjälpa... But not in my backyard.
Regnbågar i all ära men varför måla nagellacket i regnbågar? Det är exibitionistiskt och en demonstration som inte väcker någon förvåning eller beundran och hurrarop (utom i Sverige då).
Galnast av dem alla är feminismen. Det började någonstans med de inbillade ritualmorden på små pojkar, för att sedan galoppera vidare in i förvirring och vansinne. Ett tredje kön, hen-toaletter, flexibelt genus (man kan pendla mellan sina könsidentiteter), könsmaktsordning, intersektionalitet, patriarkatet, sexundervisning på dagis, uppmuntran till promiskuösitet (med alla tre könen), gubbslem, avhuggna penisar, sexköpslagar, fri prostitution och inflation av professurer till genusvetare/forskare/coacher/lotser/strateger... you name it! Alla fullständigt oviktiga som bara tickar fram skattepengar.
Och Sverige har en feministisk regering...
Detta har ingenting med utveckling och revolt mot etablissemanget. Det är överklassmedia och alla dess underhuggare som är etablissemanget.
Revolt är det som bryter av och lämnar frågetecken efter sig. Revolt är att våga något och vara sann mot sig själv. Revolt är att göra andra förbannade. Revolt är att krossa överklassmedia och deras vansinne.
Nej. All galenskap fyller ett behov och har ett syfte. Om den talande pelargonen är en vanföreställning så finns det ändå ett kommunikativt syfte: Man vill att andra människor lyssnar och förstår en. Och man vill förstå sig själv.
All form av missbruk är det spegelvända sättet att tackla kommunikation. Man vill dölja sina egna behov för att man inte står ut med dem. Och hur dessa kan te sig inför andra människors kritiska blickar.
Galenskap är den lösning vi människor alltid har nära till hands i byrålådan. Vad är det vi vill ha en lösning på? Oftast är det det vi är mest rädda för: Döden. Hur kommer man förbi tanken på denna?
De allra flesta passerar dödsångesten och accepterar den. Sedan lever man sitt liv. Men hos vissa dröjer tankarna kvar och blir alltmer panikartade. Två sätt att komma undan det är att bli galen eller missbrukare. Ofta tillsammans.
Här har vi ett typexempel:
Det talas ofta om masspsykos när alla springer i en riktning för att undkomma ett inbillat (eller verkligt) hot. Men det går ju inte att lura alla hela tiden. Då kan man låtsas att man ingår i masspsykosen. Man kan låtsas att man ser hot som tornar upp sig och följer den stora massan för att slippa sticka ut. Det kan nämligen kosta rejält. Detta är också en form av dödsångest. Rädslan för att petas ut ur gemenskapen och få leva sina framtida dagar i stadens kullriga, men mörka gränder.
I Sverige har vi vansinnet som en kulturform. Eftersom det inte finns någon svensk kultur nu för tiden ( = tillåts att finnas), så får den skapas utifrån och ovanifrån för att sippra ner i folklagren istället för tvärtom. Kultur kom att bli politik i slutet av 60-talet. Från välrenommerade familjer växte den generation fram som skulle komma att förändra Sverige för alltid. Överklassen - 40talisterna - började spela proletärer på Stockholms alla scener. Överklassungar i varje svensk stad med aktning, måste ha proletärteatrar. Det hela var helt enkelt - schizofrent.
Det är ur denna schizofrena mylla som konformismen och åsiktskorridoren har sin moder. Ingen vill sparkas ut i tomhetens gapande hål. Det är bara att nicka, tacka och buga för överklassen av idag: Media. Marx och proletariatets diktatur har i Sverige förvandlats till överklassmedias diktatur.
Den galna mediaeliten i Sverige har gjort galenskapen till lag. Jo faktiskt. Kränkningslagar och inskränkning av det tillåtna och det otillåtna har inneburit allt fler stängda och låsta dörrar människor emellan.
Den svenska kulturen och det självklara i att bevara den, har släpats i smutsen och både förnekats och förlöjligats på ett sätt som borde vara straffbart. Och var är alla kränkningslagar då?
Nationell identitet är lika viktig som individuell identitet. Utan fastställd identitet famlar vi i kompakt mörker. Vansinnet som detta har skapat är bara ett av hundratals. Men alla har de en gemensam tråd och ett gemensamt mål. När kulturen kidnappades av marxister, kommunister, anarkister och socialister, så blev den det främsta verktyget att tämja och slimma vår uppfattning om verkligheten. En verklighet som varken var sann eller objektiv. En verklighet där inga sanningar finns eftersom all verklighet kan skilja sig från någon annans verklighet. Ur ett sådant förvirrat vansinne föddes värdegrunden.
Värdegrunden om "allas lika värde" startades som en fostringsmetod för barn på 90-talet. Ett instrument som måste låta likadant även om det handlar om gitarrer, pianon eller stråkar. Allt ska låta och se ut på samma sätt annars blir det oroligt i leden. I överklassmedialeden och de "fina" leden utan närmare koppling till någonting, men också i akademiska miljöer vilket kan sägas vara samma sak.
Överklassmedia blir alltmer vansinnig. På något sätt räcker det aldrig. Svarta eller bruna människor har gått från icke-vita till rasifierade kroppar. Sicken utveckling: Från människa till kropp.
Utlänningar blev invandrare som blev nysvenskar som blev nyanlända (svenskar). Att hela världen är svensk tyder snarare på ett enormt självförhärligande och platsar i den grandiosa, narcissistiska personlighetsprofilen.
Romer tigger därför att de är tvungna. Noll självrannsakan. Varför skulle inte romer kunna jobba? En förklemande syn på zigenare som oförmögna, utsatta offer, får tuppkammen att resa sig på överklassmedia. Man vill ju så gärna hjälpa... But not in my backyard.
Regnbågar i all ära men varför måla nagellacket i regnbågar? Det är exibitionistiskt och en demonstration som inte väcker någon förvåning eller beundran och hurrarop (utom i Sverige då).
Galnast av dem alla är feminismen. Det började någonstans med de inbillade ritualmorden på små pojkar, för att sedan galoppera vidare in i förvirring och vansinne. Ett tredje kön, hen-toaletter, flexibelt genus (man kan pendla mellan sina könsidentiteter), könsmaktsordning, intersektionalitet, patriarkatet, sexundervisning på dagis, uppmuntran till promiskuösitet (med alla tre könen), gubbslem, avhuggna penisar, sexköpslagar, fri prostitution och inflation av professurer till genusvetare/forskare/coacher/lotser/strateger... you name it! Alla fullständigt oviktiga som bara tickar fram skattepengar.
Och Sverige har en feministisk regering...
Detta har ingenting med utveckling och revolt mot etablissemanget. Det är överklassmedia och alla dess underhuggare som är etablissemanget.
Revolt är det som bryter av och lämnar frågetecken efter sig. Revolt är att våga något och vara sann mot sig själv. Revolt är att göra andra förbannade. Revolt är att krossa överklassmedia och deras vansinne.
Kommentarer