Folk eller "Folk"

Per Albin Hanssons Folkhemstal 1928, har bloggaren länkat till tidigare. Oftast betecknas talet som en revolution för det nya Sverige. Men om vi tittar på de mest kända raderna så kan man möjligen se det utifrån ett nytt perspektiv:

"Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage,  

I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade."

Per Albin Hansson kallade sig själv för socialist och socialdemokraterna för socialisterna. Detta ska man komma ihåg när han talar om avskaffandet av klasskillnader och "likhet". För den uppmärksamme framgår det att ordet "frihet" inte finns med.

Är det inte bra då; att avskaffa alla klasskillnader? Det kan man tycka, men frågan är på vilket sätt detta ska ske. Privilegium är ofta något som inte trillar ner från himlen utan kräver istället hårt arbete och gott affärssinne. Förtryck blir det först när man utnyttjar människor utifrån egna syften utan att ge dem rättmätig ersättning och möjlighet att påverka sin situation.

Det är många stater i dagens värld som är uttalat kommunistiska och socialistiska. De allra flesta vet säkert att Nordkorea, Kina och Cuba är kommunistiska diktaturer. Men de socialistiska länderna talar man ogärna om trots att dessa också i praktiken är diktaturer.

Några av dem är Venezuela, Zimbabwe, Kambodja, Vietnam, och Laos.

Gemensamt för dessa är att dess namn innehåller benämningen "Folk-" i olika sammansättningar, t ex "Demokratiska----" trots att de är så långt ifrån sitt folk och demokrati som man kan komma.

När våra inhemska socialister talar om "utsugare" så är det kapitalismen man hänvisar till. Trots detta är de socialistiska/kommunistiska länderna som är de största utsugarna av sina egna befolkningar.

Om vi tittar närmare på Zimbabwe så har den "demokratiskt valde" Robert Mugabe raserat och ödelagt landet bit för bit sedan han tog makten 1980. Hans hårdföra säkerhetsstyrka, Femte Brigaden(utbildad i Nordkorea), har många dissidenters liv på sitt samvete. I Zimbabwe är de vita i minoritet och de har fått alla sina egendomar konfiskerade och förstörda. Hela landet är i fritt fall med en inflation på ofattbara 5.000 procent, i matbutikerna gapar hyllorna tomma, smutsen och svälten skapar sjukdomar som kolera och tyfus. Och, just det, Zimbabwe är en låtsasdemokrati, en socialistisk enpartistat.

Laos är också en en-partistat, med ett militärdominerat kommunistparti vid makten sedan drygt 20 år tillbaka. Laos utmärker sig på två sätt: Det har en av världens mest svältande befolkning och dels bland de mest korrumperade landet i världen. De senaste åren har emellertid landet gått i en mer demokratisk riktning, men så har det låtit många gånger.

Dessa "Demokratiska Folk" borde få alla klockor att ringa när man här i Sverige idag ändrar betydelsen på existerande ord och begrepp och försöker slå och banka in nya besvärjelser i våra sossefierade hjärnor.

Ordet "folk" härstammar inte från latinets 'populus', vilket ofta felaktigt anges. Istället ska det vara en utveckling från det germanska "fulka" (enligt Wiki). Ordet kan översättas till mängd, hop, skara. Men här i Sverige känner vi det mera som "folkslag" och "nation".

"Folkhemmet" skulle i sådana fall betyda "Ett gemensamt hem för en nation/folk)". Det rimmar illa med det nutida svamlet om 'vem som är svensk' och om 'svenskar är ett folk'. Det klingar också obekvämt nationalistiskt.

Hur kan man då förena det socialistiska begreppet "folk" med det nationalistiska "ett folk". I Sverige går det inte alls. Vi är inte folk i något hänseende.

Så här skriver Karl Olov Arntsberg i blogginlägget: Det mest hjärntvättade folket:

"Kommunismen som statsbärande ideologi är lika död som nazismen."

"Det som hände var att kommunismen ändrade taktik. Marxisterna gjorde sig av med sin revolutionslängtan, drömmen om arbetarnas solidariska kamp mot kapitalismen och hatet mot borgarna. Bort med KGB, Stasi, de fejkade rättegångarna och avrättningarna, allt som var hårt och oförsonligt inom kommunismen. Det som blev kvar var godheten: strävan efter rättvisa över alla gränser, jämställdhet och jämlikhet."

Då får man kanske påpeka att 70-talsmarxisterna hyllade dessa oförsonliga diktaturer mellan sina pipdrag brass. Samtidigt älskade man svensk husmanskost, svensk folkmusik och svensk kultur i allmänhet.

I dagens Sverige är det bara andra länder/regioner som har ett folk. Svenskar är inte ett folk. Samtidigt är det svårt att se det rationella i att kalla invandrare för "nyanlända svenskar". Vår nationaldag, 6 juni, går ju också åt att fira "nya svenskar". Förvirringen är total.

I Folkhemsideologin ingår också: "Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage,"

Nej, just det. Fast friheten glömde man.