Försök till förklaring
Bloggaren kommer att flytta ut på landet (sant!). Har tröttnat på alla lån och gnidiga långivare som utnyttjar sin position genom att ta ut räntor på 15%. Dessutom är Uppsala också på väg ner i ravinen. En kväll på stan en tors- fre- lör- söndag är en form av kamikazeprojekt. Det bubblar av hot, gängen hänger vid varje gatuhörn och glor och letar efter bråk. Plus polisen. När polisen kommer är det fest. Det är en bekräftelse på att man är betydelsefull nog för att få blåljusen att rycka ut.
Så den röda stugan med vita knutar i hjärtat av den uppländska myllan där tiden går lite långsammare känns just nu som en resort där bloggaren kan sitta och slicka såren. Katterna kommer att få gå ut och jaga sorkar i den omgivande skogen som tar vid där den gigantiska tomten slutar.
Och det bästa av allt, där kan man spela på hejdlöst hög volym hela natten om man vill. Inga sura och avundsjuka frustrerade människor som inte hinner med att tänka, begrunda och känna var man egentligen är på väg.
Och så då, lugnet och insikten om att här hänger hotet om våld långt borta. Förmodligen finns inte många invandrare här trots att där ligger en pizzeria. Men å andra sidan, så älskar jag pizza.
Men under tiden fortsätter förstås nedmonteringen och förstörelsen av Sverige. Hyckleriet och dubbelmoralen kombinerat med fullständigt förryckta idéströmningar och attityder, har gjort Sverige både till en bananrepublik och borderlinekultur (ett av mig konstruerat begrepp).
En borderlinekultur skulle kunna definieras som en extremt polariserad befolkning där Ond eller God obenhörligt blir tejpat i pannan på olika fraktioner, grupper och individer. Där gråskalor inte existerar då de som definierar inte har någon större vilja till detta. PK, politiskt korrekt är Det Goda. Det är alla de som går i takt med makten och åt samma håll. De som lystrar till varje vissling om kursomläggningar och nyckfulla bollningar med folkets pengar får både cred och social status.
Å den andra sidan har vi De Onda. De som mopsar sig och tänker själva, de som inte bara köper allt som stoppas ner i halsen på dem. De protesterar mot vettlösa prioriteringar där de gamla svälter och s k ensamkommande flyktingbarn badar i statens omsorger och hundraprocentig service dygnet runt.
Och så, en flyktingpolitik som har passerat the point of no return. Bostadsområde och stadsdelar fylls med ointegrerbara familjer som gräver större och större hål i kommunernas budgetar. Stadsdelarna förfaller en efter en till ghettofierade enklaver där de f d hemländernas lagar och regler gäller. Våldsbrott har blivit bara ett normalt inslag i vardagslunket och det är tjejer och kvinnor som är förlorarna.
Men den som påpekar att detta är en obenhörlig färd ner mot en bottenlös avgrund, premieras med en rasiststämpel i pannan. Ja ibland rent bokstavligt.
Men en regering som kallar sig borgerlig öser och öser in nya bidragstagare, öppnar gränserna alltmer för att göra det möjligt för att alltfler att glida igenom systemet utan något som helst ifrågasättande eller krav på identifiering, släktskap eller ålder.
Nu är det de analfabetiska somalierna som strömmar in och fyller gatorna i sina tält.
Nu till de utlovade förklaringarna som eventuellt kan spåras i denna häxkittel:
1. Det nyvaknade intresset och mediaexponering på klass.
2. Barnfattigdomen
3. Den ständiga benämningen av vuxna män som 'barn.
4. Den konstruerade värdegrunden som idag har ersatt Sveriges grundlag.
5, Urholkandet av kraven till högre utbildningar.
6. Fokuseringen på medborgarnas livsstil.
7. Ökad kontroll av medborgarna.
Betyder:
1. Det påstådda klassamhället vidmakthåller politikernas makt och permanentar det rådande systemet. Plus att det skapar avundssjuka i befolkningen och håller deras tankar borta från de verkliga problemen. Ökade krav på fler och fler ingripaden från politikerna.
2. Att benämna familjer med låg inkomst som fattiga barn syftar till en förstärkning av upplevelsen att vi lever i ett samhälle med stora klyftor. Plus att barn alltid berör människor känslomässigt.
3. Att de ensamkommande skäggiga och rynkiga männen kallas för barn är som ovanstående. Ingen förklaring behövs.
4. Värdegrunden som socialt fostringsverktyg som kommer närmare människors liv och förehavanden på ett helt annat sätt än grundlagen med yttrande- och tryckfrihet. Det sistnämnda stryps alltmer ju mer utrymme värdegrunden får utan att befolkningen märker det.
5. Högre utbildningar ska i någon mån fånga upp alla de nysvenskar som aldrig gått någon utbildning. Kraven sänks till ett minimum, utbildningnars och kursers kvalitet sjunker som en sten. Samtidigt ökar den privata sidan där de som har råd och begåvning och ambitioner går.
6. Klimathot, pandemier, köttätande. Inget larm är för litet för att påpeka för medborgarna vad de ska göra och inte. Ytterligare en förstärkning av politikernas makt
7. FRA, samkörning av register och nu senast LifeGene där svenskarnas medicinska status ska samköras med sociala och livsstilsrelaterade faktorer ökar ytterligare statens befogenheter av att styra våra liv.
Av detta går det att avläsa flera intressanta aspekter på Sverige av idag. Politiker är beroende av klassfrågor. Utan en ständig fokusering på detta förlorar politikerna sin legitimitet. Medborgarna blir friare utan ständiga jämföreler mellan de som har och inte har. Dessutom accepterar man inte då ett skattetryck på 65 procent.
I Sverige behöver ingen gå hungrig. Men att prata om fattiga barn får folket att känna skuldkänslor, acceptera det accelererande intåget av främmande kulturer och öppna plånbolken utan knot.
Klassfrågan är nog det som mest kan förklara varför politikerna tydligen har beslutat att byta ut en fungerande demokrati med välfungerande och allmänbildade medborgare och fylla på med en växande underklass som alltid kommer att säkerställa den svenska modellen med det socialistiska systemet.
Men för att detta ska fungera smidigt måste ursprungsbefolkningen hållas kort och under ständig kontroll. Med de aldrig vilande pekpinnarna för hur vi ska leva försvårar man valfriheten samtidigt som politiska ingripanden begränsar friheten i stort.
Och uppdelningen i De Onda och De Goda undergräver och eroderar människornas känsla för yttrandefriheten.
Så dödar man en demokrati.
Så den röda stugan med vita knutar i hjärtat av den uppländska myllan där tiden går lite långsammare känns just nu som en resort där bloggaren kan sitta och slicka såren. Katterna kommer att få gå ut och jaga sorkar i den omgivande skogen som tar vid där den gigantiska tomten slutar.
Och det bästa av allt, där kan man spela på hejdlöst hög volym hela natten om man vill. Inga sura och avundsjuka frustrerade människor som inte hinner med att tänka, begrunda och känna var man egentligen är på väg.
Och så då, lugnet och insikten om att här hänger hotet om våld långt borta. Förmodligen finns inte många invandrare här trots att där ligger en pizzeria. Men å andra sidan, så älskar jag pizza.
Men under tiden fortsätter förstås nedmonteringen och förstörelsen av Sverige. Hyckleriet och dubbelmoralen kombinerat med fullständigt förryckta idéströmningar och attityder, har gjort Sverige både till en bananrepublik och borderlinekultur (ett av mig konstruerat begrepp).
En borderlinekultur skulle kunna definieras som en extremt polariserad befolkning där Ond eller God obenhörligt blir tejpat i pannan på olika fraktioner, grupper och individer. Där gråskalor inte existerar då de som definierar inte har någon större vilja till detta. PK, politiskt korrekt är Det Goda. Det är alla de som går i takt med makten och åt samma håll. De som lystrar till varje vissling om kursomläggningar och nyckfulla bollningar med folkets pengar får både cred och social status.
Å den andra sidan har vi De Onda. De som mopsar sig och tänker själva, de som inte bara köper allt som stoppas ner i halsen på dem. De protesterar mot vettlösa prioriteringar där de gamla svälter och s k ensamkommande flyktingbarn badar i statens omsorger och hundraprocentig service dygnet runt.
Och så, en flyktingpolitik som har passerat the point of no return. Bostadsområde och stadsdelar fylls med ointegrerbara familjer som gräver större och större hål i kommunernas budgetar. Stadsdelarna förfaller en efter en till ghettofierade enklaver där de f d hemländernas lagar och regler gäller. Våldsbrott har blivit bara ett normalt inslag i vardagslunket och det är tjejer och kvinnor som är förlorarna.
Men den som påpekar att detta är en obenhörlig färd ner mot en bottenlös avgrund, premieras med en rasiststämpel i pannan. Ja ibland rent bokstavligt.
Men en regering som kallar sig borgerlig öser och öser in nya bidragstagare, öppnar gränserna alltmer för att göra det möjligt för att alltfler att glida igenom systemet utan något som helst ifrågasättande eller krav på identifiering, släktskap eller ålder.
Nu är det de analfabetiska somalierna som strömmar in och fyller gatorna i sina tält.
Nu till de utlovade förklaringarna som eventuellt kan spåras i denna häxkittel:
1. Det nyvaknade intresset och mediaexponering på klass.
2. Barnfattigdomen
3. Den ständiga benämningen av vuxna män som 'barn.
4. Den konstruerade värdegrunden som idag har ersatt Sveriges grundlag.
5, Urholkandet av kraven till högre utbildningar.
6. Fokuseringen på medborgarnas livsstil.
7. Ökad kontroll av medborgarna.
Betyder:
1. Det påstådda klassamhället vidmakthåller politikernas makt och permanentar det rådande systemet. Plus att det skapar avundssjuka i befolkningen och håller deras tankar borta från de verkliga problemen. Ökade krav på fler och fler ingripaden från politikerna.
2. Att benämna familjer med låg inkomst som fattiga barn syftar till en förstärkning av upplevelsen att vi lever i ett samhälle med stora klyftor. Plus att barn alltid berör människor känslomässigt.
3. Att de ensamkommande skäggiga och rynkiga männen kallas för barn är som ovanstående. Ingen förklaring behövs.
4. Värdegrunden som socialt fostringsverktyg som kommer närmare människors liv och förehavanden på ett helt annat sätt än grundlagen med yttrande- och tryckfrihet. Det sistnämnda stryps alltmer ju mer utrymme värdegrunden får utan att befolkningen märker det.
5. Högre utbildningar ska i någon mån fånga upp alla de nysvenskar som aldrig gått någon utbildning. Kraven sänks till ett minimum, utbildningnars och kursers kvalitet sjunker som en sten. Samtidigt ökar den privata sidan där de som har råd och begåvning och ambitioner går.
6. Klimathot, pandemier, köttätande. Inget larm är för litet för att påpeka för medborgarna vad de ska göra och inte. Ytterligare en förstärkning av politikernas makt
7. FRA, samkörning av register och nu senast LifeGene där svenskarnas medicinska status ska samköras med sociala och livsstilsrelaterade faktorer ökar ytterligare statens befogenheter av att styra våra liv.
Av detta går det att avläsa flera intressanta aspekter på Sverige av idag. Politiker är beroende av klassfrågor. Utan en ständig fokusering på detta förlorar politikerna sin legitimitet. Medborgarna blir friare utan ständiga jämföreler mellan de som har och inte har. Dessutom accepterar man inte då ett skattetryck på 65 procent.
I Sverige behöver ingen gå hungrig. Men att prata om fattiga barn får folket att känna skuldkänslor, acceptera det accelererande intåget av främmande kulturer och öppna plånbolken utan knot.
Klassfrågan är nog det som mest kan förklara varför politikerna tydligen har beslutat att byta ut en fungerande demokrati med välfungerande och allmänbildade medborgare och fylla på med en växande underklass som alltid kommer att säkerställa den svenska modellen med det socialistiska systemet.
Men för att detta ska fungera smidigt måste ursprungsbefolkningen hållas kort och under ständig kontroll. Med de aldrig vilande pekpinnarna för hur vi ska leva försvårar man valfriheten samtidigt som politiska ingripanden begränsar friheten i stort.
Och uppdelningen i De Onda och De Goda undergräver och eroderar människornas känsla för yttrandefriheten.
Så dödar man en demokrati.
Kommentarer
Här kan jag sitta och öva på min gitarr utan att störa någon. Närmaste ICA-butik 1,6 mil bort. Vill jag in till stan tar det 1,5 timme med buss.
Men bevare mig väl. I den stan finns det stora grupper somalier och andra afrikaner. Centrum är fyllt av dom. Större delen av dom är arbetslösa och lever på skattebetalarnas bekostnad. Så det är inte ofta jag åker till stan. Det känns faktiskt obehagligt eftersom klientelet håller till vid busshållplatserna och uppträder som om dom äger stan.
Iallafall hade jag tänkt besöka dig i Uppsala när jag är på väg till Stockholm för att ev av dig få lära mig hur man egentligen skall hantera en gitarr. Kommer du att hålla kurser, privatlektioner i ditt nya hus på landet?
Skogsbonde frågar?
1) Der kører en skiftende negativ fokusering på de svageste i samfundet, men om det er et forsøg på at genoplive klassesamfundet skal jeg lade være usagt
6) Samme i Danmark, men sundheden hos de arbejdende masser er vist trend i EU for tiden.
7) Til dels det samme i danmark, men igen. Det er EU der spøger!
mvh. Claus Petersen
Adde
Meningen med mitt långa inlägg var att försöka visa att politiseringen av vårt land är resultatet av ett systemskifte som inleddes på 60-talets senare hälft och har sedan dess blivit ett självändamål istället för ett medel.
En rad förändringar ägde rum som krävde ett allt större handlingsutrymme för politiken.
Kvinnornas frigörelskamp var positiv och nödvändig men gick i något skede käpprätt in i en mycket destruktiv omläggning av samhället. Staten tog över uppfostran, omsorg och ansvaret från föräldrarna vilket har visat sig resultera i ungdomar och senare vuxna med psykiska problem, otrygghet och vilsenhet.
För att finansiera detta bygge tillkom högskattesamhället som innebar att det blev omöjligt att leva på bara en lön för en familj. Att stanna hemma med sina barn blev alltså en omöjlighet. Sedan blev också detta fult, reaktionärt och en s k kvinnofälla! Det är alltså en fälla att ta hand om sina barn. Att ta hand om andras barn på dagis är däremot helt ok.
1975 togs så ett politiskt beslut att Sverige skulle vara ett mångkulturellt land. Detta är alltså ett mycket aktivt agerande från staten. Därför har politiker haft en mycket mer avgörande roll för den stora invandringen till Sverige än man kanske tror. Frågan är då varför.
Så har det fortsatt. Idag är politikens makt större än någonsin. Min poäng var att makten alltid söker efter mer makt. Det blir frestande att lägga sig i alltmer i vanliga människors liv om man har de verktygen att göra det.
Sverige är det land som har den mest sammanpressade inkomstspridningen i Västvärlden. Vi har därmed egentligen inget klassamhälle men ändå finns ett gemensamt behov att framställa det så. Att t ex det finns så många fattiga i Sverige är inte sant, socialförsäkringarna täcker upp de med små eller inga löneinkomster. Visserligen blir det inga Thalandsresor men definitivt mat på¨bordet
Men att upprepa detta med jämna mellanrum ökar trycket på mer av politiska styrmedel. Och så fortsätter det.
Sanningen är att ju mer politiseringen har ökat ju mindre inkomster får folk när skatter höjs, företag går i konkurs och folk blir arbetslösa eller sjuka. För sjuka har man blivit genom att arbetsbelastningen, särskilt för kvinnor, har resulterat i att stressjukdomar och förslitningsskador har rusat i höjden.
Skolan har varit en politisk experimentverkstad i 40 år. Intressant och skrämmande är att skolan har förfallit i samma takt.
Visst, politiker har säkert som mål att verka för allas bästa. Men samtidigt är det just detta som äter upp människans frihet att bestämma själv över sitt liv.
Sossarna lyckades med att förvalta sin makt att förvandla Fattigsverige till ett modernt i-land. Men sedan gick det snett genom att de började se det som sin uppgift att reglera människors liv uppifrån istället för att det naturligt kom nerifrån.
Och 1975 hade politikernas storhetsvansinne börjat få ödestigna konsekvenser när man bara genom ett klubbslag ville förvandla Sverige till något man inte hade en susning om vad det skulle resultera i.
Idag verkar det faktiskt så, vilket är provocerande att säga, att politikerna har som mål att med invandringen från outvecklade länder, skapa en ny underklass. Men med tanke på att orättvisor, social oro och otrygghet skapar ett tryck från folket att politikerna ska göra mer och mer så kan man ju undra. En underklass kan ju också tjäna till att dumpa löner. Arbetslinjen får man ju trots allt inte tafsa på
Så man kan faktiskt hävda att Sverige av idag är en politikers våta dröm. Sedan att verkligheten är en helt annan, det har man sedan länge sedan slutat se.