Den psykosociala faktorn
Alice Miller (1923-2010) var en psykoanalytiker och psykolog som hade stor betydelse för synen på psykisk ohälsa och orsakerna till den på framför allt 1970-talet och 80-talets början.
Hennes budskap var möjligen förenklat med tanke på människans komplexitet men icke desto mindre en väsentlig teoribildning varför och hur vi blir vad vi är.
Ett barn är så sårbart, så beroende men samtidigt så tillitsfull för sina närmaste, föräldrar eller andra viktiga personer och familjer. Vad ska ett barn annars förlita sig på? Det är just detta som utgör barnets sårbarhet. För när den närmaste miljön och människor fallerar och sviker barnet, eller ännu värre begår övergrepp såväl grova som subtila, vad händer med barnet?
Alice Miller förklarade sina teser i framför allt två epokgörande böcker: Det Självutplånande Barnet och I Begynnelsen var Uppfostran där hon bl a kastade ett ljus över Hitlers uppväxtförhållanden. Hon kallade den tyska uppfostringsmetoden under 1850-1930-talet för Den svarta Pedagogiken.
Det är lätt att identifiera sig i Alice Millers beskrivning av hur föräldrar slår ner ett barns utveckling till en egen välfungerande människa p g a att föräldrarna sätter sina egna behov främst.
Det Lydiga Barnet är en förälders önskedröm om han/hon eller hen strävar och arbetar fram metoder för att barnet ska förhålla sig lydigt i alla sammanhang.
Metoderna är så subtila, så sofistikerade så genomarbetade att de oftast inte uppfattas av omgivningen.Att dressera en hund till lydnad ligger inte speciellt långt ifrån det vissa föräldrar gör mot sina barn.
När föräldrarnas behov och emotionella oberäknelighet styr måste barnet ta hänsyn och trippa på tå för att inte göra mamma/pappa besviken, ledsen eller arg. Men ofta är det just det som händer. Makt föder behov av ännu mera makt.
Barnets livsutrymme blir allt mindre, liksom den naturliga tillväxten av ett eget jag.
Är då dessa föräldrar djävlar? Nej, de är själva produkter av en liknande uppfostran och vet helt enkelt inte till något annat sätt.
Kan då ett helt folk bli föremål för den svarta pedagogiken? Svar ja. Tryckkokarländer som gamla Jugoslavien, satellitstater till gamla Sovjet, Nordkorea, Cuba och arabstaterna är alla offer för detta.
Men symptomatiskt vänder man inte den inre raserin mot sina egna makthavare utan mot mindre hotfulla men avvikande folk och nationer i förhållande till sig själva.
På detta vis ledde det utarmade 1920-talets Tyskland till att vreden riktades mot judarna. Arabstaterna riktar sitt hat mot Israel och USA för att de betraktas som utsugare och en hämsko för staternas utveckling när i själva verket de borde anklaga och demaskera sina egna religiösa ledares förtryck.
Det Lydiga Barnet som i vuxen ålder blir en självförhärligande människoföraktande individ som är full med hat mot svaghet, kopierar sina förtryckares metoder mot de som går att trampa på.
Fredrik Reinfeldt var säkerligen ett Lydigt Barn. Hans psykosociala arv i form av skam för att vara en ättling i rakt nedstigande led till en svart loppcirkusdirektör och en polsk kvinna med tveksam födkrok, har lett in honom i en närmast paranoid föreställning om att all berättigad kritik mot svensk invandringspolitik är rasism och om rasisterna får arbeta ostört växer de okontrollerat vilket slutar med att Reinfeldt blir av med sin Äggskalle under giljotinen. Alltså klämmar han åt oss med det ena chockuttalandet efter det andra, skapar lagar som ska hindra oss från att uttrycka oss offentligt och stänger ut oss från inflytande.
Och hur reagerar då vi, Folket? Mönstret går igen: Ett livsutrymme i form av yttrandefrihet som stryps åt, en hämmande effekt på kreativiteten och nytänkandet, en tystnadens kultur... och en oförställd vrede man inte förmår att rikta någonstans.
Vi börjar skapa fiender eller driftkuckus bestående av avvikare från "det normala". Till dessa hör t ex MC-gäng (de flesta är faktiskt helt vanliga familjefäder), psykiskt sjuka, rika, företagsledare med hög lön, privat vård och skola, religiösa (jorå, såväl kristna som muslimer) zigenare och tattare (som dock är queer), ensamboende kvinnor och män (skumma), rökare (den nya spottkoppen), feminina män och maskulina kvinnor och så naturligtvis alkoholister och pundare.
Men Alice Millers livsverk ligger nu nertrampad på den svenska kyrkogården över det icke-acceptabla och det Olämpliga.
Den biologisk-medicinska synen på orsaker till psykisk ohälsa är nu helt dominerande, även bland de som själva är sjuka. Det ligger i tiden, den iskalla vinden som sveper över klotet vänder nu det förklarande fingret mot den sjuka:
- Du har sjuka gener. Du är tunnhudad. Du är för känslig. Du är för ömtålig. Du är sårbar. Du är ett naturens misstag.....
Har vi inte lärt oss någonting av historien?
Region Skåne
Hennes budskap var möjligen förenklat med tanke på människans komplexitet men icke desto mindre en väsentlig teoribildning varför och hur vi blir vad vi är.
Ett barn är så sårbart, så beroende men samtidigt så tillitsfull för sina närmaste, föräldrar eller andra viktiga personer och familjer. Vad ska ett barn annars förlita sig på? Det är just detta som utgör barnets sårbarhet. För när den närmaste miljön och människor fallerar och sviker barnet, eller ännu värre begår övergrepp såväl grova som subtila, vad händer med barnet?
Alice Miller förklarade sina teser i framför allt två epokgörande böcker: Det Självutplånande Barnet och I Begynnelsen var Uppfostran där hon bl a kastade ett ljus över Hitlers uppväxtförhållanden. Hon kallade den tyska uppfostringsmetoden under 1850-1930-talet för Den svarta Pedagogiken.
Det är lätt att identifiera sig i Alice Millers beskrivning av hur föräldrar slår ner ett barns utveckling till en egen välfungerande människa p g a att föräldrarna sätter sina egna behov främst.
Det Lydiga Barnet är en förälders önskedröm om han/hon eller hen strävar och arbetar fram metoder för att barnet ska förhålla sig lydigt i alla sammanhang.
Metoderna är så subtila, så sofistikerade så genomarbetade att de oftast inte uppfattas av omgivningen.Att dressera en hund till lydnad ligger inte speciellt långt ifrån det vissa föräldrar gör mot sina barn.
När föräldrarnas behov och emotionella oberäknelighet styr måste barnet ta hänsyn och trippa på tå för att inte göra mamma/pappa besviken, ledsen eller arg. Men ofta är det just det som händer. Makt föder behov av ännu mera makt.
Barnets livsutrymme blir allt mindre, liksom den naturliga tillväxten av ett eget jag.
Är då dessa föräldrar djävlar? Nej, de är själva produkter av en liknande uppfostran och vet helt enkelt inte till något annat sätt.
Kan då ett helt folk bli föremål för den svarta pedagogiken? Svar ja. Tryckkokarländer som gamla Jugoslavien, satellitstater till gamla Sovjet, Nordkorea, Cuba och arabstaterna är alla offer för detta.
Men symptomatiskt vänder man inte den inre raserin mot sina egna makthavare utan mot mindre hotfulla men avvikande folk och nationer i förhållande till sig själva.
På detta vis ledde det utarmade 1920-talets Tyskland till att vreden riktades mot judarna. Arabstaterna riktar sitt hat mot Israel och USA för att de betraktas som utsugare och en hämsko för staternas utveckling när i själva verket de borde anklaga och demaskera sina egna religiösa ledares förtryck.
Det Lydiga Barnet som i vuxen ålder blir en självförhärligande människoföraktande individ som är full med hat mot svaghet, kopierar sina förtryckares metoder mot de som går att trampa på.
Fredrik Reinfeldt var säkerligen ett Lydigt Barn. Hans psykosociala arv i form av skam för att vara en ättling i rakt nedstigande led till en svart loppcirkusdirektör och en polsk kvinna med tveksam födkrok, har lett in honom i en närmast paranoid föreställning om att all berättigad kritik mot svensk invandringspolitik är rasism och om rasisterna får arbeta ostört växer de okontrollerat vilket slutar med att Reinfeldt blir av med sin Äggskalle under giljotinen. Alltså klämmar han åt oss med det ena chockuttalandet efter det andra, skapar lagar som ska hindra oss från att uttrycka oss offentligt och stänger ut oss från inflytande.
Och hur reagerar då vi, Folket? Mönstret går igen: Ett livsutrymme i form av yttrandefrihet som stryps åt, en hämmande effekt på kreativiteten och nytänkandet, en tystnadens kultur... och en oförställd vrede man inte förmår att rikta någonstans.
Vi börjar skapa fiender eller driftkuckus bestående av avvikare från "det normala". Till dessa hör t ex MC-gäng (de flesta är faktiskt helt vanliga familjefäder), psykiskt sjuka, rika, företagsledare med hög lön, privat vård och skola, religiösa (jorå, såväl kristna som muslimer) zigenare och tattare (som dock är queer), ensamboende kvinnor och män (skumma), rökare (den nya spottkoppen), feminina män och maskulina kvinnor och så naturligtvis alkoholister och pundare.
Men Alice Millers livsverk ligger nu nertrampad på den svenska kyrkogården över det icke-acceptabla och det Olämpliga.
Den biologisk-medicinska synen på orsaker till psykisk ohälsa är nu helt dominerande, även bland de som själva är sjuka. Det ligger i tiden, den iskalla vinden som sveper över klotet vänder nu det förklarande fingret mot den sjuka:
- Du har sjuka gener. Du är tunnhudad. Du är för känslig. Du är för ömtålig. Du är sårbar. Du är ett naturens misstag.....
Har vi inte lärt oss någonting av historien?
Region Skåne
Kommentarer