"Det öppna samhället"

"Vi skapa värna om det öppna samhället". Jaha. Och vad betyder egentligen "det öppna samhället"? I det annars utmärkta programmet Filosofiska Rummet ställs denna fråga till tre uppenbarligen nervösa deltagarna. Det är bara rumänskan Duceac Segersten som kan ge exempel på hur det repressiva kommunistiska systemet fungerade i relation till det öppna(?) svenska samhället.

Lena Halldenius, professor i mänskliga rättigheter, har väldigt svårt att definiera hur ett öppet samhälle ska fungera. Och det även om hon blev stoppad av P1 Morgon för att diskutera opartiskhet i svensk public service!

Nu svamlar och famlar hon i mörkret och kör igenom alla tänkbara floskler som vi är så intill döden trötta på. "Yttrandefrihet", javisst, och så "liksom ett kritiskt tänkande", "jämlikhet", "demokrati som medverkarkultur", "frihet ifrån beroende av andra"(!), "rörelsefrihet", "totalitarism är friheten från demokrati".

Den tredje deltagaren, Daniel Lindvall, stod för den verkliga grodan när den hoppade ut och meddelade att "det öppna samhället skapar otrygghet". Det uppstår en sårbarhet, en tunnväggighet som skapar stora hål i säkerhetsnätet, t ex när "det öppna samhället" även står öppet för allsköns individer som vi inte har en aning om vilka det är. Individer som har som mål att avskaffa allt vad säkerhet, trygghet och frihet är.

"Det öppna samhället" är en fiktion och ett uttryck som ligger bra i munnen på verklighetsförvanskande politiker som INTE tillåter någon öppenhet i sina förehavanden, tvärtom. Den som "öppnar sitt hjärta" blir inte långvarig i sin position ute i offentligheten.

Öppenhet i det övriga samhället är också något som vi bara kan drömma om. Om vi öppnar truten i fel sammanhang kan konsekvenser drabba oss. Men om vi öppnar truten i rätt sammanhang kan vi också ibland drabbas av mindre trevliga konsekvenser. Det öppna samhället har en otrevlig tendens att leda till repression och ofrihet i allt fler situationer.

Öppenheten sägs utmanas och hämmas av rädsla. Men tänk om det är öppenheten i sig som skapar rädsla? I Sverige som man gärna vill kalla ett öppet samhälle, hängs de människor ut som har en åsikt som inte platsar i åsiktskorridoren, alternativt petas ut från offentligheten och får aldrig återvända.

När det gäller det förstnämnda så handlar det i regel om kritik mot svensk invandringspolitik. När det gäller det senare så handlar det om sådana personer som inte tillhör vänstermajoriteten i både politik och media.

Har någon tänkt på att intelligenta och kunniga personer som Fredrik Lindström, Susanna Popova (numer Hakelius), Inga-Britt Ahlenius, Maria Abrahamsson, Göran Skytte, Johan Lundberg, Stina Lundberg Dabrowski aldrig syns till numera? Eller också de som har valt att bli kristna: Siewert Öholm och Marcus Birro som det har fästs en giftstämpel på. Och så organisationer som AA vars strategi är att inte bilda några organisationer med tillhörande byråkrati. Och staten hatar de löst sammanfogade enheterna för deras frihet och undkommande av skatter.

Så paradoxen uppstår när man förespråkar och skryter om det svenska "öppna samhället", men i själva verket avskyr man människors vilja, möjligheter och utmaningar som finns i verklig frihet.

"Det öppna samhället" kan sägas vara det som staten har full insyn i och kontroll över. I detta scenario blir medborgarnas frihet och oberoende begränsade. Frihet blir "frihet ifrån" och ställer stora krav på välfärdssystemets förmåga att inkorporera allt individuellt ansvar; från att fostra barn,till att hälsa på gamla mamma.

Med friheten till eget utrymme pantsatt bakom låsta bankvalv lever vi inte i en öppen demokrati. "Det öppna samhället" är bara ett uttryck bland alla andra floskler som försöker beskriva något som inte finns.

Den allmänna rädslan som nu råder i Sverige handlar i första hand om panik, särskilt efter den franska terrordådet. Man vet, och har vetat hela tiden, varifrån det verkliga hotet kommer. Men när nu Sverige bokstavligen invaderas av potentiella terrorister och krigsförbrytare, orkar man inte hålla godhetens fasad längre. Den plaskar ner i golvet som en ansiktsmask och där lär den ligga.