Nya perspektiv

Bloggaren har inte sa mycket tid att skriva, pressat tidsschema. Men det ar lite lugnare nu. Vi have made it to coast to coast och ar nu i San Francisco.

Jovisst har alla medaljer en baksida. NYC ar ju valdigt segregerad, men det kan anda vara intressant att observera hur samhallen kan vara sa olika byggda.
T ex har ju manga stader i USA s k rent control, dar hyran inte far hojas mer an vissa reglerade intervall. Det ar alltsa fullt mojligt att bo i en hyreslagenhet i 30 ar och bara fa en hyreshojning med nagra fa procent. Nar man daremot flyttar far nasta hyresgast hyra efter nutidens marknad vilket kan innebara en hojning med tusen procent.
Ett annat satt att bo pa ar i project houses. Har har de fattiga laginkomsttagarna en bostad dar man betalar hyra efter formaga, d v s efter inkomst. Ett ganska socialistiskt system egentligen.

Om man ska kopa sig en lagenhet ar de lagsta insatserna ungefar 10 miljoner dollar.
Vissa adresser ar naturligtvis extra attraktiva, t ex Central Park West, men aven Greenwich Village har numera sa pass hog status att det kostar bra mycket att bo aven dar.

Men jag tycker att den svenska demoniseringen av USA ar orattvis och pa manga satt fullstandigt absurd.
Jag har sallan traffat pa sa mycket artiga och omtanksamma manniskor som har. En extremt varm dag nar vi stod inklamda pa ett T-banetag mitt i centrala NYC, erbjod sig en aldre dam (c:a 65-70) mig att sitta efter att ha tittat pa mina av skavsar och varme, svallda fotter. Det har aldrig hant mig i Stockholm.
Jag skakade pa huvudet efter att ha tackat och mumlat nagot om I'll manage.

Gravida far alltid sitta forst, liksom naturligtvis alla med nagon form av handikapp.
Daremot ar man extremt kallsint mot de som tigger (vilket i och for sig inte ar sa vanligt i NYC).

Men hemlosheten i San Francisco ar daremot valdigt stor. Man raknar med att 18 000 manniskor saknar ett hem.
Forklaringen man ger har ar politisk. Forr sa gav staden 400 dollar i manaden till alla hemlosa, varefter manga vallfardade hit. For fyra ar sedan var det slut med det, istallet delar man nu ut kuponger till mat och tak over huvudet. Man sager att ingen egentligen maste sova pa gatan, det finns manga hostels och ideella organisationer som star for husrum.

Men dessa manniskor stannar i fattigdom och elande vilket far bloggaren att reflektera ytterligare over bidrag overhuvud taget. Ar det inte exakt det som hander i vart land fast med silkesvantarna pa? De med olika former av bidrag lever sa ar ut och ar in. Visserligen skaffar kommunen en lagenhet sa att man sa att saga inte syns pa samma satt. Men principen ar anda densamma. Ju mer bidrag, ju fler fattiga. Kanske later det cyniskt i Sverige, men har ar detta en glasklar sanning.

Det ar ganska latt att se vilka omraden som ar 'low-income'. De ser ut ungefar som Gottsunda i Uppsala eller Rinkeby i Stockholm. Samma trista hus, 'little boxes', fast med det undantaget att nerklottringen och forstorelsen av omradena inte ar lika stor. Det kanns underligt att konstatera att vara mangkulturella miljonprogramsomraden faktiskt ser varre ut an motsvarande har (SF).

Bloggaren ska nu bege sig till Chinatown for lite 'remedy' for en forkylning jag drog pa mig i NYC. Ortblandningarna i Chinatown sags bota det mesta!

For ovrigt ar det fortfarande helg har. 4:th of July var igar med shower vid Fisherman's Wharf dar ocksa fyrverkerierna gick av mot kvallen. Det var sedan full fest pa stan hela natten. Sa man behover ta igen sig idag. Sakert har Chinatown nagot for det ocksa!
Middagen idag blir darfor kinesisk. Annars finns alla matkulturer representerade. Har dock inte sett nagot svenskt an, fast jag vet att det finns.

San Francisco ar valdigt kommersialiserad jamfort med NYC. Nere i turiststraken kan man tro att man befinner sig pa Gran Canaria eller nagot.

Next stop: Santa Cruz, pa onsdag.

See you!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK