Lag och val
Valet 2018 rycker allt närmare. Min fråga inför valet är inte hur ska man rösta utan hur kan man rösta? Alla riksdagspartier är egentligen socialdemokrater. Förutom S, V och MP är också M, L KD och L mer eller mindre s k välfärdspartier. Och ja, även SD omfamnar idén om att staten ska bestämma hur vi ska leva eller inte leva, Välfärd är ordet, staten omnämns som samhället och samhället, d v s vi, kan inte vara mer osynliga. Individen är sorgligt bortglömd och istället har vi en enorm statsapparat och identitetspolitik. Där handlar det om diffusa definitioner av vilka som har respektive inte har. Det är en sorglig utveckling. Vi medborgare är i själva verket dinglande i trådar politikerna nyckfullt rycker i. Det är ett osunt beroende.
Lagom till valupptakten sände Uppdrag Granskning sitt uppseendeväckande reportage om invandrares och asylsökandes stora överrepresentation i våldtäktsstatistiken. Det hade varit otänkbart att sända bara för något år sedan. Dessutom, mord, dråp, mordbrand, misshandel och våldtäkter är idag så vanliga att de knappt når tidningarnas förstasidor. Hur fel kan det inte bli i en demokratisk rättsstat som Sverige ska sägas representera? Idag hukar vi oss i bänkarna och blundar och hoppas att prästen ska säga att Gud inte längre är ond på oss.
Många utländska brottslingar utvisas inte även om man har fått ett långt fängelsestraff för groteska brott. Endast tio procent får lämna landet efter ett vidrigt (ofta inte bara ett) brott som ofta är av sexuell karaktär. Varför? Jo, eftersom dessa säger att de t ex ska dödas om de återvänder kan inte Sverige enligt lag skicka ut dem. Att de strax efter PUT har rest hem till landet de flytt ifrån på semester spelar ingen roll. Sverige klänger som vanligt fast vid FN:s lagar om de mänskliga rättigheterna. De "dumma svenskarna" som har sålt ut sitt land och vikt sig för stormaktens makabra makt över dem (oss), förnekar sig inte. Blåögt, blödigt, myndighetstroende och en vänsterliberal agenda utöver det vanliga sätter stopp för den egna säkerheten. Det verkar som svensken inte är rädd för att råka ut för något eftersom myndigheterna säger att vi ska vara säkra och trygga. Jag känner mig inte hemma här. Snälla, knäpp med fingrarna och förpassa mig till en plats där mina rättigheter premieras.
Politiker från S till M, KD, L, SD och C vill att lagen verkligen ska praktiseras i domstolarna och att utvisning bör utdömas när brottet är grovt. Men domstolarna går en annan väg även om lagarna är tydliga. Som bloggaren har skrivit många gånger är domstolarna skitnödiga för repressalier om de dömer hårt och till utvisning. Rättssalarna är ofta fulla med "supporters" till den åtalade och skrämmer antagligen nämndemännen och domaren på ett sätt som i hög grad speglar den sedvanliga strykrädda svensken. Och när invandrare är så vanliga i alla typer av brott är dess supporters naturligtvis extra hotfulla. Så kan vi inte ha det.
Valet 2018 handlar därför om vår säkerhet. Hur kan vi rösta för att känna oss säkra i vårt eget land? Ingen eller inget verkar ha något svar. M och SD vill ha "hårdare tag" men resten tycks inte bry sig särskilt om frågan. Och om vi röstar M eller SD, hur säkra kan vi då vara att partiets huvudfrågor verkligen kan genomföras? All politik är ett spel för gallerierna.
Den varma sommaren drog snabbt över till höst men MP kör hårt med sina skräckscenarier om att vi ska brännas till döds inom en hundraårsperiod. C hänger i viss mån på men samtidigt är man inget skattehöjarparti. Fast fler mandatperioder med MP kommer bara att göra oss fattigare. Fler perioder med MP kommer också att resultera i fler "amnestier" och fler uppluckrade asyllagar. Detta lilla skitparti drar Sverige ner i smutsen. I smutsen regerar de verkliga brunråttorna, ett begrepp som hittades på av politruken Anne Ramberg (Advokatsamfundets generalsekreterare) om SD:are framför allt. Fru Ramberg är i själva verket en verklig brunråtta som trots sin ställning och juridiska bakgrund, inte passar in i en demokrati.
Och så då valets verkliga hårdvaluta: "Välfärden". Välfärd av idag är inget annat än en sprickfärdig ballong med långa vårdköer, nerdragningar av LSS, äldreboenden som byggs om till ensamkommande "barn", skolor med misshandel av både elever och lärare, bränder, flickor som är horor, tillhör de inte "välfärden"? Tillhör inte heller räddningstjänsten som idag inte fixar att släcka större bränder, försvaret och polisen "välfärden"? Tillhör inte tillgängligheten till ambulans välfärden, frihet i omsorgen om barn och deras föräldrar osv, När Stefan Löfven nu går ut och lovar barnfamiljerna en veckas längre föräldraledigt är det ett hån mot denna verkliga välfärd.
Redan förra hösten rapporterades det om att barn som blivit av med, eller fått mindre av sin personliga assistenstjänst, LSS, blev tvungna att flytta till en modern form av barnhem Det handlade främst om barn med rörelsehinder och andra funktionsnedsättningar. LSS betalas av kommunerna, inte av staten, och om kommuner blir tvungna att prioritera värderas inte LSS speciellt högt. "Välfärden" gäller inte dem som mest behöver den utan istället ska kommunerna t ex lägga pengar på vuxna afghanska analfabeter som kommer att kastas in i gymnasieklasser utan några som helst protester. Barnhem trodde man tillhörde historien. Nu går vi mot en offentligt styrd välfärdsstat som inte kan leverera trots världens högsta skatter. Och svensken är beredd att betala ännu mer i skatt bara för att säkra "välfärden". Annars är man en brunråtta.
Jag kan inte rösta för jag vet att min röst är värdelös i förhållande till hur Sverige ser ut idag. "Välfärdspartierna" i Sveriges riksdag har ingen plan för hur Sverige ska styras. Inte heller erkänner man hur stora problem vårt land egentligen har. Det handlar istället om att bluffa till sig makten. Bloggaren kan inte längre rösta på ett sätt som gynnar mina egna värderingar och samhällsmodell. Jag kommer därför att rösta utanför ramen, missnöjesrösta. Det har kommit till en punkt där jag sviker mig själv om jag ger en röst på de etablerade partierna Ödlepartiet, ni har min röst (Obs, satir)!
Lagom till valupptakten sände Uppdrag Granskning sitt uppseendeväckande reportage om invandrares och asylsökandes stora överrepresentation i våldtäktsstatistiken. Det hade varit otänkbart att sända bara för något år sedan. Dessutom, mord, dråp, mordbrand, misshandel och våldtäkter är idag så vanliga att de knappt når tidningarnas förstasidor. Hur fel kan det inte bli i en demokratisk rättsstat som Sverige ska sägas representera? Idag hukar vi oss i bänkarna och blundar och hoppas att prästen ska säga att Gud inte längre är ond på oss.
Många utländska brottslingar utvisas inte även om man har fått ett långt fängelsestraff för groteska brott. Endast tio procent får lämna landet efter ett vidrigt (ofta inte bara ett) brott som ofta är av sexuell karaktär. Varför? Jo, eftersom dessa säger att de t ex ska dödas om de återvänder kan inte Sverige enligt lag skicka ut dem. Att de strax efter PUT har rest hem till landet de flytt ifrån på semester spelar ingen roll. Sverige klänger som vanligt fast vid FN:s lagar om de mänskliga rättigheterna. De "dumma svenskarna" som har sålt ut sitt land och vikt sig för stormaktens makabra makt över dem (oss), förnekar sig inte. Blåögt, blödigt, myndighetstroende och en vänsterliberal agenda utöver det vanliga sätter stopp för den egna säkerheten. Det verkar som svensken inte är rädd för att råka ut för något eftersom myndigheterna säger att vi ska vara säkra och trygga. Jag känner mig inte hemma här. Snälla, knäpp med fingrarna och förpassa mig till en plats där mina rättigheter premieras.
Politiker från S till M, KD, L, SD och C vill att lagen verkligen ska praktiseras i domstolarna och att utvisning bör utdömas när brottet är grovt. Men domstolarna går en annan väg även om lagarna är tydliga. Som bloggaren har skrivit många gånger är domstolarna skitnödiga för repressalier om de dömer hårt och till utvisning. Rättssalarna är ofta fulla med "supporters" till den åtalade och skrämmer antagligen nämndemännen och domaren på ett sätt som i hög grad speglar den sedvanliga strykrädda svensken. Och när invandrare är så vanliga i alla typer av brott är dess supporters naturligtvis extra hotfulla. Så kan vi inte ha det.
Valet 2018 handlar därför om vår säkerhet. Hur kan vi rösta för att känna oss säkra i vårt eget land? Ingen eller inget verkar ha något svar. M och SD vill ha "hårdare tag" men resten tycks inte bry sig särskilt om frågan. Och om vi röstar M eller SD, hur säkra kan vi då vara att partiets huvudfrågor verkligen kan genomföras? All politik är ett spel för gallerierna.
Den varma sommaren drog snabbt över till höst men MP kör hårt med sina skräckscenarier om att vi ska brännas till döds inom en hundraårsperiod. C hänger i viss mån på men samtidigt är man inget skattehöjarparti. Fast fler mandatperioder med MP kommer bara att göra oss fattigare. Fler perioder med MP kommer också att resultera i fler "amnestier" och fler uppluckrade asyllagar. Detta lilla skitparti drar Sverige ner i smutsen. I smutsen regerar de verkliga brunråttorna, ett begrepp som hittades på av politruken Anne Ramberg (Advokatsamfundets generalsekreterare) om SD:are framför allt. Fru Ramberg är i själva verket en verklig brunråtta som trots sin ställning och juridiska bakgrund, inte passar in i en demokrati.
Och så då valets verkliga hårdvaluta: "Välfärden". Välfärd av idag är inget annat än en sprickfärdig ballong med långa vårdköer, nerdragningar av LSS, äldreboenden som byggs om till ensamkommande "barn", skolor med misshandel av både elever och lärare, bränder, flickor som är horor, tillhör de inte "välfärden"? Tillhör inte heller räddningstjänsten som idag inte fixar att släcka större bränder, försvaret och polisen "välfärden"? Tillhör inte tillgängligheten till ambulans välfärden, frihet i omsorgen om barn och deras föräldrar osv, När Stefan Löfven nu går ut och lovar barnfamiljerna en veckas längre föräldraledigt är det ett hån mot denna verkliga välfärd.
Redan förra hösten rapporterades det om att barn som blivit av med, eller fått mindre av sin personliga assistenstjänst, LSS, blev tvungna att flytta till en modern form av barnhem Det handlade främst om barn med rörelsehinder och andra funktionsnedsättningar. LSS betalas av kommunerna, inte av staten, och om kommuner blir tvungna att prioritera värderas inte LSS speciellt högt. "Välfärden" gäller inte dem som mest behöver den utan istället ska kommunerna t ex lägga pengar på vuxna afghanska analfabeter som kommer att kastas in i gymnasieklasser utan några som helst protester. Barnhem trodde man tillhörde historien. Nu går vi mot en offentligt styrd välfärdsstat som inte kan leverera trots världens högsta skatter. Och svensken är beredd att betala ännu mer i skatt bara för att säkra "välfärden". Annars är man en brunråtta.
Jag kan inte rösta för jag vet att min röst är värdelös i förhållande till hur Sverige ser ut idag. "Välfärdspartierna" i Sveriges riksdag har ingen plan för hur Sverige ska styras. Inte heller erkänner man hur stora problem vårt land egentligen har. Det handlar istället om att bluffa till sig makten. Bloggaren kan inte längre rösta på ett sätt som gynnar mina egna värderingar och samhällsmodell. Jag kommer därför att rösta utanför ramen, missnöjesrösta. Det har kommit till en punkt där jag sviker mig själv om jag ger en röst på de etablerade partierna Ödlepartiet, ni har min röst (Obs, satir)!
Kommentarer