Identitetspolitik och brevlådor

Boris Johnson, parlamentsledamot för tories i United Kingdom, är en färgglad politiker som brukar lämna avtryck både här och där. I sin politiska karriär nådde han posten som sekreterare för utrikesdepartementet, men som en varm anhängare för Brexit blev det obekvämt i arbetet med premiärminister Theresa May som ju har en motsatt åsikt.

Som radioinslaget ovan rapporterar har nu Johnson trampat rejält i det träsk som de flesta kliver i när man kritiserar eller förlöjligar islam. Det började bra när han helt enligt praxis dömde ut Danmarks och Frankrikes förbud mot burqa och niqab men sedan kom det. Han förstod inte det islamska "modet" att klä sig och se ut som BREVLÅDOR. Antagligen menade Johnson de runda brevlådorna som går under namnet pillarboxes. Varsågod och jämför:

Jag måste erkänna att jag skrattade så jag grät när jag hörde radioinslaget. Men reaktionerna på Johnsons kreativa beskrivning har inte låtit vänta på sig. PK-maffian förnekar sig inte i sina ajabajande pekfingrar och sitt väsande om islamofobi. I England är situationen nästan lika låst som i Sverige. Men Boris Johnson har länge kunnat roa allmänheten med sina skämt om burqa- och niqabbärande kvinnor: att de ser ut som bankrånare och ska nekaats service t ex. Johnson har mött kritiken om islamofobi med att rädsla för islam är en helt "naturlig reaktion". Och med det minnena från de terrordåd London har haft. 

2005 dödades 56 människor och över 700 skadades i en serie bombdåd i T-bana och busstrafik under rusningstid. Förra året dog 8 personer vid London bridge och  Borough Market i ett kombinerat bil- och knivanfall. Johnson har sedan tidigare sagt att det är islam som är problemet och att alla "brittiska muslimer" måste acceptera och leva enligt de värderingar som UK står för, Inklusive stå upp för den demokratiska, västerländska livsstilen. Men trots att Johnson uttrycker sig kontroversiellt så får han vara kvar i den beslutande församlingen. Han har tillika varit borgmästare i London under några år. I Sverige skulle han varit stendöd.

Man kan tycka att det i Sverige så här efter drygt ett år sedan terrorattacken i Stockholm, kunde ha funnits en  och annan accepterad islamkritiker i maktens korridorer. Istället har vi matats med mer       identitetspolitik, genuspedagogik "rätt till heltid" och jämställdhetsmyndigheter. Alltmedan stora         bränder har rasat     på många ställen och blottlagt ett förlamat civilförsvar och en slags förvåning       över att sådant kan hända i Sverige; trygghetens förlovade land. Det är svårt att se var                           förljugenheten börjar och fegheten tar vid.

    Det just avslutade Pride-spektaklet satte fingret på den springande punkten; intoleransen och               mobbingen av alla som har modet att säga något om situationen i Sverige med allt våld och        kriminalitet i den misslyckade integrationens namn. Istället får vi rosa plymer, banankjolar och    löstuttar som av någon anledning tillhör rätt värdegrund.

Numer är ju Pride inte något direkt forum för de vanliga bögarna och flatorna som bara vill leva vanliga liv. Istället har det kidnappats av politiker som ser ännu en chans att kliva in på banan i jakten på att förfölja folket rakt in i sängkammaren. Det är osmakligt på mer än ett sätt.

Två partier ansågs inte ha rätt värdegrund för att delta med egna bord: Sverigedemokraterna och Medborgerlig Samling (MED). Just MED har en öppet homosexuell man som ordförande: Ilan Sadé. Han är född i Israel, vilket väl i Sverige är en försvårande omständighet när det kommer till värdegrund. MED fyller ett stort hål i politiksverige; partiet är liberalkonservativt och vill bl a kraftigt banta den oformligt stora offentliga sektorn via sänkta skatter Men MED skriver i den rasist- och hatsmetade nättidningen Samtiden. Tidningen anses ha direkta kopplingar till SD och blotta existensen av någon, något, några som skriver där får blodhundarna att sätta nosarna i vädret. Det är bättre med ett blodbesudlat gammalt kommunistparti eller de en gång rasbiologiska sossarna. Fast spela roll. Med hjärtat till vänster går det att förlåta allt. Höger är lika med anti-demokrati, extremism och populism och förtjänar inte de demokratiska rättigheterna. All tolerans är som bortblåst när det handlar om högern. Med ett annat ord blir det särbehandling av oliktänkande. Och då är man tillbaka på ruta ett. Eller hur var det nu igen?