Inferno

Sverige brinner. På flera sätt. Skolor, bilar, krogar, bostadsbolag och polisstationer. Påtuttat med flit för att avreagera sig, hämnas eller att "påpeka" en obetald skuld. Eller bara för att ha kul. Det är bränder som knappast fanns i Sverige för 30 år sedan. Det fanns andra sätt att markera missnöje med. Vad är det som hänt?

Vi har större sociala skyddssystem är någonsin tidigare. För ungdomar är antalet lokaaaaler mångdubbelt fler liksom möjligheterna att utöva teater, musik, dans, sport och idrott. Men ändå. De snurrar ut på gatorna på kvällen och terroriserar i stort sett alla. Och begår brott i den värre dimensionen. Det handlar i första hand om invandrarungdomar, att förneka detta är oärligt och fegt. Ungefär som när riksfeministen Gudrun Schyman satt på bästa sändningstid och förnekade att antalet våldtäkter kraftigt har accelererat i omfattning, speciellt då gruppvåldtäkter. En superfeminist borde ha vett att kolla statistiken innan man uttalar sig. Schyman är en skam för alla kvinnor, utsatta eller ej.

Sverige brinner. Det är nu våra mäktiga skogar som nu äts upp av skoningslös eld. Minsta gnista kan antända gräset och så är branden igång. Människor evakueras från sina hem och oron bara växer i de mest drabbade områdena i Gävleborgs och Jämtlands län. Människors trygghet förstörs för att aldrig mer återvända.

Och vad gör då vårt stolta välfärdsland? Nej, det finns inte resurser för att bekämpa bränder av denna kaliber. Det offentliga systemen är otillräckliga och löjliga när det handlar om katastrofer. MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) med den kompetenta superstjärnan (Obs, ironi)  Dan Eliasson som just nu håller käften, är på semester och låter andra sköta informationen. Den tandlösa myndigheten speglar sig nu i offentligheten i all sin ynklighet. I Sverige satsar man ju på myndigheter och byråkrati istället för handlingskraftiga  aktiva system som ska befinnas på plats vid nödlägen som detta. Istället satsas det på sociala trygghetssystem som lokaaaaler och diverse aktiviteter för främst arbetslösa ungdomar och invandrare. Allt annat lever i en allt mörkare systemskymning.

Det brinner på 40 ställen just nu i Sverige. Fyrtio! Det är sanslöst. Men vad gör då räddningstjänsten? De gör det de kan. Men som vanligt förklaras det otillräckliga insatserna som "bristande resurser"! Hur kommer det sig att resurserna inte finns för riktiga nödsituationer i Sverige? Hur kommer det sig att vi måste krypa inför andra länder för att de ska hjälpa och rädda oss? Flygplan som kan släppa vattenbomber över större områden finns inte i välfärdsstaten. Istället går vi till Italien, Frankrike och Norge för att snällt be om assistens när problemen har blivit oöverstigliga. Italien, som lånade ut plan under den stora skogsbranden i Västmanland 2014, har nu sagt nej(!), så tiggeriet går nu över till Frankrike som just nu hjälper till i de mest akuta bränderna i Gävleborg och Jämtland.

I Stockholm tar man det lugnt så länge fiken och krogarna är öppna och ölen flödar. Bara en fråga: Hur skulle det se ut om en brand utbröt någonstans i vår huvudstad? När staden drabbades av ett riktigt, men ganska ordinärt åskväder för några år sedan, avlöste larmrapporterna varandra i veckor efteråt. Man klagade och ojade sig, var "förtvivlade och chockade" av den dåliga beredskapen. T o m källare blev översvämmade och betecknades som katastrofer. Utan för en sekund förstå att sådant händer när ett riktigt oväder härjar. Men på andra ställen i landet. Hos dem man betecknar som "lantisarna". (Tänk om man sade svartskallar, blattar och babbar om dem som finns i de s k utanförskapsområdena också?).

Under akuta skeden i Sverige finns inga akuta offentliga system. Det är den bistra sanningen, Samhället håller på att förblöda men på sjukhuset råder personal- och vårdplatsbrist. Vi betalar faktiskt en av världens högsta skatter och värre lär det bli. Sossarna går till val på att varna för Alliansens eventuella skattesänkningar vilka man betraktar som "uttag" av statens, resurser. D v s alla pengar, oavsett vilka, tillhör staten och inga andra.

Välfärdsstaten levererar inte vad den kostar. När ska majoriteten av svenskarna förstå detta? Behöver man verkligen bränder inpå husknuten och att ingen finns att släcka dem, för att man ska förstå? Det kallar jag för ett bryskt uppvaknande.