När verkligheten inte är nog



Ok, jag läser Samhällsnytt (Avpixlat i n
y dress) och Fria Tider och förundras ibland över de djupodlade artiklar som finns där; långt ifrån MSM:s ytliga reportage och vänsterpropagandistiska budskap. MSM kryddar sina reportage med tonvis av känslobaserat snömos och sakliga analyser lyser idag med sin frånvaro. Det tar emot att säga det men MSM har påverkats mycket av den kvinnliga överrepresentationen på snart sagt alla områden. Politik och miljö skildrar barnperspektivet, invandrare och integration från barnens värld där ingenting är fel eller rätt. Kvinnors största intresseområden ligger på barn och närhetsprinciper, jag är ledsen att säga det, men det är fördummande för det allmänna samhället att matas med bröstmjölk dagarna i ända.

Ok, då fick jag det sagt. Nu ska det handla om Ryssland (igen) och de insinuationer om "fake news" som förekommer en masse i MSM idag. Ryssland ska tydligen hjälpa SD till regeringsmakten, så mycket är klart, men motiven lyser med sin frånvaro. Rysslands motiv.

Egor Putilov på Samhällsnytt, skriver idag om hur vänsteretablissemanget har kidnappat makthavare, journalister och opinionsbildare ända sedan 2015 och arbetat i hemlighet för att påverka debatten och koppla samman SD och hotet från Ryssland. Han vet. Han var en av dem.

Under hösten 2014 skrev han flera artiklar som handlade om politisk påverkan, desinformation och propaganda i Rysslands inrikespolitik. Men när väl Researchgruppens Mathias Wåg började figurera i gruppen blev tonen aggressiv och pockande på att infiltrera MSM med vänsterextrema budskap. Och det lyckades väl genom att flera olika aktörer stod på barrikaderna och frenetiskt försökte sätta agendan. Men i kampanjen åsidosattes yttrandefriheten för de oliktänkande. Nästan alla svalde betet och idag har teorin om Rysslands infiltration etablerat sig som att gälla samma sanning som #meToo. Putilov petades när han inte längre kunde vara en "nyttig idiot" för andras syften.

Det är märkligt. Samma vänster som vurmar för mänskliga rättigheter och demokrati är de första att i praktiken slänga igen dörren för alla de som inte delar deras världsbild. Det är något patologiskt över det hela.

Inom socialpsykologin förekommer flera begrepp som förklarar en del av fenomen om detta. En paranoid grupp skapar en yttre fiende till sig själv, vilket innebär att utvecklingen går mot en långtgående sammanhållning av denna grupp. När ett yttre hot kan definieras kan man bete sig på flera olika sätt: 1. Skapa lugn och ordning i den egna gruppen. 2. Välja konfrontation 3. Utestänga all information och nyheter som kan leda gruppen "fel".

Det är i det tredje fältet man befinner sig nu. Det finns ingen logik, det finns ingen opposition mot de egna dogmerna, det finns inga frågor, bara svar. Att leva i en värld där den egna situationen är en uppenbar lögn kan tyckas vara kontraproduktivt. För vem kan man egentligen lita på? Det blir en grupp i gruppen. Putilov blev obekväm och därmed utfryst som en fiende.

Det paranoida draget hos vänstern borde göra dem obekväma. Istället lämnas de med fullt förtroende för såväl rättsstat som de demokratiska värdena utan att för den skull praktisera dem mot alla utanför åsiktskorridoren. De är en röta. Ett hycklande sällskap för inbördes beundran. En sådan sammanslutning som Researhgruppen gör sig inga större ansträngningar för att kolla komplicerade händelsesammanhang som kanske finns även i de egna leden. Researhgruppen är i själva verket både enögd och i avsaknad av självkritik. Att deras förehavanden har fått så stor spridning är beroende på den politiska korrektheten som präglar Sverige av idag. Understödd av undermålig Public Service. Därför kan MSM:s desinformation och mörkläggning fortgå. De offer man skördar i sin framfart hotar demokratin. Men nu när MSM har godkänt Researhgruppens finns ingen opposition. De befinner sig i samma grop som någonsin och gräver i själva verket sin egen grav. Och vad värre är: Svenskarna bryr sig inte. De är glada över att bidragen betalas ut varje månad. Vad är felet till denna dårskap? Är det dålig självkänsla? Är det för att man skiter i vilket och vandrar omkring liknöjd men ovetande om att man lever i en konstruerad verklighet?

Oavsett frågorna så är svaret att ingen vet hur folket resonerar. Välfärdsstaten har en tendens att göra folket blinda, lata och fega. Man vill inte riskera något. Jag tvivlar starkt på att ett sådant folk någonsin kan göra uppror och köra hundratals traktorer mot riksdagshuset som i Paris. Och imorgon kommer att flyta på liksom idag, liksom igår.











Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK