Det gåtfulla folket


Bloggaren skrev redan igår om Sverige som ett fredskadat land. Sambandet mellan den stora tilliten till staten som institution, viljan att betala allt högre skatter och den svaga förankringen till nationalstaten är hög och ganska obegriplig för andra folk som ha erfarenhet av krig och konflikter i modern tid.

Behovet av tillit och stolthet över den egna nationen och "landet vi ärvde" för att citera Evert Taube som kan betraktas som en tvättäkta nationalist av den goda sorten, måste ligga som en trygg matta redo att alltid ta emot oss när det blåser kalla vindar. Tilliten till staten, Välfärdsstaten, kan istället vara det raster som skymmer utsikten för de verkliga problemen av den sort vi tvingas möta varje dag från skrikande löpsedlar, på nätet och kanske i vårt eget bostadsområde. Men medan en nationalist förlitar sig på hopp och trygghet i den nationella identiteten, så är tilliten till Välfärdsstaten byggd runt hur ett barn alltid förlitar sig på att få lördagsgodis trots att båda föräldrarna lever på var sitt håll och lider av alkoholism och kroniskt bidragsberoende.

I kampen mot nationalismen har politiker- och mediaväldet kastat ut barnet med badvattnet. Ett land som kännetecknas av en trygg nationell identitet bli också trygga som individer i förhållande till andra grupper, kulturer och nationer. Så att alltid jämställa nationalism med högerpopulism (vad det nu innebär) och fascism är fullständigt kontraproduktivt.

Apropå högerpopulism som brukar definieras som att underblåsa främlingsfientlighet och rasism, finns det inte en motsvarande vänsterpopulism? Jag tänker på detta när jag hör vad V vill genomföra vid en eventuell regeringspost:

Man vill höja taket i A-kassan, införa vinstförbud i välfärden (stöd av S), tillföra vården miljarder, korta köer, sänka skatten för pensionärer, höja skatten för de flesta, bygga bort bostadsbristen, fler poliser, fler polisstationer, bygga fler skolor, höja studiebidragen, utbyggnad av utbildningsinsatser särskilt för "nyanlända", förbättra integrationen. Plus mycket mer. Stefan Löfvens regeringsförklaring igår lät något liknande. Fattades bara "Amen".

Denna mundiarré som dessa herrar får ur sig är en och skär populism. Vänsterpopulism. Många sväljer också detta som gapande fiskar utan att relatera till att tjockleken på deras plånböcker bantas ner rejält eftersom allt det ovanstående kostar och resulterar i högre, betydligt högre skatter. Ute i kommunerna som rent konkret slåss med skyhöga summor för socialbidrag, 10,5 miljarder för år 2016, mottagandet av penningsslukande 100.000 nyanlända med känt resultat, blir lösningen skattehöjningar med cirka 2 kronor vilket är rena plundringen av vanliga, hederliga människors privatekonomi. Nästan 50 miljarder kr behövs för att fylla alla gapande hål. Och detta är bara de närmaste åren.

I ett annat land och folk som bättre förstår pengars värde och hur de förhåller sig till vardagslivet, blir skattehöjningar ett rött skynke. Men i Sverige kan man locka med skattehöjningar inför valet nästa år. Det gör sossarna och det gör naturligtvis vänsterpartiet medan Alliansen bara tiger. Och en svensk tiger som bekant.

Svenskarna ställer sig positiva till miljöskatter av olika slag vare sig det är höjda diesel- eller flygskatter. Man vill gärna betala mer skatt till välfärden och det oavsett hur definitionen av denna ser ut. Man tror verkligen på att skatterna, våra pengar, ska lappa igen alla gapande hål utan att någon förklaring ges till varför dessa hål har uppkommit. Svensk nationalism ligger i tilliten till statens ofelbarhet och välfärdsbyggets frälsning. I Sverige är de gudar som förvaltar våra pengar alldeles oavsett på vilket sätt gudarna förvaltar.

Skatterna är politiska styrmedel och syftar bl a till att hålla fårskocken samlad och i schack. På något sätt känner sig svensken trygg och väl omhändertagen genom denna behandling. Det bli till en nationell samling, en nationell samling runt pumparna. Våra statsmakter har lyckats så bra med denna drillning att ingen längre förstår att den existerar, ännu minde protesterar.

Vi jobbar på och har en identitet genom jobbet man utför mer än till den egna personens särart. Våra jobb ger den identitet som annars är vacklande och osäker i den stora otäcka världen. Den sekulära staten har inrättat den Arbetande Människan istället för den Andliga Människan. Det är kanske därför "allas lika värde" är så inarbetat med felöversättning och allt. Det vi gör är viktigare än det vi är, och "värde" är ju något konkret som går att mäta i motsats till "värdighet" som är svävande och obegripligt i en drillad svensks öron.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Språket som klassmarkör

A-barn, B-barn och C-barn

IS, OS, Co2 och JÖK