Huvudsaken är att eländet inte syns

Stefan Löfven höll sitt inledningstal till den socialdemokratiska kongressen i Göteborg igår. Sossarna känns igen, om än med vissa reservationer. Göteborgsposten har fått en intervju med Sveriges starke man. Det blir lite strid på kniven, på migrationsområdet förstås. Godhetsaposteln och islamkramaren Ulf Bjereld tillhör en fraktion som vill återgå till de gamla reglerna för flyktingpolitiken. D v s kravlösa permanenta uppehållstillstånd och gränslös anhöriginvandring för hela släkter. Bjereld är ordförande för den kristna (?) Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, tidigare Broderskapsrörelsen.

Lövfen får enbart frågor om 1. Migration och 2. Tiggeri. Och det är den typiska socialdemokratiska pragmatismen som han skyltar med. Tiggeri och elände "hör inte hemma här", säger han. S i ett nötskal.

S har alltid haft målsättningen att eländet i nationen inte ska synas. Vi hade fattighus och dårhus där ohyggligheter utspelade sig. Vi har rasbiologiskt institut och sterilisering av icke önskvärda element i det svenska kulturarvet, så skulden lever fortfarande sitt eget liv i Stefan Löfvens bakhuvud.

Men visst fungerar det fortfarande så? Huvudsaken är att inte den skyhöga brottsligheten får komma ut till världens öron. Eller att Sverige har 55 no-go-zones och att invandringen är en stor förklaring till detta. Eller att våldtäkterna är de flesta i hela västvärlden vilka också är invandrarrelaterade.

Men nu slår världens humanitära stormakt tillbaka. Ylva Johansson snabbflögs till London där hon högljutt förnekade alla anklagelser som Katarina Janouch uttalade i rumänsk TV häromsistens om de rådande omständigheterna i vårt land som bl a handlade om våldtäkterna. Men sedan pudlade Johansson. Väl hemma i Sverige igen förklarade hon att hon inte varit helt uppdaterad angående våldtäkterna.

http://tv.aftonbladet.se/abtv/articles/210972

Pragmatism i socialdemokratisk tappning handlar om att hålla problemen borta från allmänhetens kritiska blick. Att betala ut socialbidrag till tiggarna är bättre än att de ska sitta utanför butiker, apotek och Systembolag och tigga för öppen ridå, även om det innebär att de svenska kommunerna istället får gå (stå) på knäna. "Så ska vi inte ha det här".

På ett liknande sätt fungerar förtidspensioneringarna. Alliansen upplevdes som inhuman när de gav direktiv till Försäkringskassan att försöka få förtidspensionerade in i arbetslivet igen. Men det inhumana är i alltför många fall det faktum att människor som av arbetsplatsen anses som udda och obekväma istället får en frisedel och "köps ut" med ett liten slant som tack. En normal förtidspension för de flesta ligger på 10.000 kr/mån efter skatt. Men systemet har rensats och sikten är fri igen.

Den för landet, vettlösa invandringen, handlar inte så mycket om humanism heller. Istället handlar den om feghet och flathet. På Migrationsverket premieras handläggare som ger flest positiva besked på kortaste tid. Man fegar ibland ur p g a de hot som asylsökande utsätter dem för. Hela samhället lider av ohämmad good will när det handlar om s k flyktingar, och det utan att se till konsekvenserna. En allmän rädsla för sanktioner från "besvikna" aylanter är en förklaring till att ingen vill kacka i eget bo. En ask med Imovane blir istället en god huvudkudde när eftertanken knackar på. Att politiker, myndigheter och rättssystem är fega som harar är en skam för ett helt demokratiskt land som säger sig vara "humanitärt" och "solidariskt". Så småningom kanske svenskarna blir trötta på att skinnas på alltmer till solidarisk fördelning av resurser som bara försvinner in i tomma hål och skallar.