Kriget mot lögnen

Obs! Ej forskarna i texten!!!

Varning, detta är ett lååååångt inlägg. Men jag har haft en liten paus, so here it goes:

Ju mer bloggaren tar del av offentlig maktutövning med media som den stora megafonen, ju mer drabbas jag av en känsla av att jag deltar i en show, typ Letterman eller Leno. Eller det var lite orättvist... mot Letterman och Leno, hellre Ellen kanske?

Den svenska anti-intellektualismen har idag nått en nivå där jag undrar om det går att vända. (Just nu representerad av sossen Veronica Palm i TV4 om hennes timeout). Att slåss mot väderkvarnarna i Sverige är idag legio. Att slå mot den bastanta betongväggen av nationellt självförhärligande, förnekanden, känsloladdat (läs P1) hackigt liksomsvammel som ska föreställa analys och debatt; har länge varit förbundet med en placering i frysfacket. Att erövra 10.000 likes för en bild på sig själv i s k pussyhat är idag mer värt än att presentera doktorsavhandlingar som tar avstamp i teorier som rör livets uppkomst.

Så kommer då Bomben. Terrorforskare Dr Magnus Norell, Dr. Aje Carlbom och Fil kand. Pierre Durrani, är de som släpper den i sin rapport: Muslimska Brödraskapet i Sverige.

Här rycks de flesta motargument upp med rötterna om att islam skulle vara "en fredens religion". I sin ideologisk-politiska kärna är målet för islam att erövra världen genom vilka medel som helst inklusive våld. Där IS invaderar med full styrka är så Muslimska Brödraskapet det värsta av dem alla med sitt långsamt verkande gift i samhällskroppen. Hur långt det har gått kunde vi läsa om redan 2011:

"Brödraskapets har rört sig mot mitten och blir allt mer uppfattat som ett politiskt parti. De har också ett stort engagemang i sociala frågor och en familjepolitik som liknar KD:s."

Orden är "islamexperten" Jan Hjärpes och yttrades ursprungligen på den numera insomnade sidan Newsmill. Det här har den politisk/mediala makten insupit med stor behållning i 6 år nu.

De skygglappar som den politisk/mediala makten har försett oss med genom sitt förtigande och förnekande av fakta om islam och islamism, har medfört att kunskapsläget är lågt i befolkningen. Vi har mest själva få dra slutsatser utifrån de data som trots allt finns om radikaliserade muslimska grupperingar som stödjer politisk islam och IS. Små oskyldiga, blåögda muslimska ungdomar rekryteras av IS och mer eller mindre tvingas ner till Syrien för att, fortfarande oskyldigt blåögda, hugga huvuden av människor och våldta kvinnor och barn. "Detta är inte islam", har vi fått höra. Men under tiden växer sig Muslimska Brödraskapets tentakler allt tjockare och längre in i församlingar, partier, föreningar, skolor, allmänna platser som badhus och kanske mest tragikomiskt grävt sig in i statsfeminismen.

Det skedde en gradvis anpassning av islam i Europa efter det att den första moskén byggts i München 1961, berättar Norell & Co. Aktivister från Muslimska Brödraskapet bl a, riktade sina insatser främst till alla de muslimer som strömmade in. En radikalisering av dessa skulle ske successivt och målet var gruppens underkastelse till den ideologisk/politiska muslimska och kollektiva identiteten som vi idag ser överallt.

Muslimska Brödraskapet anpassade sig tidigt till svenska organisationsformer och lärde sig hur man erhöll ekonomiskt bistånd (våra skatter) till alla sina "förbund", "råd" och "föreningar". Olika namn, samma ursprung. Detta var nödvändigt för att bygga sitt nätverk och s a s växa sig in i det svenska samhället. Något de lyckats bra med. Fast utan ett ljud utan bara antydningar i kanten som de styrande måste ha kunnat informera sig om. Om man velat vill säga...

Ett exempel bland många är SUM, Unga Muslimer, som vi öser miljonregn över för att de ska arbeta mot rasism och "islamofobi". Med bakom täta stängsel har man bjudit in judehatare och de som hyser stor aversion mot väst och våra demokratiska system.

Stockholms moské vid Medborgarplatsen är idag nästan att betrakta som ett remissorgan. Det omgivande svenska samhället har här gjort sig beroende av Muslimska Brödraskapet som rådgivare och social samlingsplats för politiker, media och myndigheter.

Muslimska Brödraskapet är mer ett ideologiskt nätverk än en organisation. Det är svårt att riktigt förstå var medlemskapet ligger i för händer och hos vilka den verkliga makten finns. Varför är ingen rädd?

Ett svar är att MB har garderat sig genom "gatekeepers", d v s sådana som jag nämnt ovan. De som investerar i islam ekonomiskt och socialt för att normalisera rörelsen och alla dess grenar. De som skriker "rasist" och "islamofobi" så fort någon yttrar något om islams oförenlighet med det sekulariserade Sverige.

Det säkraste kortet alla kategorier är det som på engelska heter "victimization", göra till offer. Muslimer anses som en svag och utsatt grupp som har svårt med i princip allt. De anser också sig själva att vara detsamma. Och det politisk/mediala etablissemanget älskar att anklaga oss svenskar för att muslimer har det så svårt. Socioekonomiska faktorer orsakar brinnande bilar, våldtäkter, mord, mordbränder, bomber, skjutningar. Och det är vi, den s k majoritetsbefolkningen som står på det anklagades bänk. Skulle vi bara behandla dessa små liv med mindre rasism men mer pengar skulle allt ordna sig.

På P1 har detta angreppssätt drivits till sin yttersta spets. Tårdrypande och inkännande intervjuer passerar revy varje dag, varje gång med antingen svårt traumatiserat ensamkommande barn med basröst, eller kvinna på flyktingförläggning som inte kan köpa tillräckligt många blöjor till sina fem barn för att dagersättningen är så låg. Den eventuella sanningen i allt gnäll ifrågasätts aldrig. Det är alltid Lille Ahmed som står som sanningens sista bevarade staty i den förbjudna staden.

Norell & Co sopar också till postmodernismens mantra där länge begreppet "mångkultur" härskade, men som nu har ersatts av det mer inkluderande "mångfald". Alla ska ju med! Mest humor blir det när alla minoriteter ska ingå som bokstavsdiagnoser: HBTQ t ex.

När acceptans och tolerans betonas till förmån för alla tänkbara minoriteter och en identitet ska få utvecklas i full blom för att våra ädla värderingar tillåter det; kan det skapa gränskanter som inte är helt lätta att balansera på. Hur blir det med minoriteten pedofiler? Eller aktuella mordbrännare som egentligen är pyromaner och därmed ömkningsvärda?

Nej, tolerans och acceptans kan bara finnas på behagligt avstånd och inte göras möjliga att existera på vår egen tröskel. "Not in my backyard". Tiggande zigenare får visst sitta utanför vår ICA-affär där vi kan köpa lite godhet, men absolut inte slå upp några tält i vår trädgård. Fast riktig godhet skulle väl ändå vara att inte acceptera det första men prioritera det andra alternativet och bara le när trädgården bokstavligen drunknar i skit och soppåsar..

Norell & Co har naturligtvis sågats av den politisk/mediala adeln genom köpta experter för missledande och svepande formuleringar och så naturligtvis rasism från de evigt förtryckta muslimerna. Bilden överst talar för sig självt.