En feministisk betraktelse



Idag, åttonde mars, firar världen Kvinnan. Vi borde i alla fall fira Kvinnan som i generella termer är olik en man och kan trots PK-ismen aldrig någonsin kan bli lik en man. Detta känns tryggt. Varför ska vi låtsas om att skillnader bara är konstruktioner och inte har någon bäring i det fysiska och psykiska hänseendet? Finns det ingen stolthet i att vara just Kvinna? Bloggaren tycker det. Vem kan säga att jag har fel?

Kvinnor föder våra barn. Kan någon man konkurrera om detta absoluta fundament där det mänskliga livet vilar? Nej, naturligtvis inte.

Men i dagens värld betraktas just barnafödande som ett problem. Och i stora delar av världen har detta varit fallet eftersom födandet av många barn leder till mer svält, sjukdomar och konflikter. Men barnen har också varit en livförsäkring för den åldrande månghövdade släkt som är beroende av att den nya generationen tar hand om dem eller åtminstone försöker.

Här betraktas barn som man vill ha kul med när tiden så tillåter. För det mesta jobbar man heltid och mornarna består bara av stress, skrikande ungar och gamla våta kläder. Förskolan fostrar barnen i den "rätta läran" där föräldrar sällan ingår som något optimalt i barns liv.

Att vi i denna ankdamm diskuterar orättvisor mellan könen vad gäller löner och bolagsstyrelser borde vara en orsak att skämmas, skämmas och åter skämmas. I-landsproblemen duggar tätt i ett land som Sverige. På kvinnodagen ligger hela fokus på detta. Det känns som ett slag i ansiktet på alla kvinnor som lider under hedersförtryck och/eller blir mördade och våldtagna också i vårt land. Om detta nämns inget i dag. Att antalet våldtäkter är Europas högsta berör INGEN i en dag som denna. PK-kollektivet sopar undan detta effektivt under mattan. Inget jämställdhetsperspektiv klarar av att se och förklara detta faktum.

Enligt Ungdomsstyrelsens postenkät uppger 25 procent av elever i åk 2 gymnasieskolan att de utsätts för hedersförtryck i olika former: Religion och kultur satte krokben för hur de kunde eller snarare inte kunde leva på ett normalt sätt. Kränkningar, hot och våld och att inte få välja partner utgjorde ofta orsaken. Uppskattningsvis lever bortåt 70.000 ungdomar under hedersförtryck!! Till detta kommer 38.000 kvinnor och flickor som är könsstympade!

Som kvinna blir jag djupt olustig när jag ser flickor så unga som 10 år ha slöja. Muslimska kvinnor med slöja uttrycker ofta att slöjan inte är något tecken på kvinnoförtryck eftersom de har valt detta själva. Har 10-åringen valt detta själv? Tillåt mig att ruska på huvudet.

Jag blir kränkt av slöjan. Att varje dag tvingas se massor av kvinnor som döljer håret (som de inte får klippa förresten) p g a att detta lockar mäns blickar och framkallar kåthet, är ett hån mot både mig och alla fria kvinnor i vårt land. Vad är det för fel på dessa människor? Män som inte kan hålla byxorna uppe och kvinnorna som tar konsekvenserna för männens lust genom att spöka ut sig.

På självaste internationella kvinnodagen nämns inte något av allt detta med en enda stavelse i mainstream media. De är så rädda att trampa några på tårna att de själva trippar omkring som kissnödiga kråkor i buskarna istället för på barrikaderna där de här frågorna borde hålla till. Istället klär de sig själva i slöjor för att visa sig solidariska mot de muslimska kvinnor som utsätts för "rasism"!!!

Statsfeminismen har skjutit sig själva i foten. Genom att bli en del av det kulturella kvinnoförtrycket har den förlorat både sin själ och dödat sig själv. Ingen tar dem längre på allvar, inte ens de som själva kallar sig för feminister...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många