Mygg och människor





Landsbygden håller på att dö. Att köra igenom mindre trafikerade vägar ut i byar, socknar och samhällen ger kalla kårar utmed ryggmärgen. Det är död hembygd. Som i en öken spretar nedstängda och övergivna hus, skyltar på sned, nerrasade tegelpannor, nedlagda stationer med färgen avklädd.

Tärnsjö är ett sådant samhälle. Det enda som påminner om dess existens är en avtagsväg från motorvägen där en bensinstation är belägen.

Tärnsjö är en del av Heby kommun och inhyser cirka 2.000 invånare. Befolkningen har succesivt minskat och samhället är redan dödsdömt.

Trots alla glada tillrop på hemsidan kan man inte dölja förfallet. Det är fullspäckat med f d och historia. All industri är borta och finns bara på museum.

Samhället ligger i den nedre delen av Dalälven och är idag mest känt för myggplågan varje sommar. Kärr, träsk och myrar breder ut sig p g a att Dalälven svämmar över. I vattnet kläcks tiotusentals mygglarver varje dag och de färdiga myggorna bokstavligen anfaller allt levande och då särskilt människor.

Myggbekämpningen i Tärnsjö har blivit en riksangelägenhet. Eftersom experter, politiker och myndigheter ogärna vill använda bekämpningsmedel har det varit en ständig kamp för Tärnsjö invånares rätt att kunna gå ut på sommaren i någorlunda myggfri atmosfär. Varje år lämnas ansökan in om dispens från bekämpningsförbudet.

Detta utflyttningssamhälle är i stort behov av nya fräscha invånare. Så vad gör man? Fyller på med flyktingar så klart. En handfull syriska familjer har flyttat in och nu är inte myggorna längre det största problemet i Tärnsjö.

Ständiga konflikter mellan svenskar och nyanlända har medfört att media rapporterat om "främlingsfientlighet". Men vad händer egentligen i Tärnsjö? Vem som helst kan förstå att ett i förhållande större antal utlänningar med väsensskild kultur innebär påfrestningar.

Den rasiststämplade tidningen Nya Tider gjorde förra hösten ett reportage från orten där de intervjuade både hemmahörande invånare och en familj nyinflyttade syrier. Det framkom att detta var ett krig alla mot alla.

Tärnsjöborna berättade om sedvanlig vandalisering med brända bilar, stenkastning, bråk med polisen och nu t o m skottlossning. Man har blivit rädd för att gå ut, rädd för att få sin egendom förstörd och rädd för hela samhällets överlevnad.

En av de syriska familjerna berättar ungefär detsamma. De trakasseras ständigt av en annan syrisk familj som också anklagas för det mesta som händer. De har kastat sten mot polisen och skjutit mot en hemtjänstbil med luftpistol. Men mainstreammedia fortsätter att mala om främlingsfientlighet och har nu skruvat upp tonläget ännu mer. Det är killar från den avsomnade vitmaktrörelsen som nu vädrar morgonluft.

Migrationsverket gör medvetna val när de plockar fram småorter med stor utflyttning för att dessa ska förses med inympad befolkningsökning. Att det sedan blir konflikter och komplikationer bryr man sig inte i. Det är cyniskt men framför allt oansvarigt. De likaledes små huvudkommunerna får öppna sina plånböcker för att stötta upp i princip alla verksamheter. Trots att detta sker, fortsätter försämringarna för urbefolkningen.

Landsbygden är en bra indikator för hur det kommer att se ut i hela Sverige så småningom. Lars Åberg skriver för övrigt om detta i boken Framtidsstaden, d v s Malmö.

I inledningen skriver han:

"Befinner man sig länge i samma miljö kan det ta tid att uppfatta hur förhållandena förändras. Så en dag tvingas man söka vård på sjukhuset – och i ett slag inser man hur annorlunda allting har blivit. Jag tror att många kan ha den erfarenheten av Malmö; ett slags ketchupeffekt som bidrar till för att man blir orolig för hur välfärdssamhället över huvud taget ska kunna leva vidare."

Man kan inget annat än att hålla med. Det är inte bara landsbygden som är dödsdömt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många