SD inbjudna till värmen?




Vi har ett stort demokratiskt underskott i Sverige. Om galoscherna inte passar makteliten så slänger man dem. Och det utan att ha provat sina reservgaloscher.

När parlamentet inte längre följer folkviljan har det inte längre något existensberättigande. Det existerar helt och hållet enligt de egna preferenserna för vad som är rätt och fel. Och det utan att lyssna till vad folket anser om rätt - fel. Istället skyller makteliten på det uppkomna parlamentariska läget på väljarna och hur de lagt sina röster. De har inte röstat "rätt". De har inte lyssnat på elitens beskrivningar om att "mångfald berikar", att jordens framtid avgörs av kossornas fisande och rapande och den s k värdegrunden.

Ett enda parti sticker ut näsan i denna samling axiom för att välkomnas in i värmen: Sverigedemokraterna, SD. Så konstgjort hatat att själva luften blir svart. Jag skriver konstgjort. Trots allt är makten rädda att medge att SD faktiskt har rätt i vissa, känsliga och tabubelagda områden.

Anna Kindberg Batra, AKB, har gjort något av en avbön när hon nu söker SD:s röster för att bilda en både ny och annorlunda regering. Hon avser inte att regera tillsammans med de pestsmittade utan bara räkna in deras röster som stöd för sin egen politik och en eventuell regeringsmakt.

DÖ, Decemberöverenskommelsen, hette det dödsdömda projektet när M. C, L och KD lade ner sina röster för att slippa bli beroende av SD:s stöd, med följden att vi fick en total idiotregering där vänsterextremisterna MP och V fick ett avgörande inflytande, speciellt i asylvansinnet. DÖ visade sig vara så ödesdigert att hela framtiden för Sverige står på spel idag.

AKB har nu haft modet att försöka rädda det som räddas kan men får inget stöd från övriga allianspartier. M har gjort en helomvändning, men tyvärr kanske det är för sent. Det Fredrik Reinfeldt åstadkom, med allt sitt hat och alla egna komplex, lär gå till historien.

Så här skriver i alla fall Aleksandra Boscanin, ledarskribent på GP:


"Att söka stöd för sin politik torde inte vara något uppseendeväckande, vad som emellertid är anmärkningsvärt är att det inte skett tidigare. Att Moderaterna inte velat lägga en gemensam budget tidigare beror till stor del på Sverigedemokraterna."


"Det har funnits en ovilja att förknippas med dem och ge dem inflytande." 

"Men oavsett vad man tycker om SD så är de riksdagens tredje största parti och har på så sätt redan stort inflytande. Det är ett faktum man måste förhålla sig till även om man ogillar det."

Så talar en demokrat. En respekt för alla, även dem som inte tycker som en själv. En ömsesidig respekt. Hur kommer det sig att ett gammalt kommunistparti blir inbjudna till maktens korridorer? Hur kommer det sig att islamistkramare får ministerposter? Alla har de blod på sina händer. Alla stödjer de indirekt de värsta mördarna i historien.

Men Sverige är så impregnerat av marxist-/kommunist-/socialistideologi att inget medvetande letar sig fram till andra tankegångar. Det postmodernistiska idégodset passar som hand i handsken. Historien har aldrig hänt, ingen början, inget slut. Allt snurrar bara runt sin egen axel i en tom rymd. Där finns bara intet för ifrågasättande av den egna dogmatiska ordningen.

SD stör denna dogmatiska hållning. Ett konservativt, nationalistiskt parti är lika främmande i sosse-Sverige som en snöboll i en kolkällare. Ändå är Sverige både konservativt och nationalistiskt. Nya idéer ter sig som hot mot demokratin och värdegrunden. Tomma begrepp, avslagna som en grogg dagen efter, men för säkerhets skull i bestämd form.

Den svenska nationalismen handlar om hybris. Ingenting är som "den svenska modellen", vi är en "humanitär stormakt" etc. Nationalism i klassisk form. Den egna överlägsenheten gentemot världens alla folk.

Förmodligen handlar hatet mot SD om en dunkel insikt om de egna extrema idéerna. Att bekämpa SD är att bekämpa denna insikt.



 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Språket som klassmarkör

A-barn, B-barn och C-barn

IS, OS, Co2 och JÖK