Reinfeldt ångrar ingenting

Nejrå. Fredrik Reinfeldts yviga svans hålls högt trots att allt fler går ut och kritiserar honom. Hans arroganta kommentar om den avbön som Borg, Anna Kindberg Batra och nu Anders Sandström har gjort om asylpolitiken, är lika verklighetsfrämmande som en elefant på Centralbadet.

"Jag är väldigt stolt över den politik som jag hade ansvar för i åtta år, som lagt grund för att sysselsättningen växer i Sverige och att vi har en stabil och välfungerande ekonomi......"

Va?!

"Jag tror att Sverige och Europa står inför utmaningar när barnafödandet inte är så högt som innebär att det är viktigt att attrahera människor att komma till den här delen av världen..."

Det har vi väl verkligen lyckats med. Ensamma mammor med sju barn, tolvbarnsfamiljer och unga ensamkommande män i sin bästa ålder för att börja reproducera sig. Den svenska befolkningen lär braka igenom tio-miljonstaket när som helst.

Det första påståendet är hårresande. På vilket sätt har de senaste årens invandring lett till en blomstrande ekonomi med fler människor i jobb? Nej, invandrarna själva jobbar inte förrän efter sju, eller var det tio år i Sverige?

Men, jobben skapas för tusentals svenskar i hela denna sektor som handlar om integration, arbetsmarknad och inte minst i den juridiska världen där advokater, gode män och flera nivåer av domstolar är inblandade. Frågan borde egentligen ställas om vilka som betalar denna gigantiska julklapp. Kan du svara på det Fredrik Reinfeldt?

Alla andra kostnader har inte Reinfeldt heller någon pejl på. Flykten från skolan, vården, polisen och socialen. Människor som jobbar livet ur sig tills de inte orkar längre. Antingen söker de sig till andra jobb eller långtidssjukskriver sig. Många lämnar den offentliga sektorn och börjar arbeta privat.

Många skribenter skriver om detta haveri, t ex Anna Dahlberg. Hur cancersjuka barn får stå i långa vårdköer. Hur misshandlade och våldtagna överges av både polisen och vården. Sverige har en av världens högsta skatter och den regering vi har prioriterar kvotering till bolagsstyrelser, gratis glasögon till barn och ungdomar och så det värsta: nattis, helgis på förskolorna som nu välkomnar att större barn får spendera heltid där! Med tanke på den svenska definitionen av barn så kan vi väl förvänta oss 18-åringar i förskola!

Men varför befinner sig denna s k välfärd i fritt fall? Varför flyr så många den sektor som Sverige sägs vara världsbäst på?

Att arbetsbördan numera är så stor beror på att allt fler ska ha del av denna välfärd. Man skyller på de gamla. Det är inte rättvist. Det är väl de gamla som förmodas ha störst behov av vård av ganska naturliga skäl. De gamla blir äldre och äldre. Detta faktum suckar beslutsfattare fram. De tänker inte ett ögonblick på att det är de gamlas pengar som har skapat denna koloss på lerfötter som vi kallar för den gemensamma välfärden.

Inte i en enda mening avslöjar man att den exempellösa asylinvandringen av okända människor har belastat välfärdssektorns samtliga nivåer. När Reinfeldt prisar de vinster vi har begåvats med låter han som en första klassens gycklare. Vad går karln på egentligen?

Sverige går inte med vinst. Att statskassan fylls på beror på att de rödgröna plockar pengar av oss och ingenting annat. Vi förmodas betala mer och mer för något som blir sämre och sämre. Ibland undrar jag om svenskarna inte förstår. Att man är så försoffat sossefierad att ingenting kan ta en över tröskeln för den minsta lilla protest.

Men invaggade i känslan av en god stat ligger numera nedärvt i kromosomerna. Men hur länge?

Om något av de egna barnen blir våldtaget och polisen inte lyfter ett finger; vad händer med den sossefierade då? Om man står först i kön till en lägenhet med hög mysfaktor men blir blåst på den eftersom en flyktingfamilj är prioriterad; vänder man då bara andra kinden till? Om man drabbas av en svår akut sjukdom och behöver omedelbar vård men får ligga och vänta ett dygn på en vårdplats eftersom så många behöver dubbelt så lång tid i varje delmoment av undersökningen; vad känner man då?

Att en "god stat" utsätter människor för en halvgalen despots sociala experiment, borde alla kunna bli medvetna om. Vad är problemet?

Bloggaren återkommer med ett utdrag ur f d statssekreterare Anders Sandströms uppgörelse med Reinfeldts enväldiga migrationspolitik.