Rör inte mitt land!

Sverige är ett land som fullständigt har slaktat sitt försvar. Det måste ses som obegripligt för alla Natoländer som sedan länge är dödströtta på Sveriges "alliansfrihet" och "neutralitet". För om Sverige vill vara alliansfritt krävs ett försvar med uppumpade muskler. Vilket land vill egentligen rycka in och försvara Sverige om vi inte själva gör det?

Mathias Bred i GP skriver om denna paradox. Sverige ska försvaras med hjälp av Nato (som vi inte är med i) och det europeiska försvarsstyrkor (som vi inte betalar något till). Hur tänker man?

Vi kom nätt och jämt undan en tysk ockupation i början av 40-talet. På vilket sätt och varför har vi aldrig riktigt fått svar på. Förmodligen är en delförklaring att Sverige sålde som mest 40 ton järnmalm och kullager till Tyskland som behövde detta till krigsindustrin. Britterna var rasande och har väl aldrig förlåtit oss. Sverige urskuldade sig med att man var neutralt och därför kunde bedriva handel oavsett med vilket land. Det har tuggats igenom tusentals gånger om inte Sveriges agerande förlängde WW2

USA har i många årtionden suttit som en garant för att Sveriges åker snålskjuts på den amerikanska militärmakten. Donald Trump kommer, i ännu högre grad än Obama, att kräva att de europeiska länderna ska lägga mer pengar till det gemensamma försvaret. Men det gäller Nato. Sverige behöver inte hjälpa till någonstans. Men hjälp vill vi ha när "ryssen kommer" eller när jihadkrigarna från olika fraktioner vill använda Sverige som slagfält. Man skäms.

En av bloggarens favoriter, Alice Teodorescu skriver i GP att i Sverige är ingenting på riktigt. Vi slänger ur oss "demokrati", "yttrandefrihet" och "mänskliga rättigheter" utan att riktigt veta vad det är. Man brukar säga att Sverige är fredsskadat.

När järnridån föll med dunder och brak 1989, och Stasiarkiven öppnades framkom en del besvärliga omständigheter för Sverige. Det bilaterala samarbetet med DDR var långtgående och hela sanningen lär vi aldrig få veta. Var någon upprörd? Nej. Det hela bara passerade förbi. Och att muren föll orsakade inte heller några glädjetårar. Fast kulturchefen på Aftonbladet, Åsa Linderborg grät; av sorg.

Så här skriver Alice:

"I Berlin är det på riktigt. Precis som det är på de flesta andra håll i Europa. På vår kontinent lever människor för vilka historien är mer än händelser som kan googlas fram. För dessa människor är det en skymf att dra historiska paralleller mellan Sverige år 2016 och Tyskland år 1930. För dessa människor är inte kommunismen en god ideologi som misslyckats i praktiken. För oss, för vi är många också i Sverige, är det på riktigt. "

Östberlin var som ett parallellt universum; allt var spegelvänt. Muren var en anti-fascistisk vall mot det onda väst. Väst var intolerans, DDR tolerans. Ingenting är så farligt som att de intoleranta framställer sig själva som toleranta och på detta vis sätter munkavle på åsiktsmotståndare.

Alice igen:

"På Stasimuseet fastnar jag vid ett citat av Walter Ulbricht, DDR:s statschef fram till 1973. ”Byggandet av socialism handlar först och främst om att utbilda folket". När vi kom hit från kommunismens inferno konstaterade min mamma att Sverige på många vis var mer socialistiskt än Rumänien. I det gamla hemlandet visste människor vad de inte fick yppa, censuren kom utifrån. I det nya upptäckte vi snart att människor fick tycka och tänka fritt, men att de av rädsla avstod, censuren kom således inifrån. Denna rädsla för att avvika, att tänka och därmed vara fel, är förlamande och farlig."

Sverige befinner sig i krig. Det är ett krig innanför våra gränser mellan det förment rättfärdiga och det som betraktas med onda ögat: Rasism, fascism, nazism. Konstigt nog inte kommunism. Istället blir våra mainstreammedia allt mer partiska. När man talar om "höger" är detta detsamma som fascism medan "vänster" benämns som "demokrati".

Låtsasexperter som Henrik Arnstad och blåljugande jurister ges utrymme på bästa sändningstid för att peppra oss fulla med passande desinformation.

Svenskar har ett osunt förtroende för Staten och alla dess tentakler. Om vi skulle bli indragen i en större konflikt i vårt land skulle vi inte kunna förlita oss på Skatteverket eller DO.

Men annars är konflikten idag mellan PK-iter och folket. Visst, vi har ingen enväldig kung som går att störta. Däremot har vi ett samlat skrå som kan förstöra våra liv om vi inte befinner oss på rätt sida av åsiktskorridoren. Den anti-fascistiska vallen.

Inget USA, eller något annat land, kan bistå oss med ett försvar mot detta.