Framtid



Inom litteraturen brukar den skildras dystopiskt, på film likaså. Böcker som Brave New World av Aldous Huxley, 1984 av George Orwell, Solaris av Stanislaw Lem, Kallocain av Karin Boye och The house on the strand av Daphne de Maurier, balanserar alla mellan mardröm och vetenskapligt snömos. Men det är inte det centrala. Romanerna skildrar rädslan för det okända och framtiden är alltid okänd - och farlig.

Vi blickar alltid mot framtiden i ljuset av vad som händer idag. Som individer kan vi planera vad som ska ske imorgon. Det vi inte kan planera är hur omgivningen ser ut imorgon. Däremot kan vi föreställa oss den utifrån vad vi vet och ser.

I tider som dessa ter sig framtiden tyvärr dystopisk. Identitetsupplösning, svagt försvar mot en allt mer ondsint omvärld och svag nationell tillhörighet, gör oss till sittande fåglar som bara väntar på gevärsskottet.

Vad är det som har gått så fel? I mitt förra inlägg beskrev jag hur en liten klick verklighetsfrämmande, i huvudsak vänsteraktivister, har tagit en allt större plats i samhällsmaskineriet. De är unga, högljudda och håller sig framme vid köttgrytorna för att snart ta över den makt som man kallar strukturer och säger sig förakta.

Jag tänker saxa ett sådant resonemang från bloggen Invandring och mörkläggning där en läsare uttrycker det hela så här:

Det är både kusligt och lite skrämmande att befinna sig i en sådan församling, där all djupare analys och reflektion är som bortblåst. Det spelar ingen roll om föreläsaren uppmanar vår kära klass att vara så objektiva som möjligt, det går inte riktigt in. Det är som att ett dimhölje hindrar orden från att nå fram till merparten av mina klasskamrater.  
Jag ser Sovjet framför mig. Man har äntligen lyckats avla fram en ny generation zombies som inte alls är fria, tänkande, kritiska och analyserande, en ny generation av byråkrater/altruistiska do-gooders, som tycker rätt. Det hemskaste är verkligen som du säger, och det är min eviga skräck, att det som håller ihop samhället, det vill säga byråkratin, är det som kommer att luckras upp när den här typen av människor är klara om ett par år.

Ovanför Uppsala Universitets aula står det följande:

"Att tänka fritt är stort.
 men att tänka rätt är större."

Orden är Thomas Torhilds som 1794 tecknade ner den berömda devisen men rektor Carl Yngve Sahlin lät bokstavligen hugga in den i sten ovanför dörren på den pampiga aulan.

Tolkningen av devisen har både stått bakom den eller kritiserat den. Men har inte varje tidsperiod avgjort dess innebörd?

Med tanke på mitt citat från I o M, så råder idag en förvirrad mix av de båda. Virrpannorna av idag tänker i högsta grad fritt eftersom de helt enkelt inte har någon kunskap om vad som är rätt och fel. Men många av dem går också omkring i förvissningen om att deras normkritik, radikalfeminism, rasifiering, hatet av "vita, heterosexuella män" och föraktet mot medelklassen och borgerligheten, är fullständigt "rätt" och går inte att kompromissas bort. Men de som inbillar sig att de har rätt har precis lika liten värdefull kunskap som den första gruppen.

Men 'fritänkare' är något annat. Det är människor som kan sin fakta och har kunskap inom många discipliner; de allmänbildade. Men dessa ifrågasätter hela det kunskapsbefriade komplexet av liksom-tuggande, men vars åsikter anses som "rätt". Det är det det handlar om: Åsikter. Och till sådana behövs varken intellektuell förmåga eller kunskap.

Men när den kunniga gruppen ska bemöta virrpannorna är det virrpannorna som drar ner applåderna. Folk i allmänhet har ett kunskapsförakt beroende på att de själva inte kan bemöta kunskap.

Det ser mörkt ut för Sverige. Har vi överhuvud taget en framtid att tala om? Den stora gruppen pensionärer och åldringar kommer vi inte ha råd att ge ett värdigt slut på livet ens. Nyheten om att döda människor ska begravas i pappkistor eftersom de saknar pengar till sin egen begravning, är skrämmande och en spegling av vår samtid. Döden är rättvis men hur man behandlas sedan bestäms av ekonomi.

Stockholm, Göteborg och Malmö bekostade förra året begravningar för sammanlagt nio miljoner kr till dem som saknade egna medel. Dessa pengar vill man satsa i något mer livskraftigt, de döda talar inte.

Nio miljoner kr. Det är vad en lägenhet på Östermalm kostar. Det är vad 30 Mercedes kostar. Det är vad 600 Thailandresor kostar. Det är lätt att göra av med nio miljoner. För staten och kommunerna är det lätt som en plätt. Istället är det i miljarder man räknar.

Vad kommer härnäst? Efter pappkistorna så är ribban lagd. Redan nekar man rökare och nikotintuggande patienter operationer. Redan avslås behandlingar av feta. Sedan länge har patienter över 65 är (särskilt kvinnor) legat i strykklass. Alkoholister kastas in i fylleceller istället för på akuten. De psykiskt sjuka lyssnar ingen på och slutenvården är i princip borta för många som skulle behöva den. Vilka blir det härnäst?

Mantrat "allas lika värde" har aldrig känts så ihåligt som nu. Samtidigt upprepas detta i allt större omfattning, förmodligen p g a att man vet att det inte stämmer, förutom när det handlar om asylsökande, flyktingar och invandrare. Här behöver inga resurser skäras ner, här är det lätt att få bostad och bidrag utan att lyfta ett finger. Och alla måste få stanna. Annars dyker gråtorskarna ner från den skimrande himlen.

Vet någon vad den sammantagna invandringen till Sverige faktiskt kostar? Bara asylprocessen kostar miljarder. Utslussningen till samhället kostar miljarder. All byråkrati, alla inblandade yrkesgrupper, alla bidrag, all svenskundervisning, rättssamhället, inskolning med allt vad det innebär, kostar tiomiljarders kronor. Nio miljoner till medellösa svenskars begravningar?

"Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större". Vid forskning utgår man från ett fritt tänkande för att via studier och experiment antingen verifiera den hypotes man utgår ifrån eller falsifiera denna. Ingenting anses som rätt från början. Att tro detta är att göra det väldigt lätt för sig.

Det blir åsiktskorridorens yngre "förmågor" som kommer att sitta i regeringen och riksdagen, styrelser, kommittéer, kommunala bolag, kultur, skola, invandring- och flyktingpolitik och integration, bostadsförmedlingar, högre utbildning (där de redan sitter), försvarspolitik, poliskår, generaldirektörer och chefer och många många flerFullproppade med propaganda, irrelevant tyckande och det de läst på sociala medier med länkar till andra liksommare utan kunskap. Den typen av beslutsfattare har lett till mycket elände i historien. Det är dags att stoppa deras gelikar nu.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

"Förgyllning förgår, men svinläder består"