Den enda vetenskapen PK-ister behöver


"Absolut kunskap existerar inte", "Vi kan aldrig veta något säkert" eller "Allt är relativt" är alla en produkt av relativisering och maskering av en individs egen okunnighet. I filosofins vetenskapsteori diskuteras alltid förekomsten av något beständigt eller snarare det som inte är det. Det är flum på högsta nivå.

Vetenskapsteori handlar om att ställa frågor inom i princip alla discipliner vare sig det handlar om kultur, religion, samhällsvetenskap, humaniora eller naturvetenskap. Här ligger själva fröet till vansinnet som idag präglar det svenska samhället. Infantiliseringen och reptilhjärnornas kamp har idag ett fast grepp kring de samhällsbärande institutionerna.

För att riktigt få grepp om hur allt detta har varit möjligt måste vi gå till universiteten. Ämnet nummer ett är antropologi:

"Antropologi är läran om människosläktet och människan som gruppvarelse. Dess vanliga studieområden är dels ursprunget och utvecklingen av människosläktet genom historien, samt människans egenskaper och anpassning till olika livsmiljöer, dels mänskligt liv, beteende och relationer, ofta betraktade utifrån ett socialt eller kulturellt perspektiv."

Uppsala Universitets Kulturantropologi:

"Antropologisk forskning fördjupar och komplicerar kunskap om kultur, religion, politiska system, makt, arbete, känslor, släktskap, könsroller och många andra ämnen. Lärarna på institutionen har bedrivit långvarig fältforskning i Latinamerika, Afrika, Asien, Melanesien och Europa inom teman som miljö, konflikt, demokrati, sexualitet, genus, utveckling, våld, migration och religion. Pågående forskning handlar exempelvis om barnsoldater, urbefolkningar, språkdöd, funktionshinder, politiskt uppror, kommunalpolitik, relationer mellan människor och djur, sexarbete, urbanitet, medicin och pingströrelser."

Bloggaren gillar skarpt det sista "forskningsområdet": Pingströrelser. Och att man "komplicerar" kunskap. Verkligen näven i plytet.


Kulturantropologerna "wallraffar" (går under täckmantel) i de forskningsfält man valt och betraktar skeenden von oben och därför fullständigt heltäckande och med sanningen överensstämmande (obs, ironi). Att rent fysiskt delta i de miljöer man vill studera är vanskligt därför att så många andra variabler kommer att spela in; inte minst känslomässiga. Studier i sådana miljöer utgör självmotsägelser eftersom de, trots sitt innehåll, ställer krav på att representera faktisk kunskap.


Den enskilda kursen Kulturgeografi befolkar nu en hel institution: Kulturgeografiska institutionen och studerar enligt dem själva: Samhällsutveckling, näringslivsomvandling och sambandet mellan människor och natur. Spännande, javisst. Nyttighetsfaktor: 2 av 10.

Bläddrar man vidare får man veta att:

"Kulturgeografin studerar systematiskt samspelet mellan människan och jordytan. Speciellt fokuserar man på att undersöka orsakerna och konsekvenserna av mänskliga aktiviteter ur sociala, kulturella, politiska och ekonomiska perspektiv. Kulturgeografin behandlar inte så mycket de rent fysiska aspekterna på jordens beskaffenhet, men det är omöjligt att diskutera kulturgeografi utan att ta hänsyn till den fysiska miljön där de mänskliga aktiviteterna utspelar sig. Kulturgeografiska studier tar ofta hänsyn till kontextuella förhållanden, såsom bakomliggande strukturer, institutioner, kultur och historia."

Det är ur denna mylla som PK-ismen har uppstått. De kallar detta mischmasch för tvärvetenskapliga studier, men i själva verket fungerar det som diskussionsforum i klubbar för inbördes beundran.

När jag studerade på psykologprogrammet läste vi såväl sociologi som pedagogik. De hade då en kraftigt socialistisk inriktning och eftersom det har runnit lite vatten under broarna sedan dess har politiseringen nu nått nivåer som med god marginal slår 68:ornas "kritiska tänkande".

Från dagens hoppetossmedia och en politisk enfald som gör Sverige ökänt över hela världen, basuneras dagligen ut brunsmetiga slag under bältet på de grupper som inte får plats i den heliga åsiktskorridoren.

Med tanke på universitetens sorgliga förfall så räcker det idag inte långt att hänvisa till akademiska studier om man vill imponera på omgivningen. När opinionsföretagen publicerar statistik över hur utbildningsnivån ligger hos varje partis väljare, så brukar det visa att Fi-väljaren är en ung, högutbildad kvinna i storstan, medan SD-väljaren är man och bor på landsort och saknar eftergymnasial utbildning. Men verkligheten är betydligt mer nyanserad än så.

Bloggarens misstänker att den "högutbildade kvinnan" i storstan som röstar på Fi, är högutbildad inom ovanstående utbildningar. Deras språk tyder på det när man snackar om makt, genus, sociala strukturer, - konstruktioner, klassperspektiv, miljö och klimat, HBTQ, könsmaktsordningar och gränslöshet m m ordsallad.

Lika mån om att höja vänsterextremerna i höjden, är man att stampa ner SD-, Brexit- och Trump-väljare i smutsen. Lågpannade brunråttor på landet, med hängande hakor och kissiga pyjamasbyxor, är en sammanfattning av alla de invektiv som etablissemanget spottar ur sig när de avslöjar sitt fula tryne av folkförakt. Den egna agendan är precis lika fylld av stolligheter som den de ser som sin fiende och motståndare. Att vara outbildad protestväljare kontra de med utbildning i PK-kunskap, är till fördel den förstnämnda gruppen; Protest kontra rättfärdigande av det egna föraktet.

Vetenskap bygger inte på åsiktshierarkier utan på fakta och öppenhet inför det oväntade. De som inte förstår detta, saknar totalt trovärdighet.
.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK