IS-skägg och långa kjolar

Bloggaren har redan skrivit om dem - skäggen som bokstavligen breder ut sig bland svenska män. Men något har ytterligare tillkommit. Längden på skäggen är helt enkelt längre än för ett par år sedan. Ibland kan dessa prydnader vara ett par decimeter långa och bäraren kan förväxlas med en IS-krigare. Varför har hipstermodet fått en så stor genomslagskraft? Måste hipsters förekomma den kortskäggiga massan genom att låta skägget bli allt längre?

Som kvinna är detta med att bära skägg en outforskad, blind fläck. En sak kan jag dock bedöma: De allt längre skäggen för tankarna till loppbon och extremism. Obehagliga helt enkelt. Många män bär skägg som är rena risbuskarna, andra har ansat dem, men man får då intrycket av en giraffhals under hela härligheten.

Nu när IS härjar som mest; dödar och förstör i sitt hat mot hela den gamla världen, borde man väl inte efterlikna dem med sina risiga långskägg?

Om man ska försöka vara positiv så kan man tolka det hela som att de västerländska långskäggsbärarna försöker göra denna symbol för ondska till sin egen sanning. Om skäggen inom IS står för oresonligt hat och ondska, kan de svenska männen förse sina skägg med andra egenskaper. Ungefär som gayrörelsen har tagit till sig bög och flata och definierat om dem till dess motpol.

Fast nog får man lite gåshud:

(Vet inte vad snubbarna heter, så jag ber om ursäkt om jag snor dessa bilder för egna ändamål.)

Så om hipsters i den svenska huvudstadens hippaste sammanhang har startat talibantrenden; så är frågan varför.

Vi kan läsa i Året Runt (trodde den var avsomnad) att om skäggen tidigare signalerade maskulinitet så är nu budskapet kopplat till den egna personligheten. Om det tidigare var kungligheter och rockstjärnor som styrde skäggkollektivet, så är det idag filmhjältar som Brad Pitt och George Clooney men också modeller från TV-såpor och liknande.

Det kallas också "modelling" inom inlärningspsykologin och beskriver hur barn imiterar sina föräldrar och andra viktiga personer i sin omgivning för att lägga grunden för sin egen person.

Om nu svenska pappor modellerar med talibanskägg, vad ska då barnet imitera? Risken är ju att de kommer att associera riktiga terroristskägg med pappans risbuske. Långskägg = bra. Eller kanske "bra skägg". Pappor utan skägg kanske rent av ses som avvikande och är därmed en dålig modell. Ungefär som om småkillar har superfeminina fäder som det inte går att identifiera sig med. Men barn är smartare än man tror. Skägg på pappa är inte likt skägg på IS-krigare.

Lite mer bekymmersamt är det faktum att ett långt kjolmode har gjort entré hos unga kvinnor. De är inte olikt muslimska kvinnors nederdel av tygsjoken. De kallas för maxikjolar och är det hetaste dammodet just nu.

Kjolarnas längd går i och för sig variera i all oändlighet och har även gjort det genom tiderna. Men att det långa skäggmodet kombineras med långkjolsmodet; finns det någon slags medvetenhet i detta?

Det faktum att svenska flickor och kvinnor inte vågar gå ut ensamma efter mörkrets inbrott är skandal. En sådan utsatthet borde inte existera i ett öppet och fritt land. Ibland anges kvinnans klädsel som en orsak till att hon attraherar våldtäktsmän. Är då lösningen att kvinnor helst ska dölja sina behag för att gå säkra?

Invandrarmän är klart överrepresenterade i våldtäktsstatistiken. Överrepresentationen ligger på drygt 400 procent. Men siffrorna från Brå är gamla. Man har helt enkelt inte vågat att publicera något liknande igen. Denna inställning säger mer än alla tabeller tillsammans. Ju fler invandrarmän, ju fler våldtäkter.

Är då lösningen att vi ska anpassa klädstilen efter utomeuropeiska mäns medeltida kvinnosyn? Lång kjol = mindre överfallsrisk? Kort kjol = Tjejerna får skylla sig själva. Börjar det svenska samhället ge efter för sådana medeltida ideal? Debatten håller sig i alla fall borta.

När det s k hijabuppropet genomfördes började man förstå vartåt utvecklingen gick. Upprinnelsen till jippot var en påstådd kränkning av en muslimsk kvinna som sade sig fått slöjan avsliten vid två tillfällen. DNA visade bara kvinnans eget. Utredningen lades ner. Men det hindrade inte Gudrun Schyman, Veronica Palm och Alexandra Pascalidou att spatsera nerför gatorna iklädda var sitt huckle. Jag skämdes å deras vägnar.

Sedan dess har det långsamt men säkert blivit mindre självklart för en kvinna att känna sig fri. Är maxikjolen en utveckling mot en anpassning till muslimska mäns beroende av tyg för att hålla lustarna borta?

Jag vet inte, är inte så modemedveten. Men när många tecken leder i samma riktning, vad ska man tro?