Bränderna släcks inte med korv och kaffe

Bloggaren har tidigare skrivit om "Broken Windows Theory" vilket betyder att en stad (oftast) inte ska låta den minsta lilla förseelse gå obemärkt förbi, utan vandalisering och bränder (bilar, skolor) ska omedelbart åtgärdas och gärningsmännen gripas.

I en stadsmiljö som präglas av klotter, bränder och förstörelse eskalerar bara dessa företeelser per automatik när de boende uppgivet ser att ingenting görs och ingen bryr sig om vad som händer.

På siten kan vi läsa:

"There is more crime in urban than rural areas because there is a greater percentage of “bad guys” there that police have a hard time capturing. There is also more evidence of public disorder in cities than country areas. When people see abandoned cars in the streets, graffiti everywhere and broken windows not covered, it is a sign that no one really cares about that neighborhood."

Ställer man en övergiven bil i ett sådant område börjar en plundring av denna efter 10 minuter. Om du ställer en övergiven men oskadad bil i ett välmående medelklassområde får denna vara ifred. Men så fort du t ex slår in ett fönster på bilen, så är bilen förstörd och plundrad dagen efter. Och det oavsett var den är placerad.

Vandalisering smittar. Man blir mindre noga med miljöer som redan är präglade av förstörelse. Både du och jag kan bli vandaler om vi skulle bo i Husby. Vi skulle inte resa upp cyklar om vi råkade välta dem. Om vi röker eller snusar skulle vi inte bry oss utan kasta fimpar eller spotta ut prillor på marken.

Hur ska vi då stoppa denna onda cirkel? Jo, genom "Fixing Broken Windows". Att sitta och grilla korv och "ha dialog" har visat sig vara verkningslöst. Slynglarna behöver en handlingskraftig poliskår som inte går omkring i symboliska kjolar, utan gör sitt jobb: Tar trashet i nackskinnet, transporterar dem i gallerförsedda bussar målade i svart-vitt och placerar dem bakom galler.

Annars har det bara spekulerats och lagts fram förståelsemodeller, alla med samma utgångspunkt: Dessa förortsungars liv är meningslöst och tröstlöst. De känner sig värdelösa, utlämnade, satta på undantag av samhället, får inga chanser, deras föräldrar är arbetslösa och fattiga, går på socialbidrag, hopplöshet följer dem dag efter dag etc.

Det är den s k socioekonomiska förklaringsmodellen som för övrigt dominerar i Sverige. Alla, oavsett vad man har tyckt från början, sväljer den nu med hull och hår. Försök att sätta fokus på någon annan parameter, möts med fnysningar och kommentarer om "okänslig", "blind", "inskränkt", toppat med "idiot". Mmm, hur var det nu med förståelsen och vidsyntheten inför olikheter?

Bloggaren anser inte att det behövs läggas något tankearbete på vad som orsakar detta våld, denna förstörelse och den växande otryggheten. Sverige har tagit emot ett oproportionerligt stort antal svårintegrerade människor som p g a annan kulturtillhörighet, dålig eller ingen västerländsk kunskap och utbildning och till synes ovilja att anpassa sig. Allvarligt talat; vad kan vi göra åt detta än att ta i med hårdhandskarna? I slutändan måste vi ändå kämpa för det som vi har vårdat så ömt och värderat så högt.