Att bo i Gottsunda

Bloggaren bodde i Gottsunda för tio år sedan. Det hann bli två år innan jag köpte mig en bostadsrätt på andra sidan staden. Och ja, måste säga att stadsdelen inte var så farlig som ryktena säger.

I och för sig bodde jag långt bort från Gottsunda Centrum där "buset" och skjutningarna försigår. Flöjtvägen var en avkrok längst ner mot Sunnersta; det välbärgade villaområdet. Barnen från Flöjtvägen gick i skola i Sunnersta, medan de typiska Gottsundaungdomarna gick i Valsätraskolan, vilket var stor skillnad. Ett visst utbyte pågick men med det fria skolvalet försvann det.

Däremot gick jag sällan och handlade i Centrum efter mörkrets inbrott. Både i och utanför det hangarliknande köpcentrat hängde invandrargäng. Utanför krogen Brancos kunde man bli nerslagen och rånad eller bara nerspydd. Fulla människor var särskilda villebråd eftersom de inte såg upp eller kunde hålla tand för tunga.

Från centrat måste jag gå en cykel-gångväg om det var vinter, annars cyklade jag. Jag kände aldrig någon rädsla för att gå där och råkade heller inte ut för något. Men som sagt, jag vet inte hur där är nu.

Jag har en kompis som bor på Bandsstolsvägen; den i särklass värsta gatan där bilar brinner varje natt (konstigt att det finns några bilar kvar). Ibland när jag besöker henne har det eldats i trappuppgången eller i hissen, vilken ibland inte heller fungerar.

Gängen på Bandsstolsvägen lär kontrollera området. När jag cyklade där fick jag höra att jag inte hade något där att göra. "Knulla din morsa", "hora" och andra smeknamn kastades efter mig. En gång stod en skåpbil parkerad mitt i gatan. Jag cyklade runt den men omedelbart hördes ett vrål, bilen rusade förbi mig och bromsade med tjutande däck in mot mig, en meter framför. Det gäller att vara snabb. Och ett kallt huvud.

Det var i alla fall lugnt på Flöjtvägen. Skog och ett kärr framför tvåplanshuset. Min dåvarande katt Gusse, trivdes ypperligt där. En gång kom en flåsande tant och ringde på dörren. Hon hade då stoppat två småpojkar med "utländskt utseende" från att kidnappa Gusse.

Och det var många med "utländskt utseende" överallt. Att boka tvättid var nästan ingen idé. Visserligen fanns det nya bokningssystemet med brickor och sådant så man inte kom in före den utsatta tiden. Men vad spelade det för rollen när kvinnan som inte förstod ett ord man sade, höll på att stoppa in ny tvätt och körde en annan, när man kom ner med sin tvätt?

Ideligen utsattes man med snygga eller osnygga raggningsförsök. Envisa som hästflugor förstod de inte, eller låtsades inte, förstå, bara slog ut med händerna

Kompisar till mig hade avlagt ett besök på Brancos och skulle gå hem till August Södermans väg (också ett riktigt näste) när de blev upphunna av ett gäng fjortisar som inte kastade sten på dem, nej, nej. De kastade glasflaskor som krossades bakom, framför och på sidorna om mina vänner. Det var ett under att de inte blev träffade. De gapade då till dem att de skulle lägga av. Absolut ingenting annat. Efter några minuter var de omringade av en hel arabsläkt. Läget såg inte så där jättebra ut.

Den ena av mina kompisar hade talförmågan kvar och med en viss fingertoppskänsla gick hon fram till den kvinna som såg äldst ut i gänget. Hon pratade någon rotvalsengelska och blev mirakulöst förstådd. Så kvinnan gjorde ett tecken och gänget drog sig sakta tillbaka. Så kom ihåg detta: Trots den patriarkala kulturen så är det ändå den äldsta av kvinnorna som har sista ordet.

Rivaliserande gäng var ute och sköt om nätterna. Dagarnas sömn och lättja togs ut på natten då det inte sparades på krutet. Speciella gator undvek man alltså om man var ute lite sent. De var då Bröderna Berwalds väg och Cellovägen, inte långt från Flöjtvägen. Men mindre än ett år efter det att jag hade flyttat hade även Flöjtvägen drabbats av stora gäng som körde omkring som dårar inne på gårdarna. Pizzabutiken vid gatans infart blev tvungna att stänga efter flera rån och rånförsök. Så jag antar att jag kom därifrån i tid.

Vid ett flertal tillfällen var ICA tvungna att stänga mitt på dagen p g a rån. Det var då för tio år sedan. Nu idag smyger civilklädda poliser omkring och civila polisbilar glider runt på gatorna till synes utan mål.

I dagarna fanns en artikel i den, från Bokmässan utsparkade tidningen Nya Tider. Man besöker här vid det här laget världskända Gottsunda. Några observationer:


"När Nya Tider besöker Gottsunda vittnar många om kaoset. I samtalen med de boende framkommer snart att det är ett område i kris. Boende talar om en arabisk krigszon. Folk är rädda men vågar inte säga något. Gängen, de kriminella och de religiösa extremisterna kontrollerar området. Inget sker utan att de har godkänt det."

Man brukar tala om att nya områden blir bråkiga och sunkiga i början, barndomssjukdomar. Sedan förbättras långsamt områdenas status och medelklassfamiljer flyttar in. Detta har inte skett i Gottsunda där första etappen har funnits på plats i 45 år. Mycket talar för att såväl Rinkeby, Husby, Akalla, Fittja, Ronna i Södertälje, Romberga i Enköping, Bäckby i Västerås och naturligtvis Rosengård går samma väg. Och det var bara några exempel.
 









Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många