Tjocka barn och skatter



Det är egentligen en gammal nyhet, men i alla fall. Göran Greider ansåg redan för c:a 15 år sedan att det var samhällets fel att han hade blivit fet. Nu återkommer han, med nya krav på skattehöjningar för - socker. Han själv är överviktig sedan många år tillbaka, men anser alltså att det är "samhället" som ska banta ner honom.= }\.

Samma tankar återkommer i denna debatt artikel från 2013: Övervikt hos barn har blivit en klassfråga:

"– Fetma drabbar ofta barn i resurssvaga familjer. Dessa familjer ställer framför allt inte samma krav på vården, men ibland kan det även finnas sociala och språkliga barriärer. Om dessa barn får behandling blir resultatet detsamma som för andra grupper, säger Pernilla Danielsson, barnsjuksköterska och en av författarna till debattartikeln."

Så det faktum att barnen äter för mycket i förhållande till sin fysiska aktivitet, finns alltså inte? En annan fråga man kan ställa sig i sammanhanget är: Om det nu är i de lägre klasserna övervikten är vanligast, hur har man då råd att äta så mycket pizza och hamburgare ute på respektive näringsställe?

Statliga utredare och experter menar på samma sätt att det är ojämlikhet som skapar övervikt! Det behövs därför en nationell databas, register, där man samlar in information om, framför allt, barns övervikt och fetma.

Det är svårt att se något verkligt konstruktivt i dessa angreppssätt. Vad ska man göra, utifrån ett register, se till att barn äter mindre godis, hamburgare, pizza, samt dricker stora mängder söta läsk?

I själva verket handlar alltihop om politik. Uppfinningsmetoderna för att lägga skatt på allt och alla har ingen gräns och ingen skam. Det finns inte heller några skrupler när det handlar om att kränka den personliga suveräniteten och dessutom; integriteten lämnas on display. Men idéerna om att skapa någon slags imaginär jämlikhet genom skattehöjningar, svävar som en dröm om ett Shang-ri-la där alla är lika som bär. Och - det är definitivt en dröm. Mardröm.

Sockerskatt är alltså det senaste. Storbritannien inför nu skatt på läsk och andra söta drycker. Som kompensation kommer britter under 40 som har sparat minst 4.000 pund att erhålla en bonus på 1.000 pund. Av staten. Något liknande skulle aldrig hända i Sverige. Tvärtom. Sparande lönar sig inte och om det skulle göras så skulle skatt tas ut på "överskottet".

Nu införs sockerskatt i Sverige - men bara i Östergötland som kommer att vara försökskommun i två år. Mätmetoden tyder på att hysterin har tagit död på de flesta hjärnceller. Man ska mäta sockernivåerna i kommunernas avloppsvatten!!! Och naturligtvis. De kommuner vars avloppsvatten luktar mest socker, erhåller... höjd kommunalskatt! Alltså, ett bötesbelopp per månad tills att vattnen slutar stinka socker. Som sagt, utan skam. Någon typ av professor uttalar sig om Danmark som hade sockerskatt men tog bort den eftersom det inte gav någon effekt:

"– De var väl inte smarta nog att länka den till kommunalskatten. Jag tycker det här är utmärkt, folk är mycket intresserade av sitt skatteuttag och kan säkert växla en låg skatt mot en låg sockerkonsumtion. "  

Typiskt nog kan han och resten av skattehöjarfantasterna inte koppla ökade skatter med mindre pengar i plånböckerna över hela linjen. Den vanliga dojan om att "fattiga blir fattigare" gäller aldrig när det handlar om skattehöjningar. Icke desto mindre är det precis vad som sker. Likaså kommer högre skatter inte leda till bättre näringsintag utan bara till billigare och sämre. Istället för pizzan från haket runt hörnet går man och köper en hälften så billig och dubbelt så onyttig djupfryst pizza. Pizzerian förlorar pengar både på att skatterna höjs och att folk inte köper pizzor i samma utsträckning. En liten butik kan tvingas slå igen.

Upp till en fjärdedel av alla barn är överviktiga eller feta.. Renodlad fetma finns hos 3-5 procent av barnen.

Det finns ett helt ovetenskapligt sätt att få en uppfattning om graden av överviktiga barn och ungdomar: Att se dem. Bloggaren har konstaterat att tjockisarna bara blir fler och fler.

Det är olustigt att se små, tjocka barn och man undrar stilla vad föräldrarna egentligen serverar dem. Men orsaken till övervikt relateras ofta till annat och några andra än föräldrarna. En del påstår att övervikten är genetisk. Men detta är ytterst ovanligt. Den socioekonomiska förklaringsmodellen har seglat upp som en långt mer vanlig faktor än tidigare. Och med denna, långt mer långsökta och svåråtkomliga problem

Tjocka barn och ungdomar är mycket vanligare bland invandrare än svenskar Att förklara detta som föräldrarnas fel skulle förmodligen anses som kränkande och att man ställer "grupp mot grupp". Som vanligt när det gäller invandrare, så är det bara detta faktum - att de är invandrare - som ligger som en förklaring till det mesta: De är invandrare och kan aldrig belastas för någonting. "Svaga grupper", utanförskap, frustration. Det är ett offertänkande långt över de krav vi ställer på andra.

"Skriva-på-näsan - byrån": Folkhälsomyndigheten skriver så här:

"Fetma är mera vanligt bland barn som växer upp i en socialt och ekonomiskt utsatt situation. (En studie) visade att fetma är tre gånger vanligare bland flickor med lågutbildade mödrar jäm­fört med flickor med högutbildade mödrar. För pojkar med lågutbildade mödrar är fetma dubbelt så vanligt"
Och så:


"Kvinnor och män som saknar kontantmarginal har fetma i större utsträckning än de som har kontantmarginal ".
Samt:

"Personer av utomeuropeiskt ursprung som kommer till Sverige förändrar sina matvanor samtidigt som de rör sig mindre. Det har inneburit en snabb utveckling av övervikt bland vissa invandrargrupper. En betydelsefull del i folkhälsoarbetet är därför att förbättra de sociala förutsättningarna bland de utlandsfödda för att kunna främja och behålla goda levnadsvanor och därmed en god hälsa."

Halleluja. Man tänker alltså ösa lite fler bidrag över de "socialt och ekonomiskt utsatta". Verkligen rätt sätt att göra dessa människor smala. Och det är här det spårar ur.

Det beror inte på för lite pengar att invandrare, speciellt somaliska kvinnor, blir så oformligt feta. Det beror på för mycket pengar till för mycket mat och minimalt med motion. Jag är inte delaktig i deras s k utsatta situation. Men jag är delaktig i att betala för den.






Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK