Du gamla du fria

Idag är det den 6 juni och Sveriges nationaldag. En dag vars egentliga innebörd sedan länge har gått förlorad och istället ersatts av kommersiellt bjäfs. Höjdpunkterna på den svenska nationaldagen är firandet på Skansen (för stockholmare, för resten via TV), och korandet av "nya svenskar", d v s invandrare som i år har fått sitt eftertraktade svenska medborgarskap.

Det som egentligen borde prioriteras är de grundläggande gemensamma värderingar som har gjort vårt land framgångsrikt. Det verkar som man har tagit dem för givet och har lutat sig tillbaka i en slags förvissning om att allt ska pågå i evighet och att man inte behöver lyfta ett finger.

Moderaterna börjar bryta ny mark nu efter den enväldiga och självhatande despoten Fredrik Reinfeldt. Här skriver Anna Kindberg Batra och Andreas Norlén:

Sverige och det svenska samhället är inga kravlösa gemenskaper. Vi bor i ett land med många olika politiska och religiösa uppfattningar. Där människor med olika ursprung, yrken, intressen och identiteter lever tillsammans. Samhället vilar dock på en värdegrund för hur vi ska bete oss mot varandra. Det är en viktig del av det som håller oss samman. Under lång tid har vi försummat att hålla diskussionen om våra svenska värderingar levande. Vi har tagit dem för givna.

Det har aldrig varit viktigare för en kursändring. Men vad kan M egentligen göra? De är bakbundna både av Alliansen och Riksdagens nuvarande tillstånd.

Att nationaldagen infaller samma dag som inledningen på Ramadan är en händelse som ser ut som en tanke

TV4:s samhällsmagasin Kalla Fakta visade i veckan sitt reportage Kvinnorna på Trängslet. En sorglig betraktelse över Sveriges största och värsta problemkomplex.




För det första: Vad är sanning och vad är lögn? Svaret är att det nog blandas väl friskt. Sanning är tyvärr det faktum att det ökande antalet ensamma män från extremt mansdominerade kulturer, per automatik kommer att leda till ökande oro och segregation plus ökat antal brott, framför allt sexualbrott.

Programmet tar avstamp i en, får man anta, misshandel av en 10-årig flicka. Migrationsverkets personal på plats är påtagligt besvärade och vill inte svara. På telefon säger man emellertid att man tror att misshandeln är fejkad eftersom skadorna är minimala. Att det å andra sidan verkligen existerar mängder med övergrepp på boendet förnekar man. Med ögonen riktade mot golvet.

I programmet är nästan samtliga kvinnor djupt insvepta i sina sjok. De berättar om ökande oro i små, separerade utrymmen, t ex tvättstugan där upprepade sextrakasserier och eventuella grövre brott kan ha skett. De berättar att könsuppdelningen nu är i det närmaste total och att man som kvinna känner stor otrygghet, framför allt om man ska gå själv och stora grupper av män står utefter korridorerna.

SVT berättar att det nu har blivit nödvändigt med fredade zoner för kvinnor på asylboenden runtom i landet. Migrationsverkets personal på Trängslet förnekar all vetskap om vad som pågår, men bilderna från förläggningen talar sitt tydliga språk.

Och så då: Relativiseringen. Att män tafsar sker "överallt"; det är ingen skillnad på kulturer och det finns inga problem med blandade kulturer på samma plats.

Läser samtidigt på Nyheter24 att Sverige är världens "godaste land" =? baserat på parametrarna forskning och teknik, kultur, internationell fred och säkerhet, världsordning, planeten och klimatet, välstånd och jämlikhet samt hälsa och välbefinnande.

Det torde få tuppkammen att resa sig på makteliten medan man betraktar omvärlden och den egna befolkningen med överlägset förakt.

Vårt land lider av en godhetspsykos, där självutnämnda helgon agerar såväl frälsare som domstol. Frälsare ser inte skillnad på folk och folk utan öppnar sina hjärtan för all världens folk, även skurkar och terrorister. Där ligger motsägelsen. Från idealism till förakt är inte steget långt.

Vi som älskar och är stolta över Sverige får däremot ingen plats i maktelitens hjärta. Tvärtom. Ställer man inte upp på pergamenten som likt en Mosetavla deklarerar "allas lika värde", så har man inte ett högre värde än en hund.

Själv har bloggaren firat nationaldagen på balkongen som jag har prytt med en stor sverigeflagga där det står: "Leve Sverige! Imorgon har vi inte tid".