Allt strävar efter jämvikt

Bloggaren hörde ett program på radio som handlade om hur långt människan har avlägsnat sig från det naturliga. Vi lever alltmer i en pseudovärld som vi tror är verklig och riktig. Vi är uppslukade av tekniska lösningar och databaserade system som snart lever sina egna liv.

För ett tjugotal år sedan brakade el-trafiken samman p g a en liten fnurra i en komponent någonstans i Västmanland. Hela Mälardalen, inklusive Stockholm, blev utan el. Folk som var helt beroende av datorer i arbetet, fick inget att göra utan gick ut och drack öl istället. Det var roligt och ledde till filosofiska resonemang om sårbarhet och stress.

Numer så finns reservsystem och reservgeneratorer som slås på. Så fungerar det inte riktigt med oss människor .

Homeostas - det tillstånd som varje biologiskt system eftersträvar, är att reglera kroppens temperatur vid extrema förhållanden, att alltid återställa vätske- och elektrolytbalansen efter en påfrestning och att balansen rent kemiskt förblir intakt vad som än händer. Vi skulle dö om inte homeostas föreligger. Allt som är för mycket eller för lite i omgivningen eller i den egna kroppen är skadligt och sjukdomsalstrande.

Inom psykologin (och för all del i psykiatrin) talar man om stress-sårbarhetsmodellen. Det biologiska, genetiska arvet har de senaste 20 åren dominerat som förklaring till psykiska sjukdomar. "Sårbarhet" skulle alltså vara en nedärvd egenskap, eller känslighet som gör att man inte klarar av påfrestningar i lika hög grad som andra.

"Stress" är en komponent som på senare år har vunnit mark som förklaring till psykisk ohälsa. Men sådan stress handlar om att omställningar i livet rubbar balansen i de högre funktionerna. Jämvikten tippar över och tidigare erfarenheter i livet gör att individen inte riktigt har förmåga att hantera obalansen. Att människor skulle ärva en sådan oförmåga är inte riktigt sant. Det blir lätt att vi talar om för andra att de är "känsliga" och att man ska förstå att man inte klarar av vissa saker. Det är  beroende av en yttre faktor som leder oss in på gamla sätt att fungera.

Ska balansen hållas intakt så måste naturen själv göra jobbet. Vi människor har blivit så många att vi tränger ut allt annat levande. Och även våra egna liv är starkt begränsade idag trots att vi har all världens hjälpmedel för att förenkla tillvaron. Eller snarare därför.

När naturen slår tillbaka är den skoningslös. I de mest överbefolkade, underutvecklade och fattiga länderna slår sjukdomarna till, Vare sig de heter AIDS eller Ebola så har de en enda uppgift: Att reducera människornas antal och återställa jämvikten.

Jorden är idag sårbar och stressad. Torka, översvämningar, jordbävningar. Men det har förekommit tidigare i historien. På något sätt har människan ändå kunnat mobilisera och gemensamt attackera svårigheterna. Av någon anledning fungerar det inte speciellt bra idag. Vi tycks ha tappat vår historia och alla färdigheter med den.

Jag är inte på något sätt teknikfientlig. Men att överlämna vår egen förmåga till tekniken för att tackla svårigheter på vägen gör oss sårbara. En liten fnurra på tråden i Västmanland och vi möttes ute tillsammans. Idag skulle det aldrig kunna hända. Det kanske behövs ett riktigt break-down för att homeostasen lägger sig på normala nivåer igen.

Sverige är idag extremt sårbart. Alla de potentiella hot som finns mitt i bland oss och en undermålig försvarsberedskap för alla tänkbara scenarier har lagt sig som en grå dimma över oss. Stressen har övergått till en djup depression. I mörkret vågar ingen gå. Det är uppgivet och förödande. Man sitter med sin partner på krogen och knappar på varsin mobil,

Samtidigt som vi blir allt fler har vi aldrig varit så ensamma. Det är en obalans som till slut får hela lasset att tippa.