Om människan själv får välja


Den gamla reklamen för kattmaten Whiskas brukade börja som en presentation av alla läckerheter som fanns i burken och avslutades alltid med Whiskas, om katten själv får välja. Det lustiga med detta är att om katten får välja, väljer han inte Whiskas. En sak är dock riktig; katter väljer. Det är inte du som väljer åt dem.

När det gäller människan är det mer komplicerat. Vi kan välja vem som tillåts träda över vår tröskel till huset/lägenheten. Men vi kan inte välja våra grannar, eller om vi ska betala skatt eller inte.

I dagens Sverige har valmöjligheterna ökat på vissa områden. Men tyvärr har de fria valen minskat betydligt mer.

Inom tidsintervallet 12 timmar har två dödskjutningar ägt rum, en i Bredäng och en i Vårby en skola har sprängts i luften i Rättvik, i Värmland mordförsök plus då sedvanliga misshandelsfall, bränder och bråk på asylboenden. Så var det inte för 30 år sedan.

Att peka ut enbart massinvandring som orsak är att göra det för lätt för sig. Det handlar så mycket annat i det svenska samhället och hur det har utvecklats mot egoism, anomi och separatism. Det finns så få gemensamma rum idag.

Ju fler gemensamma rum vi människor delar; ju mer tillhörighet och gemenskap vi känner att vi har, ju högre blir också tilliten som är nödvändig på alla nivåer i samhället. Det brukar kallas för socialt kapital. Det är det svenska sociala kapitalet som har störtdykt p g a en rad orsaker.

L.J Hanifan sägs vara den som uppfann begreppet socialt kapital i en avhandling från 1916. I stora drag beskriver han det som ömsesidigt deltagande, gemensamma åtaganden, skapa enhet och låta det sprida sig från den enskilda familjen upp till det styrande skiktet. Från att gå och handla mjölk till en krasslig granne till att göra gemensam insats i tider av oro och krig, handlar det om att agera utifrån något som är större än man själv; tillhörighet, enighet, tillit och tryggheten i att man delar bördorna tillsammans.

Samma tankar om än med andra formuleringar, fanns hos Èmile Durkheim, också en sekelskiftesfilosof. Som jag tidigare nämnde, anomi, var ett typiskt begrepp som innebar det goda sociala kapitalets kollaps. Människor som arbetar halvt ihjäl sig, splittrade familjer, kriminalitet och psykisk ohälsa. Ett Sverige av idag. Ett land i ett tillstånd av anomi.

Traditionellt utformade samhällen med en uppsättning gemensamma föreställningar (ofta religion) utövar per automatik en social kontroll som baseras på något så föraktligt som normer. Dessa normer innebär ett sammanhållande ramverk av oskrivna lagar om hur man beter sig mot varandra. Självtillräcklighet och egenintresse räknas som mycket dåliga egenskaper (vilket de är).

Ju modernare ett samhälle är ju mer individbaserat blir det. Sammanhållande enheter som kultur och historia, blir omoderna i det moderna samhället. Normer och värderingar idiotförklaras som hinder för den självständiga individens utveckling. Och i Sverige är vi världsbäst på att vara moderna. Så moderna att det är omodernt imorgon.

Istället för ett fungerande socialt kapital som verkar inkluderande, har vi gått vilse i pannkakan så totalt att det är det ekonomiska kapitalet som räknas mest. Pengar är ofta en ersättning för sådant vi aldrig kan få tillbaka. Det är så man blir deprimerad.

Robert D Putnam gjorde en rad studier med stora kohorter amerikanska invånare (och illegala) i många miljöer, såväl divergenta ("mångkultur") som homogena och blandningar av de två. Forskningen gav många obekväma svar.

Många olika etniska grupper tillsammans skapade oro. Man litade varken på varandra än någon ur en annan grupp. Sammanhållningen var sporadisk och vänner kom och gick. Deltagandet i samhället var dåligt. Man gick inte och röstade, förekom inte i föreningsliv, arbetade i typ skyddad verkstad och var överlag misstänksamma mot alla.

Putnam fann dess motsats i homogena miljöer, där människor hade samma historia och var trogen sin egen kultur. Man bodde i samma områden och kände varandra. Graden av gemenskap var stor och därmed en sammanhållning som både var berikande och skapade trygghet. Även tilliten till myndigheter och andra samhällsfunktioner var högre, man var övertygad om att dessa enbart gjorde det som var bäst för befolkningen.

Allt detta tillsammans var svårt att svälja för speciellt den engelska pressen som helt vägrade att publicera resultaten om inte Putnam kunde uppväga de negativa resultaten med lite bling-bling, typ möten mellan människor och olika kulturer i gemensamma rum. Visst finns det goda möten och utbyten mellan människor från olika kulturer, men det var ju inte direkt det som forskningen handlade om. Det var det sammansatta deltagandet i samhället och känslan av tillhörighet, gemenskap och tillit, som fokuset låg.

Det verkar onekligen så att ett homogent sammansatt samhälle fungerar bäst. Vi kan utan tvekan peka ut alla konflikt- och krigshärdar som divergenta till sin befolkningssammansättning. Så vad gör vi?

Vi väljer bort områden med stor etnisk spridning om vi bara kan. Vi väljer att sätta våra barn i svenska skolor och söker oss bort från städer när den utländska befolkningen har ökat till 3-4 procent.

Människor har alltid strävat efter homogenitet och balans. Inte bara vi. Allt levande strävar efter balans. Utan några andra jämförelser så är två växter på väg att förstöra övrig växtlighet ute i naturen: Jättelokan och lupinen. De tränger undan andra arter och har åstadkommit en obalans och en förstörd inre ordning i naturen. Ordning och balans kan bara existera under exakta betingelser. Alla system är oerhört känsliga för obalanser. Så också människan.

Det man kallar för "tipping point" vid c:a 4 procent invandrare som får svenskarna att flytta ifrån ett område eller land, är ett mått på hur det sociala kapitalet har minskat. Högutbildade flyttar först, sedan medelklassen. De minst utbildade med en hög grad av arbetslöshet och bidragsberoende, blir kvar. Här har politikerna stoppat ner fingrarna djupt i fickorna för att få råd att köpa in sig på typiska medelklassområden och börja bygga hyreslägenheter åt sina telningar som aldrig kan få en lägenhet efter de villkor som normalt gäller. Detta innebär att det blir omöjligt att välja bort eftersom alla områden kommer att vara "mångkulturella".

Men igår kom beskedet: Stockholm ska bygga modulhus för flyktingar i Enskede, Bromma, Spånga, Hässelby och Skärholmen.  MEN INGET BOENDE I STOCKHOLMS INNERSTAD!! Pappersvändaren Lena Karlsson påstår att ingen plats finns. Jodå- Tantolunden, Gärdet, Vita bergen t ex. Varsågod.




Kommentarer

Dag Selander sa…
Förutom den Humanitära stormaktens idoti med större massinvandring än andra stater finns helt riktigt också dina notiser om övriga faktorer som slår sönder Sverige såsom egoism, anomi och separatism.
Utmärkt analys. Tack Maj!

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många