När resurserna inte räcker till...
Trasiga lampor, ljusslingor som alltför ofta är helt nersläckta och parker där man i princip måste ha ficklampa för att se var man trampar. Gatlyktor som förmodligen är energilampor lyser med så svagt ljus så att man varken som bilist eller cyklist ser gestalter klädda i mörka kläder. I dagens mörka stad har alla med självbevarelsedrift både reflexer och lyktor för att slippa bli påkörda. En del gående har pannlampor, andra har på sig gula reflexvästar.
För ett tiotal år sedan talade politiker och dess myriader av tjänstemän om säkerhet efter mörkrets inbrott. Det var viktigt att parker hade en bra belysning för människors trygghets skull. Gatorna måste ha bästa tänkbara lyktor för att minska olycksrisken. Vad har hänt?
Likadant är det med snöröjningen. Vräker snön ner en lördag så kan det dröja till måndagen innan stans största bostadsbolag plogar framkomliga vägar på gårdarna. Isiga gator har fullt med valkar och sår som är ytterst svåra att vingla omkring i. De gator som är tjälskadade får fortsätta vara tjälskadade. År ut och år in.
Reser man i Europa och USA ser man aldrig till något sådant. New York drabbas ju varje år av snöoväder och folk får vada i snö. I en halvtimme. Men nordliga Sverige med sina fyra årstider och världens högsta skattetryck har inte tillräckliga resurser för att hålla god vägstandard.
Våra tåg har man köpt in från Italien eftersom de är billigast utan att tänka på att klimatet i Italien skiljer sig en aning från Sveriges. Och vi vet ju vad som händer med dessa tåg vinter efter vinter. Signalfel på järnvägarna och ständiga köer till och från Stockholms Central, ibland på fyra timmar eller mer.
Många påkörda vägmärken och lyktstolpar får ligga kvar månad efter månad. Krossade glasrutor i busskurer lagas inte på evigheter, klotter som får sitta där det sitter och så då bussarna. UL-bussarna, speciellt Arlandarutterna, är i så dåligt skick att man får leta en stund för att hitta en hel stol. Uppskurna, uppslitna sittdynor, ibland spyor och nerkissade golv (hänt mer än en gång). Dessa bussar är kommunens egna.
Försäkringskassan sänker nivåer på sjukersättningar liksom pensionerna trots löften om det motsatta. Man skyller på "pensionsbromsar" och ändrade basbelopp, förändringar i prisindex och inkomster. Men man talar aldrig om varför. Varför skär man ner på ersättningar för folk som har det allra sämst ställt av alla?
Jovisst, gamlingar som barnen sedan länge har flyttat och så makens/makans bortgång har medfört att man bor i "för stora" lägenheter som Försäkringskassan inte godkänner högre bostadstillägg längre eftersom man bor ensam. Dessutom säger man åt dessa äldre att skaffa något mindre eftersom de stora lägenheterna behövs för de månghövdade flyktingfamiljerna.
Staten må vara svinrik men kommunernas och landstingens börser är så tömda på pengar att man inte längre förmår att upprätthålla sina basfunktioner. Säkerheten, tryggheten och sjukvård utan tillräckligt med vårdplatser. Nej, det sistnämnda ska vara: Sjukhus tömda på de flesta vårdplatser under en tidsperiod på 30 år.
Svenskar är nog det mest tillitsfulla folket i världen när det handlar om politik och myndigheter. Att våra inkomster redan är plockade på 60 procent när vi får dem i handen vet säkert inte många om. Men framför allt frågar man aldrig vart pengarna egentligen tar vägen. Däremot är man väldigt införstådd med att det "saknas resurser". Överallt. Och då är man beredd att betala in ännu mer i skatt.
Kommunerna dignar under bördorna från framför allt de sociala verksamheterna. Fuck the rest. Socialen fungerar numer också som bostadsförmedling eftersom den gigantiska flyktingvågen kräver lägenheter i hundratal, i storstäderna tusental. Så vad gör man? Här i stan viker det kommunala bostadsbolaget 100 lägenheter till flyktingfamiljer. Tilläggas kan att cirka 40 lediga lägenheter just denna vecka finns att söka. Bostadssökande som har fått stå i åratal för en lägenhet får helt enkelt finna sig i att bli nedprioriterade. Ändå räcker inte lägenheterna till.
Kommunen har i många år köpt bostadsrätter för att dela ut till främst invandrarfamiljer men också svenska problemfamiljer. Bloggaren råkade ju bo med tre sådana lägenheter invid. Man har skuldsatt sig för livet och får sedan finna sig i att huset bebos av likadana värstingfamiljer som i förorterna.
Så nog finns det pengar. Men ingen hade räknat med att pengarna skulle hamna där de nu har hamnat. Det är bara att sätta på sig reflexerna och skaffa den ljusstarkaste cykellyktan så ska man nog undvika att bli påkörd.
Kommentarer