Enorma mängder pojkar och män skapar enorma problem

Ännu finns inte statistiken tillgänglig för hur många "ensamkommande flyktingbarn" som kom till Sverige under 2015. Men i slutet på oktober räknade Migrationsverket med att 30.000 skulle anlända, "nyanlända barn".

De som kommer är inga barn. Även om de är 15 eller 16 eller 17, är de inga barn. Ungdomar är den rätta benämningen. Att de sedan kan vara långt över 18 år är inget som förvånar. Konsekvent har Sverige undvikit all medicinsk bedömning, något som våra grannländer har gjort.

I Danmark visade ålderstest att 73 procent av "barnen" var över 18 år. I Norge konstaterades att 48 procent var äldre och i Finland 60 procent. Sannolikheten för att det skulle vara färre i Sverige är helt försumbar. Helt utan ålderstest kan hur många 18+ som helst invandra. Vi som har bemödat oss med att kolla in foton på "barn" i boenden special med 100 procent bemanning, kan helt utan test lätt se med blotta ögat att dessa unga män är just det, unga män. Vissa är inte ens det, snarare medelålders män.

Denna bild är från Svensk Damtidning när kungligheter var och hälsade på "ensamkommande" i Nacka.

En remarkabel bild på flera sätt. Majoriteten unga och halvt medelålders män är det som sticker ut mest. 3 flickor, som inte heller ser åldersadekvata ut har sprängts in bland alla män. Kronprinsessan står längst upp till höger, personal i rutiga skjortor, tröjor och jeans syns lite här och där. Fast ingen, ingen, ser det minsta medveten om att dessa "barn" är unga vuxna. Är de så hjärntvättade, så hypnotiserade, att man har slutat att se det uppenbara? Man kanske bara tänker på att behålla jobbet.

I Göteborgsposten kan vi läsa en artikel av Valerie M Hudson, professor på Texas University i programmet Women, Peace and Security. Hon är bekymrad, för att inte säga perplex, över den skeva åldersfördelningen i "världens mest jämställda land".

Under 2015 anlände cirka 90 unga män om dagen. Antalet flickor var endast 8. Detta borde göra varje mångfaldskramare dödsförskräckt. Hur ska man skapa en enhetlig och positiv miljö utifrån dessa förutsättningar? Stora gäng av marginaliserade, sexuellt frustrerade män driver redan omkring i våra städer och är en förklaring till de horribla våldtäktssiffrorna i Sverige. När sedan dessa gäng kommer att utökas med flera tusen likasinnade män, är problemet inte bara stort. Det är enormt stort.

Redan i dagens läge har Sverige en så skev könsfördelning i åldrarna 15-19 år att vi slår både Kina och Indien, de länder som sedan länge har detta problem. Dessa länder har inte en västanfläkt av den osunda migrationen som den "humanitära stormakten" har. Men den stora skillnaden i antalet män och kvinnor tenderar att öka antalet vålds- och sexualbrott ändå. Och när vi sedan tidigare vet att just denna kategori brott begås av utrikes födda (obs, de med svenskt medborgarskap räknas inte) med ett övertal på 500 procent (fem ggr fler än övriga grupper), förstår vi att brotten bara kommer att fortsätta att öka. Och då är det illa nog redan nu. Hudson skriver vidare:

"Ett andra skäl till oro är att en stor obalans mellan män och kvinnor leder till ökad trafficking, antingen genom prostitution eller tvångsäktenskap. I till exempel Kina och Indien finns en livlig marknad där kvinnor säljs på detta sätt. "...

"... Detta skulle vara en mycket ironisk utveckling för Sverige, som har gett världen den beundransvärda ”svenska modellen” för att bekämpa prostitution."

Mmmm... beundransvärda? Sexköpslagen blir bara ännu mer skrattretande i ljuset av detta.

"Sveriges utrikesminister, Margot Wallström, har till och med formulerat en explicit feministisk utrikespolitik. Men kan Sverige verkligen kalla sin nuvarande migrationspolitik för feministisk? Hur är det möjligt att Sverige, ett av de erkänt mest feministiska länderna i världen, inte verkar bry sig om så kraftiga förändringar i könsfördelningen?"

Svensk feminism är bara en tunn fernissa över det faktum att det finns en enorm rädsla bakom. Det är en sak att stå på taburetter och predika för likasinnade, sätta upp pjäser som SCUM-manifestet, ilsket kämpa mot löneskillnader och bränna upp hundralappar; en annan sak att erkänna rädslan som svenska kvinnor känner för att vistas ute på kvällen. Denna ständiga bortträngning av de verkliga problemen gör att svensk feminism blir tandlös och löjeväckande.