Går inte att bromsa ett runaway train


Så var det dags då. Sverige försöker att bromsa asylinvandringen med några ganska taffliga och otillräckliga åtgärder som inte på något sätt förhindrar det faktum att Sverige redan har skurit ihop under den börda man själv har packat på sin rygg. Otillräckliga därför att det för varje punkt i programmet för åtstramning, finns undantag och tillägg:

Att anhöriginvandringen "begränsas" utan någon definierad gräns, talar om för oss att det hela knappast kommer att förändras. Att man kommer att införa ID-kontroller på alla vägar in till Sverige, innebär inte att man skickar tillbaka dem till första asylland, eller att man förhindrar alla utan ID att träda över gränsen och söka asyl. Alla får som vanligt söka asyl i Sverige men med tillägget att det nu bara blir fråga om tillfälliga uppehållstillstånd.

Den mest radikala åtgärden som faktiskt kommer att minska tillströmningen, är att man kommer att göra medicinska ålderskontroller på de tiotusentals rynkiga, gråhåriga, lönnfeta "ensamkommande flyktingbarn" som irriterat allt fler svenskar. Just det sistnämnda är nog en av de förklaringar som har gjort att testerna nu genomförs. Eller kommer att genomföras snarare.

De nya reglerna kommer nämligen inte helt att börja tillämpas förrän sista april 2016. Men redan idag ska systemet börja praktiseras även om man inte kan utreda förrän i maj månad!!! Idiotin står som spön i backen och det är antagligen inte det enda.

Moderaterna, med Anna Kindberg Batra i spetsen, vill gå längre. Paus, kallar man det. Man vill avvisa asylanter redan vid gränsen om dessa redan har vistats i annat EU-land innan, inte har några ID-handlingar eller helt enkelt inte kan redogöra för varför man söker asyl. Skillnaden mot Fredrik Reinfeldts sjukliga behov av att trycka ner det svenska i skorna och hylla massinvandringen, är total. Utopin har ersatts av pragmatism. Det var så dags nu.

Åsa Romson gråter, hennes parti flyger i taket och Gustav Fridolin sviker sin språkrörskollega; Miljöpartiet går just nu igenom en kris. Det var så dags nu.

Lattekollektivet i Stockholms innerstad är säkerligen skakat. Fast ändå inte. De tiggande romerna utanför varje butik, hög som låg, har inte uppskattats. Inte heller skitkorvarna i de små idylliska parkerna på Södermalm har väckt några positiva reaktioner. Man ska vara ytterst liberal om man anser att dessa är ett exotiskt tillskott i gatubilden.

Så förra året tog medborgargarden på Kungsholmen och vaktbolag på Södermalm initiativet att slänga ut tiggarna och deras skit från innerstaden. Inga protester hördes från sedvanliga "människorättsaktivister". Not in my backyard... Frågan är nu vart man ska ta vägen med sina ömtåliga samveten. Islamister, terrorister, jihadkrigare; hur ska man undgå att skuldbelägga dessa? För som vi alla vet är det ju fråga om desperata, unga män som vill rädda sina kulturer från väst i allmänhet och USA och Israel i synnerhet. För att inte tala om kolonialmakterna, och oss vikingar som belägrade Konstantinopel. Vi bär alla ett ansvar för att draksådden har växt upp här på vår egen gård. Inte en skugga skall falla på "grabbarna" och deras medeltida drömmar om en sönderskjuten civilisation som ändå var en sittande fågel.

Så länge vi sitter här och tar på oss skulden och menar att den tredje världen inte klarar sig själva, förstör vi för båda sidor.

Klimatmötet i Paris är ett ypperligt exempel på detta. Det skyldiga väst ska förmås skänka hundratals miljoner dollar till utvecklingsländerna för att dessa ska satsa på miljövänlig energi. Det är bara ett litet krux? Hur ska väst kontrollera vart pengarna går? Nix, såvitt bloggaren ser så sitter redan julskägget i brevlådan.

Det går inte att stoppa ett runaway train.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK