Igår tvångssterilisering. idag tvångslagar

Nu när Sverige ensidigt har döpt sig till världens "humanitära stormakt" och är berett att dränera hela statskassan för att lämna gränserna öppna för hundratusentals s k flyktingar, är det kanske på sin plats att erinra sig hur Sverige utförde drygt 60.000 steriliseringar 1930 - 1974 på de som ansågs vara så borta i kolan, psyksjuk, sinnesslö eller degenererad att ett fortsatt genetiskt smittat blod måste stoppas.

Dessa skamliga illdåd baserat på bl a den Myrdalska sociala ingensjörskonsten, det såta paret var en av mekanikerna bakom idén om att befolkningskrisen inte går att lösas om det s k folkhemmet besudlas med degenererat material - d v s "psykiskt undermåliga individer". Om man ansågs som "konstig" kunde det vara tillräckligt för att knipsa äggledare eller stoppa spermieproduktion. T ex tvångssteriliserades en kvinna, 20-åriga Astrid som av myndigheterna bedömdes vara "kavat, kokett och hysterisk".

Så här resonerade man i sin världsberömda bok Kris i befolkningsfrågan 1934:

"Bortser man nämligen från den bottensats av psykiskt undermåliga individer, vars fortplantning det är ett samhällsintresse att förebygga ur de synpunkter som nyss angivits, sakna vi helt och hållet tillförlitlig anledning att draga upp arvsbiologiska värdeskillnader mellan samhällsklasserna i vårt land. //"

Skulle då den 20-åriga Astrid vara undermålig för att hon var en framåt tjej som var medveten om sina tillgångar? I den Myrdalska världen var hon det. Idag är det skrämmande hur långt de här tankegångarna har gått när man inte ens tillerkänner begåvade barn sin egen förmåga utan att de diagnostiseras som "särbegåvade" och i behov av skolans stödjande insatser. Ett sådant synsätt klår DDR med hästlängder. Det är också ett klart lysande exempel på hur det svenska tänkandet fortfarande är besmittat av idén att offra individen för det stora sammanhangen i kollektivismens anda. Och där ingår massinvandringen eftersom den föder och matar systemet genom alla som jobbar i det, men också att det tömmer det. Logiken är inte så där glasklar.

Trots Per Albins berömda Folkhemstal, 1928, så var det inte alls alla som fick platsa under folkhemmets tak; närmare bestämt drygt 60.000 personer. Kring 1930 hade Sverige ganska precis 6 miljoner invånare. Så förekomsten, av sterilisering på de som ansågs som udda och vrickade var i princip 1 procent. Men som sagt, "undermålig" är undermålig när det på något sätt hotar det "välfärdindustriella komplexet" som Peter Engellau kallar det på Det Goda Samhället.

Hur är det då idag? Jo, Alva Myrdal kan ligga tryggt och mysa i sin grav. Hennes idéer om att alla barn skulle stoppas in på institution för att där bli indoktrinerade till att bli trogna socialister som i sin tur kan fortsätta som ingenjörer i statens tjänst, har med råge uppfyllts. Absolut utjämning var och är målet. Som bloggaren har skrivit tidigare så ligger nu förskolan i startgroparna för programmet "Det öppna klassrummet" - Om att arbeta normkritiskt.

Normerna som ska kritiseras är det heterosexuellt komponerade samhället. Heteronorm är väl bekant? Barnen ska inte utsättas för denna skadliga inverkan utan ska göras omedvetna om kön och könsidentitet. Visst, good luck.

Men att mixtra med dessa evolutionära processer är inte att vara "normkritisk". Det är en medveten handling - som man tydligen inte kan se konsekvenserna av - att orsaka stor identitetsförvirring hos barn i sin allra mest påverkningsbara ålder. "Vem är jag" kan komma att ersättas av "Vad är jag". Och det liknar en progressiv utveckling av en av världens mest fruktade sjukdomar: Schizofreni.

Själv har jag inga problem att acceptera att vi lever i ett system som bygger på mamma-pappa-barn. Jag har inte heller något problem med homo-, bi- eller transsexualitet. Var och en lever utifrån sina egna preferenser.

Likaså kan jag inte förstå uttrycket "vithetsnorm". Men det är en annan historia.

Men Sverige skulle ju inte vara Sverige om det inte finns undantag som bekräftar reglerna tusenfalt. De psykiskt sjuka, de förståndshandikappade, gamla. folk med ADHD, Asperger och tvångssyndrom m fl, ingår inte längre i de ordinarie vårdinstansernas definition av vad en patient är. En höftopererad är en patient liksom någon med blindtarmsinflammation. Däremot har Landsting och kommuuun en annan benämning på de förstnämnda. Man kallar dem för "brukare".

Uttrycket sägs ha sitt ursprung i det engelska "user", men det förklarar ändå inte den utbredda svenska användningen av begreppet "brukare" på allt och alla som tycks sakna en egen identitet. Man talar varmt om "brukarorganisationer", "brukarinflytande" och "brukarnätverk", men åtminstone jag kan inte låta bli att undra varför just dessa patientgrupper kallas för "brukare". Det är nedlåtande och förmätet, det är att göra en åtskillnad mellan s k riktiga patienter å ena sidan och "brukare" å den andra.

Samtidigt är det grymt obehagligt som får skuggorna av de gamla metoderna för att åtgärda "bottensatsen av psykiskt undermåliga individer vars fortplantning det är ett samhällsintresse att förebygga...//", att växa till i den totala utjämningens paradis.