2.000 asylsökande per dag - "vi tar vårt ansvar"

Ordet 'ansvar' har blivit ett mantra för ansvarslösa politiker och myndighetsutövare som vill spela Allan inför en oförstående och ifrågasättande omvärld. Anna Kindberg Batra, M, är den politiker som mest frekvent förklarar att "Vi (Sverige) tar vårt ansvar" och att andra europeiska länder också måste "ta sitt ansvar".



Och just nu talar Stefan Löfven om 'ansvar' som liknar en papegojas envisa tjattrande. I talet får vi höra att vi befinner oss i en krissituation som trotsar allt i Sveriges historia och att de ekonomiska konsekvenserna är omöjliga att förutse. Alla kommuner måste "ta sitt ansvar" för att om möjligt skaka fram något som liknar tak över huvudet. Inget är är främmande; man talar om gymnastiksalar, tältläger, båtar(!), kyrkor och så naturligtvis att våra "öppna hjärtan" även ska ske på ett konkret sätt genom att vi som bor i stora lägenheter "erbjuder" plats, liksom sommarstugeägare. Likaså får gamla inom äldrevården nöja sig med dubbelrum; ett s k kompisboende.

2.000 människor, lika många som antal elever på en större skola, anländer nu till Sverige - varje dag! Situationen är naturligtvis ohållbar, skattehöjningar på flera tusen kr i månaden väntar i kommunerna, och det även om statsbidragen ökar. Och den s k välfärden?

Hanif Bali, M, skriver i klartext på Dagens Samhälle att den nuvarande utvecklingen talar för en systemkollaps. Legitimiteten för ett värdigt asylmottagande faller som en fura när det slår klart att den kommande bosituationen knappt skiljer sig från den de massläger i Libanon och Turkiet som asylanterna har lämnat. Tältläger är alltid tältläger oavsett i vilket land de befinner sig. Och alldeles oavsett hur mycket de kostar. Vilket är mycket, väldigt mycket. Ingen har den blekaste aning om vad notan för asylmottagningen slutar på 2015. Men det är lätt att förstå kommungubbarna när de vrider sina händer och kastar sig av och an under de sömnlösa nätterna. Det finns ingen lösning i sikte, inte ens på kortaste tiden räknat.

Äldre med egen lägenhet eller eget rum på äldreboende får finna sig i att snart dela sitt boende, s k kompisboende. Man presenterar detta som något positivt, d v s en av de gamla vanliga undanmanövrarna för att slippa förklara vad det egentligen handlar om. Kompisboende har redan börjat praktiseras för ungdomar i Stockholm.

Stockholm har en bostadskö på nära en halv miljon. Enbart förra året ansökte 42.000 nya personer om bostad. Även den mest bevingade godhetsprofet kanske misstycker när myndigheterna står i dörren och vill inhysa en "kompis" i lägenheten. Eller kanske i fritidshuset i Sandhamn.

Så här skriver Hanif Bali:

"På grund av den enkla verkligheten att Sveriges välfärdssystem inte klarar av att ge uppehållsrätt till alla i världen som är berättigade till asyl så har vi konstruerat en kvot där endast de som klarar av att betala för en livsfarlig resa hit får möjlighet att söka asyl."

"Det är som om vi endast skulle ge stöd till rullstolsburna om de lyckades ta sig till kommunhusets sjunde våning via trapphuset. Lägg därtill att vi har mage att påstå att detta system gör oss till en humanitär stormakt."

Men idag så är Anna Kindberg Batra beredd att "ta ansvar". Men nu gäller det att införa gränskontroller in till Schengen-området. Obs inte någon som helst kontroll över Sveriges gränser ska införas. Stefan Löfven reserverar sig förstås genom sedvanlig flathet:

"Vi är självfallet beredda att göra det, men det bedömer myndigheterna bäst. Men jag drar mig för att själv göra den bedömningen. Det kan bli litet våghalsigt om vi själva ger oss in i sådana bedömningar. Vi har ännu inte fått några sådana signaler."

Signaler? Alla europeiska länder slår ifrån sig eftersom man tänker på att i första hand agera enligt de egna lagarna med hänsyn till ekonomi, säkerhet, trygghet och omsorgen om den egna befolkningen. Inget land, absolut inget annat land är berett att offra hela samhällssystemet i ett självförvållat, altruistiskt självmord.

Det neutrala och alliansfria Sverige har alltmer utvecklats till ett historielöst och anti-intellektuellt U-land där det individuella ansvaret över de val man gör sedan länge är utplånat. Allt skylls på politiker, lärare och arbetsgivare utan en tanke på det egna handlandet. Det förutsätts att det är politiker, lärare och arbetsgivare ska fixa biffen. Den prestation som betraktas som rättvis och förärat den egna personen är att vinna på Triss eller Lotto.

Anti-intellektualismen har lett fram till verklighetsförfalskning genom kulturmarxism, genusvetenskap och allmän relativisering av på nästan alla ämnesområden. Kan man ingenting så kan man alltid säga att det inte finns någon sanning eller absolut kunskap; något som vi matas med dagligen och har dessutom tillåtits att ha tolkningsföreträde.

Bara ett folk som lider brist på verklig kunskap och egenvärde,slickar skorna på makthavare som är precis lika pantade som man själv. Bara ett folk som vägrar ta ställning inklusive ta ansvar för det egna livsvalet, kan påtvingas dagens asylexplosionen.

Dagens katastrofscenario skulle inte ha varit möjligt om det inte vore för dessa herrar: Olof Palme, Bengt Westerberg och Fredrik Reinfeldt och hans giftermål med Miljöpartiet. En följd därav var att Migrationsverket själva beslutade om fri invandring från alla som sade sig komma från Syrien. Det är detta som slår igenom med full kraft just nu. Signalpolitik är bara förnamnet. Även de människor som kommer från Eritrea har fri lejd. I själva verket är det i dagens läge få flyktingar som kan avvisas. Alltid är det någon konvention, något hänsynstagande, någon tortyrrisk, någon statslöshet etc etc som omöjliggör avvisning eller utvisning av dem som har begått brott av svårare grad.

I uttrycket "vi tar ansvar" finns bara flathet och feghet. Precis som man gjorde innan och under WW2. Fast denna gång är det vi själva som sitter med Svarte Petter i båten.