Känslokortet är lagt - så även locket
Den osannolika flyktingtillströmningen till Europa saknar motstycke i modern tid. Medan arabländerna håller på att utplåna sig själva, grälas det i EU om vem som gör vad med vem och vilka. Vi får höra att det sätts upp taggtrådsstängsel och virtuella murar och stoppatruller står vid gränserna för att helt sonika mota bort de tusentalet människor som tränger sig på. De allra flesta EU-länder vill inte alls "ta ansvar", som det så fyndigt uttryckts när det handlar om flyktingmottagning. Istället är det Sverige, och Tyskland som "öppnar sina hjärtan", och släpper igenom hundratusentals människor från främst Syrien men också Afghanistan och Irak, mot en osäker framtid.
Det är svårt att undvika och inte så lite cyniskt, men vem har skapat denna folkvandring genom Europa mot Lyckan i Tyskland och Sverige? Retorisk fråga, men det är Tyskland och Sverige och naturligtvis Italien som genom sina "räddningsoperationer" från Medelhavet har ökat förväntningarna hos de utomvästliga invandrarna från MENA-området att göra sina livsfarliga seglatser. Man förstår lite hur de resonerar: "Om båten sjunker blir vi räddade ändå". En klen tröst när man väl ligger i vattnet och sprattlar.
Om det var kärvt innan så är det nu dödshotat att kritisera Sveriges extrema invandringspolitik. Efter ett år av uppvaknanden hos gammelmedias tidningsredaktioner, trycks nu locket på kanske för alltid. För vem vill vara kritisk nu när vi har sett bilderna på den lilla Aylan flytande i vattnet med ansiktet neråt? Svaret är att vi ska vara mer kritiska än någonsin. Man har dragit känslokortet nummer 1, döda barn, för att kväsa allmänheten. Den stackars pojken får spela huvudrollen i ett medialt taskspel med många skumma implikationer.
"Folket", den där ansiktslösa hopen människor som egentligen ingen passar in i, drivs nu av en önskan att hjälpa. Det är underligt vilket sprängstoff som bilder kan innehålla. Men inte bara det. Politisk vänster har skapat ett fullskaligt krig mot de mer sansade och kunniga inom media och allmänheten, genom en daglig kaskad av nyheter från landsgränser och belastade zoner där flyktingar, riktiga och lyckosökare, vistas. Men är situationen värre nu än annars? Eller har politisk media tagit avstamp från bilden av Aylans döda kropp för att starta ett folkligt stöd för Sveriges extrema invandringspolitik. Eller är alltihop ett försök att underminera Sverigedemokraternas framfart i folkopinionen? Gissa om vi kommer att drunkna i färska undersökningar om hur partisympatierna fördelar sig under de närmaste veckorna!
Det obehagliga och snuskiga utnyttjandet av människors uppriktiga solidaritet är ytterligare ett lågvattenmärke för svensk politisk media
Och:
En läsare på min egen blogg har gjort intressanta observationer:
Och på Det Goda Samhället skriver Patrik Engellou om hur utländsk media hanterar det som i Sverige hamras in dag efter dag. Inte i något annat jämförbart land har så mycket skrivits om den folkvandring som pågår. Imperiet slår tillbaka, men det är det svenska imperiet som utmärker sig.
Tidigare i år skrev två folkpartister (Jenny Sonesson och Ulrica Westerlund) om att det måste gå att diskutera "volymen" för invandringen till Sverige. Om inte, så får vi ett scenario då hela välfärdssektorn undermineras och faller ihop som en sufflé (som den alltid har varit), alternativt stora skattehöjningar som svälter ut den rediga ansträngda svenska medelklassen.
Dessa två damer har dessutom granskat de våldsamt uppblåsta siffrorna för utbildning asylanterna påstår att de har. I själva verket har 70 procent en undermålig utbildning eller också ingen alls, d v s är analfabeter. Asylanterna får ju själv uppge vilken utbildningsbakgrund de har. Och blir uppenbarligen trodda med tanke på att media pratar om "kompetensregn". Man skriver:
Nu är det ju så att RB inte är något pålitligt organ för att mäta s k barnfattigdom, vilket Janne Josefsson avslöjade härom året i Uppdrag Granskning. Ordet "fattigdom" betyder ingenting om det används på ett oansvarigt sätt. Och det gör det i Sverige. Liksom många andra ord och begrepp som kan peka på att någon eller några lider under svåra omständigheter. Sant eller inte tycks inte spela någon roll. Huvudsaken är att man planterar in budskapet om att man ska känna skam för att man har det bra och är beredd att dela med sig. Entydigt med höga skatter och svällande välfärdssektor för att på något sätt hålla skutan flytande ytterligare några år. Makten är varken solidarisk eller human; den strävar bara efter evigt maktinnehav över ett folk som har fått allt mindre att säga till om.
Det är därför bloggaren känner illamående inför medias intelligensfria och snyftlika reportage; dåligt underbyggda, salvesefulla, sentimentala och med ett stråk av anklagande inprogrammerat. Ger vi uttryck för någon som helst skepsis inför detta mediala och politiska bombardemang, är vi känslolösa och rent av onda.
I Danmark sägs det pågå en "folkvandring" av monumental styrka. Frän Tyskland kommer de och har näsan inställd mot Sverige. Från media låter det som om det skulle röra sig om tiotusentals men i den mer komplicerade verkligheten, rör det sig nu om c:a 300 individer. Den nuvarande flyktingskaran ifrån Medelhavet består inte av miljontals utan snarare siffror runt 150.000 människor (Studio Ett).
Varför låter folket sig luras? Svar: För att de inget vet. Den svenska befolkningen är sorgligt okunnig och är ett tacksamt objekt för subjektiva och vinklade nyhetsrapporteringar och politisk indoktrinering.
Slutligen: De allra flesta EU-länder har ingen lust att utöka befolkningen med tusentals, tiotusentals eller hundratusentals människor som har visat sig vara svåra att integrera och mest av allt, har medverkat till att tryggheten är kraftigt decimerad genom upprepade terrordåd och allmänt ökat våld. Sverige har också haft en incident där en engelsk islamist sånär sprängde flera hundra julhandlande svenskar 14 december 2010, men genom egen fumlighet bara sprängde sig själv.
Man kan nästan höra hur det låter i migrationsbranschen i länder som Spanien, Portugal, Österrike, Rumänien och naturligtvis Ungern och Danmark. De är säkerligen inte glada på oss, tror faktiskt att Sverige tillhör ett av de mest oönskade länderna just nu, ett riktigt hatobjekt.
Men här fortsätter det precis som vanligt. Och mer ska det bli. Högre bidrag till allt fler är det senaste på gräddhyllan Sverige, just nu på agendan. Det är bara att gnugga guldfingrarna.
Det är svårt att undvika och inte så lite cyniskt, men vem har skapat denna folkvandring genom Europa mot Lyckan i Tyskland och Sverige? Retorisk fråga, men det är Tyskland och Sverige och naturligtvis Italien som genom sina "räddningsoperationer" från Medelhavet har ökat förväntningarna hos de utomvästliga invandrarna från MENA-området att göra sina livsfarliga seglatser. Man förstår lite hur de resonerar: "Om båten sjunker blir vi räddade ändå". En klen tröst när man väl ligger i vattnet och sprattlar.
Om det var kärvt innan så är det nu dödshotat att kritisera Sveriges extrema invandringspolitik. Efter ett år av uppvaknanden hos gammelmedias tidningsredaktioner, trycks nu locket på kanske för alltid. För vem vill vara kritisk nu när vi har sett bilderna på den lilla Aylan flytande i vattnet med ansiktet neråt? Svaret är att vi ska vara mer kritiska än någonsin. Man har dragit känslokortet nummer 1, döda barn, för att kväsa allmänheten. Den stackars pojken får spela huvudrollen i ett medialt taskspel med många skumma implikationer.
"Folket", den där ansiktslösa hopen människor som egentligen ingen passar in i, drivs nu av en önskan att hjälpa. Det är underligt vilket sprängstoff som bilder kan innehålla. Men inte bara det. Politisk vänster har skapat ett fullskaligt krig mot de mer sansade och kunniga inom media och allmänheten, genom en daglig kaskad av nyheter från landsgränser och belastade zoner där flyktingar, riktiga och lyckosökare, vistas. Men är situationen värre nu än annars? Eller har politisk media tagit avstamp från bilden av Aylans döda kropp för att starta ett folkligt stöd för Sveriges extrema invandringspolitik. Eller är alltihop ett försök att underminera Sverigedemokraternas framfart i folkopinionen? Gissa om vi kommer att drunkna i färska undersökningar om hur partisympatierna fördelar sig under de närmaste veckorna!
Det obehagliga och snuskiga utnyttjandet av människors uppriktiga solidaritet är ytterligare ett lågvattenmärke för svensk politisk media
Och:
En läsare på min egen blogg har gjort intressanta observationer:
"Bilden verkar riggad av sjögången att döma om det nu inte skulle vara så att Turkiet fått tidvatten och att bilden är tagen vid lågvatten. Skäms journalister och fotografer inte, är allt tillåtet när den kulturmarxistiska agendan skall drivas vidare?"
Och på Det Goda Samhället skriver Patrik Engellou om hur utländsk media hanterar det som i Sverige hamras in dag efter dag. Inte i något annat jämförbart land har så mycket skrivits om den folkvandring som pågår. Imperiet slår tillbaka, men det är det svenska imperiet som utmärker sig.
Tidigare i år skrev två folkpartister (Jenny Sonesson och Ulrica Westerlund) om att det måste gå att diskutera "volymen" för invandringen till Sverige. Om inte, så får vi ett scenario då hela välfärdssektorn undermineras och faller ihop som en sufflé (som den alltid har varit), alternativt stora skattehöjningar som svälter ut den rediga ansträngda svenska medelklassen.
Dessa två damer har dessutom granskat de våldsamt uppblåsta siffrorna för utbildning asylanterna påstår att de har. I själva verket har 70 procent en undermålig utbildning eller också ingen alls, d v s är analfabeter. Asylanterna får ju själv uppge vilken utbildningsbakgrund de har. Och blir uppenbarligen trodda med tanke på att media pratar om "kompetensregn". Man skriver:
"Konsekvenserna syns när det gäller bidragsberoende, bostadssegregation och barnfattigdom. Redan i dag utgör utrikes födda över 40 procent av alla långtidsarbetslösa och över 60 procent av de som är långvarigt beroende av försörjningsstöd. Enligt Rädda Barnen lever nästan vart tredje barn med minst en utlandsfödd förälder i ekonomisk fattigdom."
Nu är det ju så att RB inte är något pålitligt organ för att mäta s k barnfattigdom, vilket Janne Josefsson avslöjade härom året i Uppdrag Granskning. Ordet "fattigdom" betyder ingenting om det används på ett oansvarigt sätt. Och det gör det i Sverige. Liksom många andra ord och begrepp som kan peka på att någon eller några lider under svåra omständigheter. Sant eller inte tycks inte spela någon roll. Huvudsaken är att man planterar in budskapet om att man ska känna skam för att man har det bra och är beredd att dela med sig. Entydigt med höga skatter och svällande välfärdssektor för att på något sätt hålla skutan flytande ytterligare några år. Makten är varken solidarisk eller human; den strävar bara efter evigt maktinnehav över ett folk som har fått allt mindre att säga till om.
Det är därför bloggaren känner illamående inför medias intelligensfria och snyftlika reportage; dåligt underbyggda, salvesefulla, sentimentala och med ett stråk av anklagande inprogrammerat. Ger vi uttryck för någon som helst skepsis inför detta mediala och politiska bombardemang, är vi känslolösa och rent av onda.
I Danmark sägs det pågå en "folkvandring" av monumental styrka. Frän Tyskland kommer de och har näsan inställd mot Sverige. Från media låter det som om det skulle röra sig om tiotusentals men i den mer komplicerade verkligheten, rör det sig nu om c:a 300 individer. Den nuvarande flyktingskaran ifrån Medelhavet består inte av miljontals utan snarare siffror runt 150.000 människor (Studio Ett).
Varför låter folket sig luras? Svar: För att de inget vet. Den svenska befolkningen är sorgligt okunnig och är ett tacksamt objekt för subjektiva och vinklade nyhetsrapporteringar och politisk indoktrinering.
Slutligen: De allra flesta EU-länder har ingen lust att utöka befolkningen med tusentals, tiotusentals eller hundratusentals människor som har visat sig vara svåra att integrera och mest av allt, har medverkat till att tryggheten är kraftigt decimerad genom upprepade terrordåd och allmänt ökat våld. Sverige har också haft en incident där en engelsk islamist sånär sprängde flera hundra julhandlande svenskar 14 december 2010, men genom egen fumlighet bara sprängde sig själv.
Man kan nästan höra hur det låter i migrationsbranschen i länder som Spanien, Portugal, Österrike, Rumänien och naturligtvis Ungern och Danmark. De är säkerligen inte glada på oss, tror faktiskt att Sverige tillhör ett av de mest oönskade länderna just nu, ett riktigt hatobjekt.
Men här fortsätter det precis som vanligt. Och mer ska det bli. Högre bidrag till allt fler är det senaste på gräddhyllan Sverige, just nu på agendan. Det är bara att gnugga guldfingrarna.
Kommentarer