Från "pojkstreck" till terrorism

"Pojkstreck". Så kallade dåvarande integrationsminister Nyamko Sabuni bränderna i bilar, garage, skolor och en synagoga för sisådär 10 år sedan. Sabuni roar sig nu åt fortkörningar i lyxbilar och blev av med körkortet 15 maj - i tre månader framöver. Bara att gratulera Nyamko: En vanlig människa skulle få kortet spärrat ett år. Hon körde nämligen i 158 km/h på 110-väg.

Men hon har också tur med ett välbetalt jobb i konsultbranschen. Och att hon slipper allt vad politik heter. Politikerna idag ägnar sig åt förtvivlade undanflykter från det faktum att Sverige befinner sig i ett pre-krigiskt tillstånd med stora, våldsamma bränder varje dag och mord flera ggr i veckan. Svenskarna har pinnat upp "invandringen" till den största politiska frågan att ta itu med.

Idag höll Stefan Löfven och Jonas Sjöstedt sina sommartal, något som har etablerats under de senaste åren. Lövfen hade som flaggskepp en satsning på yrkeshögskolan, ett vällovligt initiativ tycker bloggaren. I övrigt var det blekt och fegt i vanlig ordning. Visst nämnde han i förbigående IKEA-morden och granatattackerna i Malmö men i egentlig mening utmynnade det hela med ett förslag på skärpt lagstiftning för vapenhantering.

För bränderna lamslår just nu stad efter stad, eller snarare förstör. Det brinner i Eksjö, den s k trästaden från 1500-talet, ett oskattbart kulturarv, är i fara när ett av husen tog fyr i natt. En kvinna dog i lågorna i lägenheten där branden startade, oklart hur. Vi har tyvärr lärt oss att när "det är oklart hur" är branden anlagd.

Samtidigt: Sedan kl 15.30 idag brinner det i ett flerfamiljshus i.Kristianstad Ännu finns bara en kort notis om detta. Men scenariot är detsamma; branden har startat i en lägenhet.

För mindre än en vecka sedan brann ett hus ner i Kortedala, Göteborg.. Orsaken sades vara att en kvinna hade stått och friterat och oljan tog eld. 200 människor är utan bostad. Lika många är hemlösa p g a branden i Eksjö.

För exakt en månad sedan brann en företagslokal ner på Hisingen, Göteborg. En man sitter idag häktad för grov mordbrand, men fler ungdomar har roat sig med att hänga på. En möbelaffär brann ner till grunden. En stor räddningsstyrka måste rycka in.

Och då är inte alla "småbränder" medräknade. Skolor brinner varje dag, liksom bilar och restauranger. Personalen på de olika krogarna och pizzeriorna turas om att tutta på varandras näringsställen. Den organiserade brottsligheten är utbredd i varje större stad och beskyddarligor hotar krogarna om man inte betalar en avgift varje vecka/månad. Yle rapporterar från Biskopsgården efter krogskjutningen då två mördades, om hur maffiastrukturerna har accelererat sedan år 2000. Varje gärning innehåller också en hämndaktion; det är en våldsspiral utan slut. "Vilsna unga män utan hopp", sägs vara grundorsaken.

"Utan hopp"? Nej, hoppet handlar om pengar, dyra bilar och "respekt". Man tycks inte tro på att det går att tjäna några klöver på att ha ett 8-17-jobb som svennarna. Istället handlar det om de lättaste sätten att bygga upp en ekonomi värd namnet. Några genusmuppar på Länsstyrelsen, Västra Götaland kallar detta för maskulinitet, alltså att det ligger i själva mansnormen att utöva våld. På något sätt har de faktiskt rätt. Men det finns en överrepresentation bland unga invandrade män.

Att våldsbrottsligheten minskar är en dyr käpphäst för kriminologer. Det är då fråga om väldigt magert underlag där befolkningsgrupper får självskatta sin utsatthet för brott. Med tanke på ett hårdnande klimat av hot om våld, brand och förstörelse tycks ha ökat så kanske självskattning är ett mycket trubbigt redskap. I varje fall inte tillförlitligt.

När det handlar om mordbränder så ligger något mycket värre begravt i askan: Är inte dessa en form av terrorism? Man skapar en atmosfär av rädsla och tystnad; ett hot om en samhällskollaps. Detta är terrorismens innersta mål: Att samhället utplånar sig självt för att undvika att någon annan gör det. Och det dör i tystnadens och undfallenhetens grå korridorer.

På SR 1 har ett reportage om mordet på John Hron körts för andra gången idag. Programmet är en 15 år gammal produktion och är en moders berättelse om svenska nazisters bestialiska dödsmisshandel av en 14-årig pojke, uppenbarligen utan orsak.

SR 1 har tydligen ingen ambition att göra färska reportage om Det Nya Sverige. Man föredrar gamla surdegar som går att dela upp i svart och vitt. På den tiden var allt enkelt och lättolkat. Idag får all svensk gammelmedia allt svårare att hålla skenet uppe om en gemensam fiende alla kan samlas emot. Det verkar som om terrorismens dunkla skugga har brett ut sina vingar över sin sista utpost; Sveriges Radio och Sveriges Television.

Vi visste att den dagen skulle komma. När de röda fanorna slokar och vägglössen kryper omkring i de slitna vecken. Men nu kan alla se dem.