Feminismen gör kvinnor till förlorare

Sara Mohammad är grundare till föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime, GAPF, och åtnjöt till en början mediernas gunst då hon kämpade för muslimska kvinnors rättigheter såväl i Sverige som i Irak där hon kommer ifrån.

Men vad händer? Nu är Sara portförbjuden från alla sammanhang som på något sätt anknyter till islam och att det är den islamiska kulturen som är det största hotet mot kvinnors fri- och rättigheter och där "vita medelålders män" är de som står upp för dem. Här är det Torbjörn Jerlerup, liberal sosse(?) som fördömer Saras kamp mot den ökande toleransen för islam oh islamism i Sverige.

"Hat och rasism tar sig många olika former. Ett sätt är att man försöker beröva offren för hatet de definitioner och ord för att beskriva hatet som de tagit till sig. Så sker ganska ofta med ordet antisemitism och ordet islamofobi.
För mig är det mycket allvarligt, och rasistiskt!"

Detta för att Sara själv har kallat sig själv för islamofob men i betydelsen att "det inte är konstigt att ha fobi mot företeelser som stening, barnäktenskap och avhuggna händer vid stöld".

Som sagt, det går att hitta rasism överallt bara man övar sig på det.

Igår skrev Sara Mohammad en artikel på SVT Opinion om det faktum att badhus över hela landet nu har börjat införa speciella badtider för kvinnor. I Östersund har dessutom badhuset börjat sälja s k  burkinis, d v s badräkter som täcker armar och ben och så huvudet förstås. Även när man har könssegregerade badtider så är det tydligen alltför farligt att visa bar hud och hårtestar. Jorå, kvinnor är ofta sina värsta fiender.

Sara Mohammad skriver:

"En uppdelning av kvinnor och män, som i fallet med skilda badtider i simhallar, är ett bevis på islamisters makt och förmåga att driva igenom gamla regelverk i det nya landet.
Det som ser ut som en enkel lösning på ett praktiskt problem är i själva verket en kapitulation för det förtryck som vi en gång flydde ifrån."

"Religion och kultur blir återigen argument som tillåts att motarbeta jämställdhet och likabehandling av män och kvinnor. När religiösa ledare får ett lillfinger dröjer det inte länge innan de tar hela handen. Börjar vi vänja oss vid att ge företrädare för den människosynen att sätta agendan, vet vi inte var vi hamnar."

Den "vänlighet, välvilja och tolerans" som det svenska samhället visar upp för radikala läror av de mest skilda slag kan lätt resultera i att alltihop 'blows up in our faces'. Dessutom handlar det inte om välvilja och tolerans utan om feghet och flathet inför att ta striden mellan islamisering och våra egna ideal.

Redan för ett år sedan ströks både Sara Mohammad och hennes organisation mot hedersvåld, GAPF, från talarlistan vid en stor manifestation mot sexuellt våld och för samtyckeslag. Anledningen var:

"Såg aldrig att hen var talare? Såg bara att organisationen stod med som arrangör, men de har tydligen inte tillfört något till demonstrationen (enligt arrangörerna). Sedan förstår du väl själv att om någon kallar sig islamofob så finns det många som inte vill gå på en demonstration anordnad av hen?”"

Gud bevare oss. "Systerskapet" är inte mycket värt när det handlar om realtiteter. Mäns våld mot kvinnor ter sig faktiskt olika beroende på i hur hög grad kvinnor respekteras och värdesätts. Bloggaren har egna erfarenheter av arabmuslimska män och hur de ser på mig och bemöter mig. Det är inte behagligt. Det är ett riktigt magplask att påstå att alla män, oavsett ursprung, är kvinnoföraktande och använder sig av våld mot kvinnor om de bara får för sig detta.

Det som pågår nu och har pågått under tiotalet år är att kvinnor överlag har givit sig själva stämpeln som eviga offer för maktordningar och patriarkala strukturer. När man säger sig kämpa mot dessa handlar det bara om löneskillnader och föräldraledighet. Alla människor fungerar i ett högre och större sammanhang än så, det gäller män såväl som kvinnor. De riktigt tuffa problemen för båda könen är otryggheten i den omedelbara omgivningen, utarmningen av våra gemensamma resurser och skolans förfall. Väsensskilda kulturer krockar och det finns ingen nödbroms eller damage control eftersom alla "anti-rasister" vägrar att erkänna de problem som finns. Det är väl endast ljuvt kulturutbyte som uppstår när sju asylsökande "barn" våldtar en svensk tjej som har varit dum nog att följa med dem hem?

Här ger brittiska Pat Condell sin version av hur omvärlden ser på Sverige av idag, "The rape center":




När de som själva är muslimer, som Sara Mohammed, kritiserar islam råkar dessa lika illa ut som om de vore sverigedemokrater. Åtminstone om de är kvinnor. Muslimska män får gärna kritisera islam även om inte det heller faller i god jord. INGEN får egentligen kritisera islam; det verkar vara det heligaste Sverige kan uppbringa. Ja, bakom sosseriet naturligtvis. Och Olof Palme.

När muslimska kvinnor vill framhäva frihet, oberoende och jämställda relationer inom islamsk kultur, blir de kallade för rasister! Och det är svenska tokfeminister som håller i klubban för att banka sina olydiga systrar ner i fotknölarna. För feminismen är till stora delar en akademisk konstruktion i första gradens förvillning och mundiarré. Vad är deras teorier egentligen värda när man smiter undan definitionen av hedersförtrycket som världens mest kvinnofientliga och våldsamma kulturella manifestation?

Hela relativiseringen av kulturella, värderelaterade och politiska skillnader i synen på förtryck, handlar bara om en sak: Feghet. Att ge sig på "vita medelålders män" är safe och man applåderar vilt varandras utspel om den förtryckande, västerländska könsmaktsordningen, utan att tänka en sekund på hur alla de 70.000 tjejer (och killar) mår som varje dag lever under ett ok av religiös och kulturell dogmatism. Att inte erkänna hedersvåldet som pågår för fullt i Sverige är att förneka och svika dessa ungdomars rätt till ett eget liv.