Asylpolitik på rygg

Den svenska  rättssäkerheten naggas alltmer i kanten. Tokerierna tycks aldrig få något slut. Nu senast släpps en av de terrormisstänkta i Göteborg fri av Hovrätten p g a "sitt hälsotillstånd". De andra två sitter emellertid kvar i häktet, men man kan ju börja undra när också dessa börjar få fysiska eller psykiska "begränsningar". Vi måste ju förstå att dessa pojkar är mycket utsatta och ömtåliga eftersom man har rest ner till Syrien och halshuggit, våldtagit och slaktat x antal oskyldiga i Islamiska Statens namn. Enligt Mona Sahlin har dessa småpojkar "lurats" att åka ner!

"För det första har inte alla som återvänt gjort vedervärdiga handlingar. De som har gjort det ska förstås straffas, men andra som reser ned har kanske mer eller mindre lurats in i något de inte kunde föreställa sig i förväg."

Och:

"Det vore det bra om alla kommuner lärde sig vad man ska göra när man ställs inför problem med extremism av något slag. Det kan hända var som helst. Utanförskap, ilska, frustration finns överallt." 

En sådan inställning gör åtminstone bloggaren vettskrämd. "Det kan hända var som helst". Nej, det kan det inte. Dessa småpojkar har drillats i fanatiska kretsar i svenska moskéer. Moskéer som ofta är finansierade av Saudarabien och gästas av islamistiska och judehatande predikanter. Mona Sahlins fega och urspårade tyck-synd-om-retorik lockar fram gapskratt bland fundamentalistiska gäng, gäng som växer för varje dag som går.

"A spineless people, men and women born without pride. Allah has given us a safe haven in the infidel country, so we can rest and recover. Soon we will also destroy this place".

Orden är Abu-Ibrahims som har varit IS-krigare i två år och betraktar Sverige som det lättaste landet att erövra.

"This battle is already won without a struggle, you have without a fight already surrendered to us because you lack the fight in your heart. You have no army, you can not defend yourselves without help from others and who wants to help a people that never stood up for themselves? While the world is laughing at you as they talk about the "Submissive people" down there in Syria"

Visst, en 23-årig skrytare kan kanske tas med en nypa salt, men det är obehagligt att konstatera att han har rätt om de svenska makthavarna och det minimala militära skydd som Sverige kan uppbringa vid ett angrepp inifrån den egna nationen. Och att de svenska kommunerna skickar mördarna på terapi och erbjuder gräddfiler till bostads- och arbetsmarknaden, är för dumt för att kommentera.

Att ge upp utan strid är Sveriges råmärke, i alla fall under de senaste 200 åren. "Fred" i svensk tappning är att lägga sig platt för fienden, "see no evil, hear no evil". Men det har till viss del tjänat oss väl. Att Sverige efter WW2 kunde bygga upp ett samhälle med högt välstånd berodde i huvudsak på att vi aldrig slogs mot Hitler. Också där var vi "submissive", den gången i förhållande till Nazi-Tyskand.

Men när det gäller islamismen fungerar det inte så. Vi har redan islamisterna hos oss; de obefintliga kontrollerna vid  landsgränserna har resulterat i svängdörrar för kleti och pleti, de flesta utan ID-handlingar.

Migrationsverket har policyn att man ska tro på den asylsökande (särskilt ensamkommande) utan att undersöka fakta, som t ex ådersbestämning. Denna undfallenhet är häpnadsväckande. Det handlar snarare om de ryggradslösa svenskarna som har tappat både stolthet och förmågan att kämpa. Vi är helt enkelt sitting ducks.

Hot, övergrepp i rättssak, mordbrand och vandalisering hos såväl åklagare som domare har dramatiskt ökat. Det är lätt att föreställa sig hur det påverkar rättssäkerheten.

Implementeringen av islam i Sverige verkar inte möta några hinder. Det finns inget motstånd eller patos för den egna nationen utan man säljer ut den precis som om det gällde annandagsrean.