Sveket mot svenskarna



Årskull

Beräknad pensionsålder

Tid som pensionär

193065 år17 år 5 månader
194565 år 6 månader19 år och 4 månader
196067 år och 6 månader19 år och 5 månader
197568 år och 7 månader19 år och 10 månader
199069 år och 4 månader20 år och 3 månader










Med glada tillrop meddelar Pensionsmyndigheten att vi nu får välja hur länge vi ska jobba. För att sluta vid 65 års ålder är omöjligt i dagens situation. De som är födda 1954 och framåt blir tvungna att jobba minst 2 år efter 65 för att få ut full pension. Men det är i dag. Om livslängden ökar måste vi jobba ännu längre. Och eftersom vi med blixtens hastighet blir fler och fler i det här landet, så blir också de äldre fler. När nås smärtgränsen för hur mycket makthavarna kan utnyttja oss?

Det är en plundring av våra gemensamma inkomster som sker just nu. Detta innebär naturligtvis att det är vi personligen som får stå för fiolerna. Lika mycket som man ömmar för asylanter och tiggare, lika lite bryr man sig i den övriga befolkningen; majoritetsbefolkningen som redan nu "går in i väggen" p g a för stor arbetsbelastning. Det är skamligt.

Den som är född 1990 och framåt måste i dagens läge jobba till minst 70 års ålder. Pensionsmyndigheten framställer detta som ett välkommet besked utan att fråga om den individuella variationen i arbetsförmåga vid denna ålder. Många är mycket slitna redan i 60-årsåldern och får förtidspension vid 61-62 års ålder. Den förlust av ålderspensionens maxbelopp blir orimligt stor.

S k fattigpensionärer, d v s de som lever på bara 60 procent av inkomsten från arbetslivet, sägs öka. Men uppgiften är gammal. Det finns inga nya data som kan påvisa ytterligare än ökning. Varför? Tyckte man att siffran 225.000 fattiga pensionärer var så neslig så att man "glömde" att uppdatera antalet?

En successiv minskning av pensionerna har skett sedan 2009, särskilt åren 2010-2014 då den s k bromsen slog till. En fattig pensionär med bara grundpension har att röra sig med 6.700 kr/månaden, FÖRE skatt. Kvar blir alltså 4.500 kr. Det finns inget annat EU-land som har så låga pensioner.

Den eviga 10.000-kronorsfrågan är som alltid: Vart tar pengarna vägen? Detta ger en liten indikation:

Mindre än hälften betalar alltså för resten. Här bakas barn och äldre ihop på ett sätt som inte är helt klart. Men eftersom pensionärer närmar sig 2 miljoner så är det väl inte en alltför kvalificera gissning att de utgör den större gruppen.

Det man vill göra är att öka den röda delen i cirkeln och minska den grå. Naturligtvis för den vise. Det är bara det att makthavarna inte jobbar för en sådan balans. Den vänstra delen av cirkeln kommer att öka från år till år genom den sanslösa asylinvandringen som skapar ett nytt Västerås varje år. Dessutom, nu när 40-talisterna har gått i pension behöver dessa kravmaskiner det allra bästa av det mesta. När vi andra så småningom kommer ifråga för olika former av äldreboende så kommer det att vara fullt. I varje rum ligger en dement 40-talist och skriker på service. Suck.

Förutom att vi ska jobba fram till 67 och 70, så kommer vi att tjäna allt mindre på det. De stora utgiftsposterna; asylinvandringen och pensionsavgångarna, driver redan nu upp skatter och avgifter. Högkostnadsskyddet har fått en framflyttad gräns innan det är dags för frikort. Detsamma gäller för medicinerna. Som gammal konsumerar man mer av dessa tjänster och man borde ha rätt till en gräddfil där det blir billigare och mer lättillgängligt att ta sig till vårdinstanserna.

Istället skyller de styrande och dess 500 myndigheter på de gamla som blir allt fler och äldre. De som borde gå i pension vid 65 får med all önskad tydlighet veta att det är på grund av deras egen ökande ålder som man får en försämrad ekonomi. Man får skylla sig själv som inte har vett att dö i tid.

Den "humanitära stormakten" är ytterst selektiv i sitt sätt att vara human. Humanism används bara som term för tyck-synd-om-mentaliteten. D v s när den egna glorian får glänsa i full frihet. Gamla människor tillhör inte någon ömkansvärd grupp p g a att de har haft en förmåga att utveckla samhället och också gjort detta. Men de som bara ligger oss till last blir föremål för godhetens vapendragare.

De som har slitit och släpat hela sitt liv för att hålla välfärdsstaten vid liv, får på ålderns höst se sin inarbetade pension villkoras på basis av den finansiella marknaden och konjunktur. Pensionsbromsen slår till när utgifterna i systemet tycks överstiga inkomsterna. Pensionerna är direkt knutna till det finansiella komplexet av konjunktur, inflation, arbetslöshet och balansräkningen som följer. Är detta rimligt? När man under sitt yrkesverksamma liv har betalt in nästan två tredjedelar av sin inkomst i skatt, i perioder knaprat på ramarna, liksom har fått "mätta magen efter matsäcken"måste man fortsätta göra detta som pensionär där de egna inbetalningarna till systemet inte betyder någonting.

Det är lätt att göra sig en föreställning om hur det skulle se ut om A-kassan följde samma princip. Lika säkert skulle ett samstämmigt tjut skapas mot en minskad etableringsersättning för "nyanlända svenskar".

Men då handlar det om dels produktiva invånare och dels de som inte förväntas bli produktiva utan ständigt ska bli föremål för samhällets omsorg. Att denna omsorg inte räcker till ekonomiskt blundar man för. Det är bara att dra åt bromsen för pensionerna än mer. Sedan får vi höra att inte ställa "grupp mot grupp". Detta bedrägeri visar att hela välfärdsstaten är en stor bluff på lerfötter.

Att "klara välfärden" inkluderar inte pensionerna. Inte heller inkluderas de i Reinfeldts öppna hjärta. Pensionärerna får se sig plundrade alltmedan invandringen till Sverige slår ständigt nya höjder. När man försvarar den årliga utvecklingen av ett nytt Västerås får vi höra att "Sverige är ett av världens rikaste länder".

Om detta är sant borde väl ekonomin också tillåta ett stabilt pensionssystem? Men Sveriges topplacering som välståndsnation är för längesedan förbi. Man har lånat många miljarder till uppbyggnaden av välfärdsstaten. Den äldre generationen har snällt betalat allt högre skatter bara för att nu svikas av denna välfärdsstat. I genomsnitt har varje arbetande svensk betalat in sju miljoner i skatt under sin livstid. Pengar som sedan snurrar runt i de hundratals system som utgör välfärdsstaten. Sedan får vi så tillbaka en del av pengarna i bidrag istället för att behålla samma summa för egna överväganden. Hela 1,6 miljarder kr utbetalas varje år i felaktiga bidrag från Försäkringskassan. Det motsvarar 9.000 per år för en trebarnsfamilj. Men vem bryr sig? Inte FK i alla fall. Det groteskt höga skatteuttaget knorras det mycket sällan över. Istället är det dess användningsområden som hamnar i fokus.Utom när det gäller pensionerna. Här är det bara att acceptera. Do or die.

Enligt DÖ, Decemberöverenskommelsen, ska hela havet storma. Pensionerna ska vara ett av de områden samtliga sju partierna ska samarbeta omkring (det åttonde, SD, utestängs från allt politiskt inflytande). Med en sådan utgångspunkt kan de gamla hälsa hem. När makten blir huvudfrågan är alla förlorare.








Kommentarer

Anonym sa…
40-talisternas valspråk:

"Efter oss, syndafloden"

Dessa svenska 68:orna är möjligen de absolut värsta figurerna som någonsin har vandrat på denna jord. Visst, krig, elände och folkmord finns det ingen brist på i världshistorien. Men att en generation av ett folk använder hela nationens kapital för att dels säkerställa sin egna höga standard dels utrota sina egna barnbarn, det måste vara unikt. Må de brinna i helvetet!

Utlandssvensk

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK