Idioti istället för demokrati

På andra sidan om husen där jag bor, finns en park. Inte stor men ett skuggigt och svalt alternativ på sommaren och när solen står lågt på vintern kan man stå och sola. Små privata halvöar med soffor och bord där man kan sitta och ha festlångt in på hösten. Eller snarare, hur det var.

Kommuuunpolitikerna med Liv Hahne ( = Död Hona) i spetsen för Byggnadsnämnden, är mer än välkända för att helt plötsligt börja omdana, riva och skapa kaos utan att en enda mygga har fått säga sitt.

Nu hade så turen kommit till vårt lilla vattenhål. En morgon gled bara grävskoporna in, träd höggs ner, häckarna slets upp liksom de frodiga buskarna. Nu är parken färdig sedan ett par månader tillbaka och snön har lämnat den.

Kal och grå ligger den där. Nyplanterade spretiga och anorektiska träd som kommer att ta 30 år på sig för att bli något, är helt planlöst placerade. Men framför allt är det ingen park för vuxna människor längre. Alltihop är en gigantisk lekplats med en fotbollsplan längst ner. Men det är väl roligt. Barn som leker och skrattar?

Ja, nu är det ju så att det mest närliggande huskomplexet är ett 55+boende. De flesta hyresgäster här har vuxna barn som inte ens bor i stan. Parkens främre del var i första hand lagd för denna hyreskategori. Nu är den ersatt av traktorshjul och gungställningar.

Bara ett exempel av många hur obefintlig den lokala demokratin är. Folkomröstningar kan man glömma. Det är ändå politikerna som slutligen tar (motsatt) beslut. Göteborgs invånare har blivit smärtsamt medvetna om detta när det gäller deras 'nej' till trängselskatt.

Igår var det den internationella kvinnodagen. Det är förvånande att det finns en sådan om nu kön bara är strukturer och sociala konstruktioner. Men som Julia Caesar skriver i sin Söndagskrönika: man kallar inte sig själv för kvinna i feministiska sammanhang, utan för "Fittbärare".

Dessa Fittbärare är en klagokör utöver det vanliga. Mantrat är "makt, sex och klass". Kvinnan är underordnad mannen, evigt nerknuffad i Könsmaktsordningen. Detta är en offerkofta man inte har lust att skaka av sig trots att kvinnor nu är dominerande i media och väl representerad bland beslutsfattarna. Men mycket vill ha mer. Börsstyrelserna hägrar och trots att kvinnor är i minoritet i företagarvärlden ska man ha nästan hälften av styrelsestolarna.

När nu kvinnorna har ryckt fram som en skogsbrand; hur mycket bättre avspeglar sig detta demokratiskt i vårt hårt reglerade samhälle? Svaret är: Inte alls. Tvärtom. Det är idiotin som växer på demokratins bekostnad. Kvinnorna tillåter inte alla sina medsystrar att komma upp sig i smöret. Det är enbart de som passar i rätt galoscher som bärs fram genom bruset. De andra räknas förmodligen inte till kollektivet Fittbärare.

Det gäller i högsta grad Alice Teodorescou som nu har fått jobbet som politisk redaktör på Göteborgsposten. GP är en liberal tidning men skribenterna består av de sedvanliga vänsternissarna och det är nu dessa som i princip har gått ut i strejk genom Teodorescous intåg i Fina Salarna. Här skriver Alice själv om att hon vill riva åsiktskorridoren och verka för hög kvalitet. Så detta gör Alice både farlig och fel. Och ännu värre: Hon underordnar sig inte "strukturerna". Hon är ju kvinna. Hon är ju invandrare. Men hon har en hög utbildning (jurist) och har kämpat sig fram till en välförtjänt topposition. Det gör henne allmänt avskydd av de som mest skriker om orättvisor.


Orsaken är att Alice är konservativ, på fel sida i åsiktskorridoren. Dessutom utmanar hon den gängse feministiska nomenklaturan genom sin stil, intellekt, utbildning, ambition och duglighet. Hon framhåller sig själv som kompetent och att det inte har ett dugg med kön att göra. Det är av samma orsaker hon inte heller passar in i rollen som den evigt utsatte invandraren som gråter ut i media och alltid är förföljd av den svenska rasismen..

P3:s "humorprogram" Tankesmedjan hade så en halvtimmeslång presentation av "veckans boss": Alice Teodorescou; "Fuck off-kapitalets ansikte" kallade man det och var ett förlöjligande och ironiserande över Alices framgångar. Plus naturligtvis att Alice var rakt igenom fel. Framför allt i sin roll som blatte. De kallade henne för "husblatte" vilket i klartext betyder att en invandrare har integrerat sig på ett utmärkt sätt och på egen hand skapat sig en framtid. Inte populärt.

Precis här avslöjas det svenska samhällets enorma hyckleri. Alla ska veta sin plats i hierarkin. Är man kvinna och invandrare får man fan hålla sig till reglerna och vara undergiven och hjälplös. Samhället hjälper då så gärna till att förstärka en evig offerroll.

Sådana som Alice Teodorescou har ytterligare en stor black om foten: Hon är smart. I ett land där anti-intellektualismen, historielösheten och blott medelmåttor tilldelas makt är de kompetenta allmänt avskydda för det påminner makteliten och den breda massan om den egna dumheten.  Liknelsen om att "i en värld av blinda är den enögde kung" är i Sverige snarare: "I en värld av blinda är den enögda på mentalsjukhus".

Vi lever i ett samhälle där dumhet, gapighet och inkompetens råder och premieras. Det är bara att titta på regeringar vi har och har haft, regeringsombildningar och regeringsförklaringar. Samma människor snurrar runt på olika befattningar och uppdrag. Bara i Sverige kan Mona Sahlin vara nationell samordnare. Beatrice Ask har erövrat den ena statsrådsposten efter den andra: som t ex skolminister och justitieminister utan att ha någon som helst utbildning i detta. Erik Ullenhag som var skrikig integrationsminister är nu tillbakadragen ekonomisk talesman utan kompetens. Alltihop liknar lottdragningar som man sedan kallar "breda lösningar". Det är en lekplats för vuxna blöjbarn med lika låg utbildningsgrad som vilka kamelskötare som helst. Det är väl därför makteliten bara vill se kamelskötare och mattknytare här. Dessa håller sig så att säga på mattan.

Vänstern är hyckleriets verkliga ansikte. För dessa godhetsprofeter är makt det yttersta målet. Helt igenom oinskränkt makt. Skithögarna som alltid skapar ett samhälle fullt av förlorare och fattiga. Orättvisan upphör först när alla är lika fattiga.

Hela paketet med feminism/genus, (anti-)rasism, klimathysteri, köttskatter p g a fisande kossor, vinster i välfärden, förskola från 1 års ålder, blandade bostadsområden och förtätade stadskärnor; syftar enbart på statlig kontroll över människors liv från vaggan till graven.

Den oinskränkta makten är bara möjlig i ett land fullt av idioti. Det är inte proletariatets diktatur. Det är idiotins diktatur.

Att ondgöra sig och förakta människor med potential att förändra, är förtryckets verkliga ansikte. Därför placeras sådana som Alice Teodorescou i kylskåpet och Alexandra Pascalidou i solskenet. Den senare blir förtryckets hantlangare vilket inte minst har speglats i hur hon bemöter Alice. När denne på ett P1-forum hävdade att hon inte hade blivit bemött annorlunda p g a sin bakgrund, så bet Alexandra till på det mest oförskämda sätt. P1-redaktionen bad om ursäkt på ett vagt sätt så domen över Alice stod fast. Alice Teodorescou är en riktig satmara som inte kan bekräfta att Sverige är ett rasistiskt land.

En jävla husneger helt enkelt.