"Belastning" är rätt ord

Det är bara att konstatera. Sverige klarar inte längre trycket från asylinvandringen. Gökungen är nu så stor att den snart har kvävt alla andra i boet. Ingen avmattning finns i sikte. Tvärtom så ökar antalet på ett kumulativt vis. Varje inflyttad person (nästan alltid en man) måste ha en bostad, dessutom omedelbart. Detsamma gäller inte för alla i bostadskön. Man får snällt kliva tillbaka så den "mest utsatte" kan gå före.

Denne person ansluter så minst två anhöriga i genomsnitt som också blir "utsatta" när det landar på svensk mark. Förutom bostad så blir det bidrag till möbler för att fylla denna med, etableringsstöd, och en rad tillägg vartefter barnen ploppar fram.

När man diskuterar kostnader för att duka bordet med välfärdssamhällets alla anrättningar så talar man om "utmaningar". Att placera ut 700 asylsökande på en ort med 1.000 invånare torde vara problematiskt men ändå talar de styrande om "utmaningar". Det är ingen utmaning att släppa ner 700 nyanlända människor hux flux till en ort med 1.000 invånare. Det är en katastrof.

Kommun, Migrationsverk och Bert Karlsson travar rätt över dem som om de klev över lik. Det finns bara en sak att göra, flytta. Frågan är var.

Bostadsbristen i Sverige är gigantisk. Ändå fylls landet på med en hel stad varje år. Man pratar om moduler och s k housing projects av amerikansk modell som lösning på var de nya invånarna ska bo. När jag bodde i bostadsrätt köpte kommuuunen lägenheter åt problemfamiljer och flyktingar. Till slut var jag omringad av dessa bostäder. Och i min lägenhet blev det också tillökning - i form av kackerlackor. Så, jag flyttade. Det blev starten på min egen "utmaning"; ekonomisk kollaps. Hur många svenskar är det som idag är med om samma sak? Det är som att vara på flykt i sitt eget land. Men... Sverige är ju ett av världens rikaste länder(?).

Skolorna är rena krigsskådeplatserna. På många håll är undervisning omöjlig, man t o m stänger skolor för att våldet har tagit över och "utmaningen" har blivit för stor. Värner Rydénskolan i Malmö stängde igen förra veckan. De kunde inte garantera säkerheten för elever och lärare längre. Problemen hade ökat lavinartat sedan en annan skola i Rosengård, Örtagårdsskolan stängde i höstas. Ingen tid hade funnits för att jobba med sammanslagningen. Och så fortsätter flyttkarusellen. Det enda som föräldrarna kan göra är att flytta sina barn till en annan skola. Alternativt att också flytta själva nu när den nya regeringen tänker omöjliggöra det fria skolvalet.

Även Göteborg knakar i fogarna. Västra delen av staden har erhållit 3.000 nya elever på ett år. Skolorna är knökfulla, betygen katastrofalt låga. Ingen ljusning syns till. Nej, under detta år kommer asylanternas barn uppgå till 6.000 nya spännande "utmaningar" med tindrande ögon. Rektorer berättar att när de kommer till skolan på morgonen står där något halvdussin nyanlända och väntar på inskolning.

Och så läser bloggaren detta: "Nyanlända elever är en tillgång".. Författaren till artikeln är lärare och skriver på ett sätt som om han själv har stora brister i det svenska språket. Som vanligt finns inga problem med eleverna, men däremot ser samhället till att göra dem till ett problem. "Vem ska integreras till vad?" undrar den förvirrade läraren.

Det är detta som är det allra allvarligaste; Att skylla på system, antal vuxna i skolan, "för lite resurser", klasstorlek, betyg, stress, lärartäthet. Allt för att kringgå den förklaring som är lika synlig som the nose in your face. Den okontrollerade mängden asylinvandrare och dessutom familjer med ingen eller mycket låg utbildning som utgör majoriteten.

Det finns inga forskningsbelägg för att klasstorlek, lärartäthet eller resurser har någon effekt på hur väl skolan lyckas. Inte ens integration av invandrade elever i "svenska" skolor har någon större inverkan på resultaten. Istället tenderar sådana skolor att försämras över hela linjen. Alla "utmaningar" tycks inte leda till några svar. Inga svar alls. Därför att "utmaningar" bara är en dålig maskering för problem.

De "utsatta" områdena erhåller tonvis med resurser. Varje elev kostar 3-4 ggr mer än en elev på "svensk" skola. Men inte heller detta ger några resultat till det bättre. Det sägs att pengarna istället används till bättre mat och fler studieresor.

Så vad betyder så "utsatthet"? Jag anser att sjuka människor är utsatta. Och jag anser att hemlösa är utsatta. Ensamma och isolerade människor är utsatta. Mobbade barn, ungdomar och vuxna är utsatta.

Jag anser inte att man kan kallas utsatt för att man kommer från ett visst land och bor i ett visst område. Att kategorisera alla dessa som en enda utsatt grupp är en ful kollektivisering av varje individs identitet. Man kanske inte anser sig själv som utsatt. Varför ska man ändå kallas för detta? Det kan resultera i en självuppfyllande profetia. Vilket vi faktiskt ser ganska mycket av i svenska utanförskapsområden. Premierar systemet bomull så får det bomull

Jag tror en bidragande orsak till problemen även ligger här. I det svenska samhällets förklenande syn på invandrare och deras kapacitet. I äldre tider invandrade massvis med människor från Finland, Polen, Italien, Jugoslavien, Grekland, Turkiet och än tidigare Estland, Lettland och Litauen. De kom på onsdagen och började jobba på torsdagen trots att de inte kunde ett ord svenska. Visserligen inte som stadsplanerare och civilingenjörer utan längst ner på stegen.

Problemet med dagens utmaningar är att de som nu kommer i tusental varje vecka inte alls matchar den gamla tidens arbetskraftsinvandrare. Vi är från olika kulturer som inte fungerar särskilt bra tillsammans. De uppsvällda somalier som vaggar runt i sina tält på gatorna kommer aldrig att integreras eller få/ta ett jobb. De kommer inte att bli några utmaningar för kommunpolitiker att sätta tänderna i. Möjligtvis blir de patienter inom sjukvården för fettrelaterade sjukdomar och flattulens.

Vi ska ändå betrakta dem som en tillgång, en resurs och en hjälp till att hålla nativiteten på en normalt hög nivå. Det sistnämnda torde inte vara något större problem. En annan, mer konspiratorisk teori, är att invandringen av somalier etc, är en metod för att skapa underklasser. Nu när svenska industriarbetare har gått och blivit moderater, så måste politikerna vaska fram en ny underklass för att säkra sitt maktinnehav. Men det verkar vara en långsökt teori.

Floskler som "utmaningar", "ta ansvar", "utsatta grupper" och så naturligtvis devisen för dagen: "Mänskliga Rättigheter", är bara ett sätt att gå och gömma sig för att slippa möta sanningen bakom flosklerna. Det finns bara en egentlig sanning: Den nuvarande massinvandringen är en belastning för Sverige. På alla nivåer. På alla sätt.

För majoritetsbefolkningen kan vi bara förvänta oss högre skatter och högre avgifter för i princip alla tjänster i den s k välfärden. Dessutom får vi nöjet att arbeta längre och längre. Ingen kommer att kunna ta ut hela sin pension vid 65 års ålder. Utan att få knorra.

Sverige kommer inom ett par, tre år ha 10 miljoner invånare. Den sysselsatta befolkningen utgör idag mindre än 5 miljoner. Att märka är termen 'sysselsatta'. Där kan ingå praktik och arbetsmarknadsåtgärder och dylikt t ex SFI. Så antalet som faktiskt bär upp mer än hälften av befolkningen blir allt mindre.


Så visst behöver Sverige arbetskraft. Och vi behöver företag. Det är dessa som pumpar in friska pengar i systemet. Men just nu duggar varslen tätt. Tusentals arbetare vid Sony Mobile och Ericsson får nu sparken.

En liten iakttagelse som bloggaren har gjort är att det numer aldrig tuffar förbi några godståg. Det gjorde de i en ansenlig mängd tidigare. Fulla med timmer, vitvaror, industrikomponenter och bildelar.

Här kan vi se en förklaring:

Mikro-f är ett företag med mindre än 10 anställda och med en omsättning på högst 2 miljoner euro per år. Mikro- och enmansföretagen utgör 96,4 procent av Sveriges samtliga företag.

Adjö Sverige.





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

"Förgyllning förgår, men svinläder består"