Neologismernas förlovde land


En neologism har inget med fascism eller nazism att göra vilket man lätt kan tro eftersom ord som inleder med prefixet 'neo' brukar vara kopplat till just högerextremister, i den mån de existerar. Själv blev bloggaren kallad för neo-fascist av en besökare för något år sedan. Även i Expos utredning om "hatsiter" nämndes min blogg. Det ger en beklämmande känsla av en åsiktskorridor som kramar åt likt en anakonda. Det är faktiskt befriande att inte befinna sig där. Där råder en kultur som inte ligger långt ifrån.... neo-fascism.

En neologism är i och för sig kopplad till PK-maffian men dess ursprungliga betydelse bygger på att kreativa individer hittar nya ord som oftast är sammanställningar av befintliga ord. Men det kan också vara ett icke-existerande ord, men kan bli det om tillräckligt många snappar upp det. Ett icke-existerande ord kan också vara en omformulering av ett befintligt ord så att det får en ny betydelse. Låneord från andra språk kan t ex genomgå en sådan metamorfos.

Ett nybildat ord för äcklig insekt man inte vet namnet på är bloggarens eget "mastspinnare". Faktum är att jag inte har en aning om hur jag hittade detta ord, det bara låg där framför mig. En kursare till mig var helt fantastisk i sina neologismer. Så kluriga att det tog några sekunder innan man förstod.

"Dubbel-Svea" bl a var en makalös konstruktion gjord på flera plan. 'Svea' = Moder Svea. 'Moder' = Killens mamma och så då 'Dubbel-Svea' = Mormor. Sådant kan bara en briljant hjärna åstadkomma.

Och så då till neologismernas hemland Sverige. Men dessa uppmuntrar inte till skratt och kreativt tänkande utan finns i ett slags skuldbeläggande syfte. Skulden, det är vi svenskar som alltid bär den som ett ok. Vi befinner oss i ett skapat komplex fyllt av paradoxer, lögner och absurditeter. Ingrid Carlqvist brukar kalla Sverige för Absurdistan.

Jag tycker alltihop speglar en slags paranoia. Man vaktar på sin tunga och man vaktar på sina aktiviteter på Internet. Man vaktar sig för vad man säger på jobbet och man vaktar sig för vad man säger till grannarna. Särskilt i dessa dagar när den vänsterextremistiska Research-gruppen härjar omkring bland våra anonyma konton på det man brukar kalla fria medier. Avpixlat blev hackat förra året med Robert Aschberg i högsätet. Det var Expressen som stod bakom detta intrång.

Nu vill inte Aftonbladet vara sämre så nu har man hackat ner 40.000 konton på Flashback med Researchgruppens hjälp. I detta enorma nät har man inte bara infångat sina "hatare" utan de flesta är helt vanliga människor som vill skriva av sig om skilsmässor, ensamhet, skolan, dödsångest och alla andra hemliga tankar som människor går och bär på. I skydd av anonymiteten har man kunnat skriva och få respons från andra i samma situation. Detta avslöjande kommer att innebära slutet för också denna kanal för alla som vill tala om sina svårigheter.

'Näthat' och 'näthatare' är typiska neologismer som bara används mot folk som man känner är safe att sopa till. D v s de som är invandringskritiska, islamskeptiker och negativ till den allenarådande radikalfeminismen. Man väljer att kalla dessa för rasister, islamfientliga och kvinnohatare. Rimligt? Någon?

I dessa tider av IS, Boko Haram och allt vad de heter, väljer Aftonbladet att slakta Sveriges mest välbesökta nätforum. Så länge ingen skugga faller över islam så är man nöjd. I själva verket riktas strålkastarljuset bort från terrorn, slakten av kristna, och de brinnande städerna som alla bär islams namn. Hur vore det att hacka svenska muslimers forum? Men DET vore riskabelt. Ingenting gör svenska journalister så skitnödiga som att nämna islam i negativa sammanhang. Jävla fegisar, drönare, impotenta och ryggradslösa spruthoror!

Det välregisserade medlidandet når varje dag nya höjder. Neologismen 'papperslösa' innefattar en rad värderingar som man nog inte är medveten om. Att illegala invandrare smörjs som om de vore pappersdockor är bara ena sidan av myntet. Inget annat land kallar dessa friåkare för annat än vad de är: Illegala. Fastän ordformuleringen kommer från franskan: 'Sans papiers'; utan papper. Låter som om man har råkat illa ut på en allmän toalett.

'Papperslösa' indikerar, att saknar man papper så är man ett laglöst villebråd, en outcast, utestängd och utslängd åt vargarna. En Flickan med svavelstickorna.

Tyck-synd-om-komplexet handlar om hur en top-dog ser ner på sin under-dog med ett överseende leende. Ett beteende fullt av übermänsch.

Detsamma, om inte mer, gäller för det konstruerade ordet EU-migranter. Social turism är vad det är frågan om, men ve den som vågar yppa det nu många år efter Göran Perssons uttalande.

Eftersom begreppet 'EU-migranter' nästan till 100 procent handlar om romer så vet man hur slipen ska dras. Handlar det om människor från andra EU-länder benämner man dessa med sin nationalitet: Tyska läkare, engelska ingenjörer os v. Skillnaden är att dessa har en identitet i form av sin kompetens och ställning på samhällsstegen. Romer däremot, har bara en identitet som handlar om att de är oförmögna och hjälplösa och måste tigga ihop föda. Här handlar det inte om den svenska hysterin omkring klyftor och dålig jämlikhet. Nej, romer förväntas aldrig nå upp till den status där de kommer ifråga för jämförelser. När vi böjer oss ner och klirrar ner en femma i tiggarens mugg är det en bild av förakt för svaghet. Ett självförhärligande hyckleri.

Romerna svarar oss med genom att begå brott. Kanske består brotten av hämnd för hyckleriet. Om det nu finns en förklaring.

Engagemanget i romerna är en vindflöjel. Våra inhemska hemlösa står långt ifrån. Detta är beviset för att den oändliga omtanken om romerna bara är en chimär. Lite spelad godhet här som där och du skaffar dig ett rykte som engagerad och osjälvisk.

Fast när en grupp vänstermänniskor bjöd en massa romer på en brakmiddag så damp det ner lappar i deltagarnas brevlåda dagen efter. Man beklagade att så många mobiler hade försvunnit eller tappats och skulle så snart som möjligt återbörda dem.

Det är inte utan att man njuter.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK