Janusansiktet i psykvården


Alltifrån att skrytarenor byggs till miljardkostnader som slukar viktig kulturhistorisk mark, osäljbara projektsatsningar som politikers leker företag med, underfinansieras välfärdsbyggets centrala funktion; sjukvården. Och då särskilt psykvården.

Medan media öser ur sig förbannelser över svensk rasism med socialistisk propaganda, tar människor livet av sig, ensamma, isolerade och utsatta för kanske ett betydligt större stigma än någon invandrare har varit i närheten av.

Psykiskt sjuka är den definitiva strykgruppen i det s k Välfärdssamhället. Om den somatiska vården behöver några miljoner till att uppgradera sina mätinstrument, så tar man dem från kassan till den psykiatriska vården. Det är helt ofarligt sett ur ett granskningsperspektiv. Vem bryr sig om galningar inte får allt de skriker om? Det är intressant ur perspektivet asylinvandring och småbarnsfamiljer. Här behöver ingen skrika. Det gör alla andra åt dig.

Anslagen till psykiatrin har minskat stadigt i 20 års tid, sedan den s k Psykiatrireformen under 90-talets första år. Istället för Landstinget som ensam huvudman lät man stora delar övertas av kommunerna. Vi fick alla tänkbara former av vård och stöd till den enskilde t ex boendestöd i kommunal regi. Det är dyrt, mycket dyrt och är bara en förklaring till kommunernas usla ekonomi. Men det är en uppskattad verksamhet och kan vara en psykiskt funktionshindrad enda mänskliga kontakt. Men det finns också skräckexempel på stölder av saker och pengar och utnyttjande av den s k brukaren. Ett av svenskans fulaste ord som dessutom avslöjar hur man betraktar en människa som är psykiskt sjuk.

Ett antal väl renommerade personer har skrivt en artikel om den stora överdödligheten bland psykiskt sjuka, speciellt då schizofrena och manodepressiva patienter. Det är skräckinjagande läsning. Den här typen av patienter har sin livslängd förkortad med upp till 20 år. Och Sverige är det land där överdödligheten är allra störst inom samtliga 34 OECD-länder. Överdödligheten ligger på samma nivå som i Haitis och Nepals allmänbefolkning.

En rad faktorer bidrar till de sjukas för tidiga död. Rökning, alkohol, fetma, stillasittande, dålig mathållning etc i det man kallar för "dåliga vanor". Dödsorsakerna är hjärtinfarkt, stroke, lungcancer - och självmord.

De vanligaste dödsorsakerna i Sverige är i hjärt- kärlsjukdomar, cancer och sviter av psykisk sjukdom. Medan de ordinarie patientgrupperna har minskat i dödlighet till hälften har de psykiska patienternas bara ökat. Varför?

Förklaringen består av en rad faktorer. Den psykiatriska gruppen kommer i ett långt senare stadium in i en adekvat somatisk vård därför att de inte söker i tid men också att deras symptom negligeras. Psykiatrin bryr sig inte om somatiska sjukdomar och den somatiska vården hänvisar all problematik som psykisk, "det sitter i huvudet".

Bloggaren slutar aldrig att förvånas över hur ineffektivt det svenska systemet är trots alla 15660 åtgärder som det erbjuder - på papperet. LSS är Lagen om särskilt stöd till sjuka som inbegriper de med psykisk sjukdom,. Dessa stödpersoner har kontakt med patienterna flera gånger i veckan. Varför slår inte dessa larm om de märker att deras klient är och blir sjuk?

Nej, det är inte deras bord. Var och en i behandlingskarusellen ser bara till sin egen uppgift. De tycks inte vilja gå utanför denna uppgift för allt smör i Småland. Och det är här man ser allra tydligast att en abnormt stor offentlig samhällssektor fungerar uruselt eftersom den ena handen inte vet vad den andra gör. Det finns inga kontroller för en överblick, det finns inga tillräckliga revisioner och det finns inga fungerande konsekvensanalyser som kan mäta helheten för input och output.

I artikeln förekommer en rad exempel på psykiatrins paradoxer. På 20 år har två tredjedelar av vårdplatserna inom psykiatrin försvunnit p g a psykiatrireformen men ännu mer; besparingar i landstingen. Under Alliansregeringen tillfördes psykiatrin sammanlagt 2 miljarder kr. Men... pengarna bara försvann. Ner i svarta hål, ett alltför vanligt fenomen i svensk ekonomi. Som i allting annat frågar man sig: Vart tar pengarna vägen?

Så det förhållandet har uppstått att det mesta av slutenvårdan är borta och bollats över till öppenvård samt LSS hos kommunerna. Sammanlagt tilldelas psykvården kanske mer resurser än någonsin, men kvaliteten har ändå blivit sämre. Så mycket sämre att fler psykiatriska patienter dör i förtid än för 20 år sedan när psykiatrireformen trädde i kraft.

Det är för många kockar i soppan helt enkelt. Den svenska varianten av kvalitet mäts enbart i pengar och högtidliga presentationer på papper. När det ska "tilldelas resurser" är det enbart i form av pengar. Det fungerar efter samma princip som det svenska biståndet: Man skickar iväg en bunt sedlar utan mottagaradress, man bara gissar var de hamnar, eller bryr sig inte. Huvudsaken är ATT pengar har pumpats in, inte hur dessa har använts. Samvetet är i alla fall tillfredsställt. Det är just detta som inger en känsla av hyckleri i Sveriges alla stödinsatser. Ännu mer på hemmaplan.

Utöver pengarna bryr man sig inte vidare i hur människor lever. De psykiskt sjuka är samhällets mest stigmatiserade grupp. Och med stigmatiseringen kommer isoleringen. Det magra kontaktnätet består av välfärdsfolk och andra psykiskt sjuka. Men för det mesta är det TV:n som finns som enda sällskap. Framför TV:n finns cigaretterna, boozen, chipsen och tabletterna.

Den dödliga sjukdom som dessa människor drabbas av är ensamhet. Tillsammans med någon annan finns man åtminstone till.

Kommentarer

Anonym sa…
http://www.etc.se/ledare/psykisk-halsa-en-klassfraga

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många