Skam på frusna land
Det är svårt att inte bli upprörd i detta land som Gud glömde. Varifrån kommer detta självförnekande självbedrägeri och masochistiska självutplånande?
Sverige är ett kallt land och blir allt kallare. Kylan i Sverige ter sig mest inomhus, här börjar vi närma oss den absoluta nollpunkten (-273 gr).
På vissa platser, eller snarare landsdelar, är det riktigt kallt ute också. I alla fall om man är arab. Deras ömtåliga hud och tunna lekamen måste ha sol och värme. Ungefär som är fallet i deras hemtrakter. Så att medvetet förflytta sig till ett klimat som är för dem hälsovådligt är en gåta.
Om inte, javisstja, i Sverige regnar det ju guld från himlen. Och här; det servande lilla gåtfulla folket bara ler, bockar och öppnar portarna till detta guldbestänkta Oz. Så lättlurade och blinda att det verkar vara en genetisk degenerering och retardation som pågår. Läs mer
Men ändå kan det lilla flinande, nickande, ja-sägande folket ibland agera svårförståeligt. Det beror väl på att deras degenererade hjärna inte förstår att ökenfolk måste bo i värme och inte ute på tundran. Servicen klickar ibland.
De runt 30 st syrier, samtliga MÄN, inget litet tårögt flyktingbarn så långt ögat kan se; har nu som bekant nobelt accepterat asylboendet i Grytan utanför Östersund efter att ha protesterat ljudligt ett par dagar från bussen de vägrade lämna. Naturligtvis med en lockande banan dinglande framför ögonen. "Stå ut bara tre månader, sedan får ni en lägenhet någon annanstans".
Dessa bilder över syriernas protestaktioner för att få bananerna behöver ingen bildtext:
Reportern Jens Ganmans Facebook-rapport från årets första dag är en märklig läsning:
"It's not safe here." ropade Gamal. " We are very afraid and want to go back to Malmoe!"
"This is hell!" ropade hans vän Erdan. " We want to go to Sweden and meet real people and learn about Swedish traditions and Swedish language. Not this!"
"Det svenska asylsystemet år mot en säker kollaps", skriver Ganman. Och:
Merit Wager skriver en lång kommentar angående det ovanstående spektaklet:
Allt handlar i slutändan om Sverigedemokraterna. Den sjukdom som florerar bland politiker, forskare, media och "kulturelit" är SD-fobi. I diagnosernas riktiga beteckning denna gång. Av de 349 "folkvalda"i Riksdagen går det gissningsvis omkring 70 SD-sympatisörer plus då de 49 ordinarie SD-platserna. Och som i alla fobier heter den främsta försvarsmekanismen "undvikande" .Förutom hittepå "islamofobi" då. Har du bussfobi; undvik att åka buss. Har du social fobi, undvik fester och sammankomster med många människor. Och, har du SD-fobi; undvik all SD-aktivitet och SD-debatter om invandring. Men framför allt, undvik all egen kritik av invandringspolitiken som bara en millimeter kan tangera SD:s.
Det andra tecknet på fobiskt beteende är att försvara sitt agerande med ett motsatsbeteende. "Jag åker inte buss för att jag gillar att gå och vill spara miljön". Vill man till varje pris visa sitt avstånd från all släktskap med SD, attackerar man det egna folket och smutsar ner folkets kultur och historia.
Dick Harrison, professor i historia, skriver på DN Brännpunkt om att invandringen är och alltid har varit en vinst för Sverige. Utan denna hade vi fortfarande stampat jordgolv (för att citera Anders Borg). Det är nog inte bara bloggaren som är dödstrött på detta påstående och renodlade skamgrepp på den egna befolkningen.
P g a sitt kurdiska ursprung och det faktum att han är en etablerad forskare som minutiöst krattar de svenska registren på historiska fakta, får Tino Sanandaji presentera statistik som på alla punkter motbevisar sådana som Harrison. Det gör han denna gång också.
Dessa två fobiska beteenden kommer alltså att vara en av orsakerna till inte bara asylsystemets kollaps utan att basen i välfärdssamhället äts upp av kostnaderna för den vanvettiga massinvandringen.
De basala systemen i alla fungerande, ekonomiskt oberoende länder är: försvar, krisberedskap, fungerande infrastruktur, polis- och rättssystem, personskydd och räddningskårer och brandberedskap plus stadsplanering i syfte att skapa lättillgänglighet, trivsel och trygghet. Och så naturligtvis sjukvården såväl öppen som slutenvård, en psykvård värd namnet, pensioner, äldrevård, handikapphjälp och hjälpmedel, samt en fungerande skola som nu dör sotdöden och en fungerande omsorg och omsorgssystem för barn. De sistnämnda samhällsfunktionerna är kanske det som vi först märker håller på att falla isär.
Är de 300 i Riksdagen beredda att kasta allt överbord för att släppa in bortåt 100.000 ointegrerbara människor från tredje världen varje år för att vi ska vara en "humanitär stormakt"? Vilka tackar oss för det? Det är snarare så att världen betraktar Sverige som ett unikum av dumdristighet. De européer som kan historien vet bara alltför väl vad Sverige har i sitt historiska bagage från 1900-talet.
När jag betraktar bilderna och läser om de "lidande" syriska männen uppe i det undersköna Jämtland så tänker jag på min gamla jobbarkompis och hans tjej som "bor" på en kollektiv toalett nere vid vattnet. Visst, de har supit och drogat bort sina liv och tappat taget till hela tillvaron. Men utan ett boende av någon sort, vad som helst, kommer de att dö. Utan insats från det välfärdssystem vi betalar in två tredjedelar av vår inkomst till, så kommer de att dö. Och de är infödda svenskar.
Igår, nere vid Centralen, såg jag dem i gången som förbinder östra och västra staden. Hon var uppsvullen i ansiktet och gungade fram och åter, verkade vara i akut abstinens eller liknande.. Hon hade satt fram en liten korg i ett försök att konkurrera med de rumänska tiggarna. Hon har ännu inte fyllt 30.
En militärförläggning utanför Östersund med gratis, hemlagad mat tre ggr dagligen, fickpengar och ett boende med flera möjligheter till förströelse. Hon och min jobbarkompis skulle inte säga nej. Det är jag säker på.
Sverige är ett kallt land och blir allt kallare. Kylan i Sverige ter sig mest inomhus, här börjar vi närma oss den absoluta nollpunkten (-273 gr).
På vissa platser, eller snarare landsdelar, är det riktigt kallt ute också. I alla fall om man är arab. Deras ömtåliga hud och tunna lekamen måste ha sol och värme. Ungefär som är fallet i deras hemtrakter. Så att medvetet förflytta sig till ett klimat som är för dem hälsovådligt är en gåta.
Om inte, javisstja, i Sverige regnar det ju guld från himlen. Och här; det servande lilla gåtfulla folket bara ler, bockar och öppnar portarna till detta guldbestänkta Oz. Så lättlurade och blinda att det verkar vara en genetisk degenerering och retardation som pågår. Läs mer
Men ändå kan det lilla flinande, nickande, ja-sägande folket ibland agera svårförståeligt. Det beror väl på att deras degenererade hjärna inte förstår att ökenfolk måste bo i värme och inte ute på tundran. Servicen klickar ibland.
De runt 30 st syrier, samtliga MÄN, inget litet tårögt flyktingbarn så långt ögat kan se; har nu som bekant nobelt accepterat asylboendet i Grytan utanför Östersund efter att ha protesterat ljudligt ett par dagar från bussen de vägrade lämna. Naturligtvis med en lockande banan dinglande framför ögonen. "Stå ut bara tre månader, sedan får ni en lägenhet någon annanstans".
Dessa bilder över syriernas protestaktioner för att få bananerna behöver ingen bildtext:
Reportern Jens Ganmans Facebook-rapport från årets första dag är en märklig läsning:
"It's not safe here." ropade Gamal. " We are very afraid and want to go back to Malmoe!"
"This is hell!" ropade hans vän Erdan. " We want to go to Sweden and meet real people and learn about Swedish traditions and Swedish language. Not this!"
"Det svenska asylsystemet år mot en säker kollaps", skriver Ganman. Och:
"Folk bussas kors och tvärs över landet i en allt desperatare jakt på sängplatser. Och sängplatserna är slut. Migrationsverkets personal sliter livet ur sig för att hinna med men de är bara människor"..
Merit Wager skriver en lång kommentar angående det ovanstående spektaklet:
"Jag har talat med folk i regeringskansliet, partipolitiker av olika slag och riksdagsledamöter som fegt och mot löfte att inte avslöjas, sagt att de nog vet och förstår att asyleriet inte fungerar och att den enorma inströmningen av utomeuropeiska invandrare (alla som kommer är absolut inte i behov av skydd, inte ens alla som bevilja PUT är det…) kan komma att innebära ett sammanbrott av många samhällstjänster och traditionella värderingar och den livsstil som varit den svenska. Men de säger att de inte kan göra något för de får absolut inte ”gynna SD” ".
Allt handlar i slutändan om Sverigedemokraterna. Den sjukdom som florerar bland politiker, forskare, media och "kulturelit" är SD-fobi. I diagnosernas riktiga beteckning denna gång. Av de 349 "folkvalda"i Riksdagen går det gissningsvis omkring 70 SD-sympatisörer plus då de 49 ordinarie SD-platserna. Och som i alla fobier heter den främsta försvarsmekanismen "undvikande" .Förutom hittepå "islamofobi" då. Har du bussfobi; undvik att åka buss. Har du social fobi, undvik fester och sammankomster med många människor. Och, har du SD-fobi; undvik all SD-aktivitet och SD-debatter om invandring. Men framför allt, undvik all egen kritik av invandringspolitiken som bara en millimeter kan tangera SD:s.
Det andra tecknet på fobiskt beteende är att försvara sitt agerande med ett motsatsbeteende. "Jag åker inte buss för att jag gillar att gå och vill spara miljön". Vill man till varje pris visa sitt avstånd från all släktskap med SD, attackerar man det egna folket och smutsar ner folkets kultur och historia.
Dick Harrison, professor i historia, skriver på DN Brännpunkt om att invandringen är och alltid har varit en vinst för Sverige. Utan denna hade vi fortfarande stampat jordgolv (för att citera Anders Borg). Det är nog inte bara bloggaren som är dödstrött på detta påstående och renodlade skamgrepp på den egna befolkningen.
P g a sitt kurdiska ursprung och det faktum att han är en etablerad forskare som minutiöst krattar de svenska registren på historiska fakta, får Tino Sanandaji presentera statistik som på alla punkter motbevisar sådana som Harrison. Det gör han denna gång också.
Dessa två fobiska beteenden kommer alltså att vara en av orsakerna till inte bara asylsystemets kollaps utan att basen i välfärdssamhället äts upp av kostnaderna för den vanvettiga massinvandringen.
De basala systemen i alla fungerande, ekonomiskt oberoende länder är: försvar, krisberedskap, fungerande infrastruktur, polis- och rättssystem, personskydd och räddningskårer och brandberedskap plus stadsplanering i syfte att skapa lättillgänglighet, trivsel och trygghet. Och så naturligtvis sjukvården såväl öppen som slutenvård, en psykvård värd namnet, pensioner, äldrevård, handikapphjälp och hjälpmedel, samt en fungerande skola som nu dör sotdöden och en fungerande omsorg och omsorgssystem för barn. De sistnämnda samhällsfunktionerna är kanske det som vi först märker håller på att falla isär.
Är de 300 i Riksdagen beredda att kasta allt överbord för att släppa in bortåt 100.000 ointegrerbara människor från tredje världen varje år för att vi ska vara en "humanitär stormakt"? Vilka tackar oss för det? Det är snarare så att världen betraktar Sverige som ett unikum av dumdristighet. De européer som kan historien vet bara alltför väl vad Sverige har i sitt historiska bagage från 1900-talet.
När jag betraktar bilderna och läser om de "lidande" syriska männen uppe i det undersköna Jämtland så tänker jag på min gamla jobbarkompis och hans tjej som "bor" på en kollektiv toalett nere vid vattnet. Visst, de har supit och drogat bort sina liv och tappat taget till hela tillvaron. Men utan ett boende av någon sort, vad som helst, kommer de att dö. Utan insats från det välfärdssystem vi betalar in två tredjedelar av vår inkomst till, så kommer de att dö. Och de är infödda svenskar.
Igår, nere vid Centralen, såg jag dem i gången som förbinder östra och västra staden. Hon var uppsvullen i ansiktet och gungade fram och åter, verkade vara i akut abstinens eller liknande.. Hon hade satt fram en liten korg i ett försök att konkurrera med de rumänska tiggarna. Hon har ännu inte fyllt 30.
En militärförläggning utanför Östersund med gratis, hemlagad mat tre ggr dagligen, fickpengar och ett boende med flera möjligheter till förströelse. Hon och min jobbarkompis skulle inte säga nej. Det är jag säker på.
Kommentarer