Kallt som IS



Mona Sahlin har nu antagit en ny form: Psykolog. Då hon debatterade i P1 med Devin Rexvid, själv svensk-iranier, försökte hon knäppa honom på näsan med sin banala och kulturrelativistiska tuggummiretorik. Att förkasta islamism som det största hotet mot det civiliserade samhället lät sig inte göras. Nazismen kommer alltid först i Mona Sahlins bristande kunskapsbank. Det förstår man. Det är så härligt ofarligt att vräka ur sig förbannelser över en vidrig ideologi som är long gone än att ta odjuret vid hornen för dagen: islamismen och islam som möjliggör den.

"Jag vet att Sverige behöver bli mycket bättre på att hitta och åtala de som begår folkmord. Men jag vet också att det är lika viktigt i kampen mot terrorismen att jobba förebyggande......"

 
"......jag har träffat en liten kille som blev sjutton år. Han hade en jättejobbig uppväxt och av olika skäl hittade de här rekryterarna honom och drog med honom till Syrien. Han dog i sin första strid...."

Sagt av Mona Sahlin. No comments.

Devin Rexvid har dykt upp som en Venus på himlen med sin djupa förvissning om islamismen som en följd av islam. Han får sina saftiga artiklar publicerade p g a sin bakgrund i Iran. Han kallar sig för f d muslim för att understryka sin kunskap om religionen inifrån.

Han skriver i SvD bland det starkaste jag har läst mot islam och mot den svenska flatheten som saknar motstycke. Att hata islam är inte islamofobi. Fast bloggaren skulle stryka islam och bara prata i termer av fobier. Det är först då man förstår hur vrickade de här begreppen är.

Rexvid skriver istället så här:


"I den svenska debatten används islamofobi som ett slaskbegrepp som inrymmer både kritik mot islam och muslimhat. Det används för att stämpla och tysta ned inte bara dem som enbart sprider hat mot muslimer utan även sådana som riktar legitim, saklig och sekulär kritik mot islam. Användarna av begreppet islamofobi, det vill säga islamister och västerländska islamofiler, alltså sådana som förskönar förtryckande islamiska traditioner, buntar felaktigt ihop islamkritiska forskare och debattörer med muslimhatande högerpopulister."


Och i radiodebatten med Mona Sahlin anklagade Rexvid henne för att skydda mördare och våldtäktsmän.

 

"Det här är militanta islamister som har massakrerat, halshuggit, sålt kvinnor som slavinnor, utfört serievåldtäkter på flickor, massakrerat byar och halshuggit utländska journalister. Det är en flathet som saknar motstycke i svensk historia....

...att behandla förövarna som offer genom att ge dem jobb, erbjuda dem terapi och psykologhjälp istället för att ställa dem inför rätta så fort de sätter sin fot i Sverige".


Bloggaren håller med, förstås. Denna bomull som man packar runt krigsförbrytare, massmördare och terrorister har inget annat syfte än att skydda det egna skinnet. Igår fick vi även reda på att IS-soldater som anländer till Sverige inte "kan utvisas" eftersom de kommer från länder där dödsstraff tillämpas. De får "tillfälliga uppehållstillstånd". Man kan redan höra Niagarafallen av ändlös gråt hos godhetsmaffian när man likt Mona Sahlin ska beskriva terroristernas traumatiska bakgrund. Och ikväll kommer Uppdrag Granskning att handla om "islamofobi". Plats för näsdukar.

Ska IS-mördarna normaliseras? Jag tror det. Genom att hänvisa till deras bakgrund och uppväxt så kan man bädda in dem i samma bomull som man redan har gjort runt våra inhemska våldsverkare och mörkermän. Från 70-talet hörs ekot: "Det är inte deras fel. Det är systemets fel. Det är samhällets fel. Det är vårt fel".

Att det är systemets och vårt fel att killar blir massmördare för att skaffa sig en plats i Paradiset, är rent nonsens. Om det nu är så att traumatiska uppväxter förvandlar människor till monster, varför finns det då inte fler? Och är en taskig barndom en ursäkt för att begå brott?

Som vanligt i Sverige hoppar man över det där med eget ansvar. Ska man spekulera så är ansvar förutsättningen för frihet. Hur ofta hör vi egentligen ordet frihet i Sverige? När man pratar om demokrati så nämner man "mänskliga rättigheter, jämställdhet och allas lika värde". Inte en fjärt om frihet. Istället har demokrati politiserats för att snarare bli ett kommando för hur vi ska vara så PK som möjligt. Och därifrån finns ingen frihet.

Åter till Devin Rexvid:

"Är det ett samhällsproblem att vara rädd för rasism som ideologi eller för religiösa doktriner som innebär kränkningar av individens fri- och rättigheter? I ett demokratiskt samhälle borde det vara en självklarhet att hysa rädsla för ideologier eller religiösa doktriner som föreskriver eller legitimerar förtryck."

I Sverige utsätts vi dagligen för en propaganda som fungerar som en munkavle. Inkorrekta data slungas emot oss bara för att visa att vi är skyldiga till höger och vänster. Att ha en fobi handlar om ett psykiskt mycket plågsamt tillstånd där rädsla för olika situationer och föremål kan bli svårt handikappande. Det propagandisterna menar är något helt annat..

"Islamofobi" betyder i klartext att vi ska hålla käften om vad vi anser om islam. D v s om vi inte brinner för religionen i fråga. Men om vi på goda grunder anser att islam är en religion som också är en politisk ideologi, ska vi passa oss. Nästa steg är nämligen att tala om att politisk islam står bakom bildandet av den dödliga islamismen, vilken idag är den mest destruktiva kraft som världen känner.

Då min vän, då är du islamofob. Du har en ogrundad, irrationell rädsla för islam och gör felaktiga kopplingar till terrorism vid blotta tanken på islam. En panikartad ångest gör dig totalt handlingsförlamad. Den enda vägen ut är att helt undvika all exponering för islam. Blunda och räkna till tre och hoppas att islam och islamism ska vara utraderade ur din hjärna så du kan öppna ögonen igen





Kommentarer

Anonym sa…
Du skriver bra! Thomas mox.se

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många