Bland tomtar och troll

Det kan vara prövande att vänta på bussen. När bloggaren kom hem för en stund sedan hade jag tillbringat knappt en halvtimme i väntan på "den gröna faran". Resan tog sedan 6 minuter. Som sällskap vid hållplatsen hade jag en medelung dam som tydligen hade ätit en för kraftig julmiddag. I vilket fall pressade hon fram den ena bomben efter den andra. Jag prövade olika vindriktningar för att kunna andas obehindrat. Och sedan - människan skulle med samma buss och gick av vid samma hållplats som jag. Ibland är det ovanligt skönt att bo själv.

Men nu sänker julnatten sina vita vingar (för att citera en känd julsång). Julnatten är en av årets längsta och mest trolska nätter. Den är knappt slagen av årets kortaste natt; midsommarnatten. Dansande älvor smäller faktiskt högre än små grå tomtar.

Fast visst är julnatten fascinerande med allt småfolk som sägs smyga runt våra husknutar. Tomten i svensk folktro, är en något vresig men arbetsam liten varelse klädd i oansenliga och slitna kläder. Han håller koll på gården, går och fixar saker och har omsorg om gårdens väl och ve. Men det gäller att hålla sig väl med tomten. Får han dålig mat och motarbetas kan han ställa till sattyg som kan leda till oreparabla skador. Läs mer



Vi tänker fortfarande på vår egen lille specielle tomte när vi placerar ut en tallrik med gröt på julnatten. Och visst; den är uppäten på morgonen. Tomten är nöjd.

Den pompöse och omfångsrike tomten klädd helt i rött med pälsmuddar, är den amerikanske varianten av S:t Claus. Han har ingenting med den svenska tomten att göra. Istället har han sitt ursprung i Holland och Tyskland med kopplingar till en grekisk biskop med samma namn. Innan kristnandet av nämnda länder, hade S:t Claus drag av asaguden Oden och har således även en svensk koppling. S:t Claus var nästan en gud eller i alla fall ett helgon.

När S:t Claus driver sina renar under himlavalvet är han lite lik en annan av asagudarna: Tor. Vår svenska variant av Zeus (den främste av Olympens gudar). Tors hammare var tänkt som det verktyg som slog fram åskviggar i atmosfären. Smycken som symboliserar Tors Hammare stavas däremot torshammare. Denna har fått en rasiststämpel beroende på att skinnskallar brukar bära den runt halsen.

Att en ensam S:t Claus skulle hinna med att dela ut julklappar till miljarder barn, är lite magstarkt även för den mest inbitne troende. Men vår egen lite vresiga, men trogna gårdstomte, skulle gott och väl ha tid att hitta klappar till husets samtliga invånare. Varje gård har ju en egen tomte!

I skogen däremot, regerar mer eller mindre ondsinta småfolk. Skogsrået är något av en femme fatale som lockar och förför aningslösa män in i fördärvet. Hon är mycket vacker framifrån men med ryggen mot dig ser du in i ett stort hål som liknar ett ruttnande träd. Hennes namn syftar på att hon råder över skogens alla djur.

Likaså symboliserar midsommarnattens dansande älvor vackra men opålitliga stycken. De har sagts vara sjukdomsalstrande och är bara ute efter djävulskap. Så mycket för den illusionen.

Ur ett kvinnoperspektiv så är det lite typiskt att kvinnoväsen associeras med opålitlighet och bedrägligt beteende. Men det kan också handla om att kvinnans list som övergår mannens förstånd. Då får det hela en dimension av mannens inbyggda rädsla för kvinnor. Kvinnan som snärjer mannen genom att bli gravid och andra fula tricks.

Som sagt, julnattens alla hemligheter kan vi bäst möta i skogen. Vättar, troll, Näcken, häxor, skogsrået och annat småfolk lockar och förtrollar dig. Men hemma på gården bor både tryggheten och den lille arbetsamma tomten. Får han bara lite god havregryns- eller risgrynsgröt med kanelstång på nattkröken så är han nöjd. Kanske kan du få syn på den lilla grå gestalten när han hastar fram. Men lugn, bara lugn; han vill dig inget illa. Till skillnad mot tomtar på loftet så är han både synlig, ofarlig och verklig. På ett ganska overkligt sätt.

GOD JUL!